Ett av mina eventuellt något originella specialintressen är att samla på felstavningar. Kanske har intresset uppkommit av den stora mängden felstavningar av mitt efternamn som jag har stött på under årens lopp? På promenad i Åbo igår återupptäckte jag en skyltsamling som jag tidigare har reagerat på. Det gäller korsningen mellan Kaserngatan och Biskopsgatan, där ett och samma svenska gatunamn är stavat på tre olika sätt – ”Kasärngatan”, ”Kasern gatan” och det rätta ”Kaserngatan”. Intressant nog förekommer det sär stavade namnet på den äldsta skylten, trots att särstavningen som fenomen har ökat mycket under senare år. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det är obegripligt att sånt här inte kontrolleras före skyltarna tillverkas! Och intrycket blir ju inte direkt bättre av att tre av fyra skyltar är olika! Om de ändå skulle vara felstavade på samma sätt..

Det är en ”liten” detalj i mitt liv under den senaste tiden som jag inte tidigare har nämnt här på basseblog. Vi har nämligen köpt en lägenhet, den första egna! Ok, så det är kanske inte en så liten sak egentligen, och skulle jag bara ha haft tid då när det begav sig skulle jag nog ha bloggat om det. Nu råkade det sig bara så att saker och ting hopade sig och tiden bara tog slut.

Vi skall nog bli kvar i Åbo, men flyttar till en annan stadsdel som heter Port Arthur. Lägenheten finns på Sofiegatan, i ett trähus på en innergård. Planet Sonja har förtjänstfullt bevakat händelseförloppet i ett par artiklar, här och här.

Idag var vi på promenad i området för att lite bekanta oss med våra kommande hemtrakter. Det är ett rätt enhetligt och väl bevarat trähusområde, byggt i början av förra seklet. Vårt hus på Sofiegatan stod färdigt 1913. De flesta husen är i stort sett likadana, ursprungligen byggda i ett plan med källare och stor vind, och numera renoverade så att lägenheterna är i tre plan – och så även vår. I övre våningen har vi två sovrum och ett badrum, nere ett vardagsrum och ett kök och i källaren finns bastuavdelningen.

Fortsätt läsa På promenad i kommande hemtrakterna →

Harald är rätt ofta fascinerad av sagor och berättelser, och inte endast av själva innehållet. Han verkar tycka att det är häftigt att man kan skriva ner sina tankar och någon annan sedan kan läsa dem. Jag skulle nog vara benägen att hålla med honom. Skriftspråket måste nog höra till mänsklighetens absolut största uppfinningar genom tiderna.

På skärmdumpen ser du ett par mycket korta berättelser som Harald har berättat och jag skrivit ner. Det sista ordet, NALEBJÖRN, är Harald första försök att själv på basen av hur ett ord låter lista ut vilka bokstäver som ingår i det. Med lite hjälp kom vi till slut till ”nalebjörn”.

Jag har skrivit rätt lite om barnen här den senaste tiden. Ok, skall man vara riktigt ärlig så har jag inte skrivit nästan någonting den senaste tiden, men ännu mindre om barnen. Fruns blog behandlar familjens yngsta medlemmars liv så ofta, ingående och detaljerat att jag ibland kommer lite av mig. Det är synd, för jag bryr ju mig nog om hur barnen har det.

Nu skall jag åtminstone för stunden råda bot på bristen. Idag åt Artur själv! Och när jag säger själv så menar jag verkligen själv, jag hjälpte honom inte med något annat än att hålla i tallriken så att den inte föll i golvet. ”Maten” bestod den här gången av bananbitar. Också det är nytt, för han har hittills helt vägrat äta banan. Kanske den smakar bättre om den inte är mosad?

Jag serverade honom Rejäl handels banan – vad annars. Hos oss kallas de fortfarande elefantbananer, trots att Rejäl handels märke bytte redan för över ett år sedan.