His Master’s Noise uppträder till förmån för Föreningen DUV i Mellannyland, som fyller 40 år. Läs mer
His Master’s Noise uppträder till förmån för Föreningen DUV i Mellannyland, som fyller 40 år. Läs mer
Dagens YLE-nyheter vet berätta att lärarföreningen OAJ funderat över kvarsittningarnas effektivitet och kommit fram till att det är slöseri med lärarnas tid. Istället borde man införa arbetstjänst (työpalvelu) för att avskräcka ungdomarna och samtidigt få dem att städa upp och putsa efter sig. Samtidigt kunde det ju vara lite hushållsundervisning. Var lär man sig annars att tvätta och skura?
Men dethär är nog inget nytt. Under min skoltid hade vi FÖRsittning på fredagar kl. 7 och då fick man minsann uppdrag av lärarna…
Jag tröttnade på standarddesktopen på jobbdatorns Windows XP och fixade till den med ny bakgrundsbild, Rainmeter och lite annat. Allt i strid med jobbets IT-policy, naturligtvis. Borde man få dåligt samvete nu? Svårt, för det känns bara befriande.
Vårt hushåll håller sakta men säkert på att applefieras totalt. I natt släpptes iPad 2 på den europeiska marknaden, och jag kunde inte låta bli att beställa. Därför satt jag så att säga med fingret på avtryckaren och väntade på att klockan skulle slå 03.00. När det magiska ögonblicket sedan kom visade det sig att Apple Store inte pallade för av trycket av alla europeiska applentusiaster utan föll ihop som ett korthus. Först i morse lyckades beställningen, parallellt med grötkokandet.
Det låter kanske som ett impulsköp, men jag kan lova att det är inte är det. I själva verket har jag övervägt att köpa en iPad redan i flera månaders tid, men väntat eftersom jag visste att den nya versionen var på väg ut. Hoppas den är bra. Och att det räcker med en.
Efter 45 minuter såg allting väldigt, väldigt bra ut för Manchester United i bortamatchen mot Chelsea. Rooney hade pangat in öppningsmålet då matchen var en halvtimme gammal, och van der Sar hade visat att man gott och väl kan vakta målburen ännu vid 40 års ålder. 1–0-ledningen i halvtid var fullt rättvis trots att Chelsea också hade skapat några riktigt fina chanser.
I andra halvlek tog Chelsea mer initiativ medan United drog sig en aning tillbaka, och kvitteringen lät inte vänta på sig. Chelseas nyförvärv David Luiz fick in en fullträff på volley och hans första mål för Chelsea var ett faktum. Vänsterbacken Evra får ta målet på sitt konto åtminstone till en del. Offensivt är han en av världens absolut bästa ytterbackar, men bakåt är han inte den som bergsäkert vinner alla dueller och städar rent. I målsituationen tappade han markeringen och Luiz fick precis den tid och det utrymme han behövde.
Segermålet 2–1 för Chelsea gjorde Lampard från elva meter efter att Smalling, som varit riktigt bra på sistone, fällt Zhirkov innanför målområdet. Något billig straff och sir Alex var sin vana trogen inte precis nöjd med domaren Atkinson efter matchen. Men även om Zhirkov halvt snubblade över Smalling har vi nog sett många lättare straffar än den här. Mycket mer irriterande var det att Luiz klarade sig utan utvisning då han med ett gult kort och en mängd fula tacklingar i bagaget knäade ner Rooney. Hur Atkinson resonerade i det fallet övergår mitt förstånd.
Skall United ro iland mästerskapet gäller det att börja vinna också bortamatcher. Hemma på Old Trafford har United plockat poäng på löpande band, men bortasaldot 4–8–2 är inte något vidare. Knepiga bortamatcher mot Liverpool och Arsenal återstår ännu.
Idag är det förresten jämnt 20 år sedan Ryan Giggs debuterade i rödtröjan. Fantastisk karriär som bara fortsätter. Jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv om jag inte får till stånd en resa till Manchester eller en ManU-bortamatch nästa säsong, som sannolikt blir den sista för Giggsy. Arise, sir Ryan.
Igår bänkade vi oss igen framför TV:n för att avnjuta den andra semifinalen. Den stora förhandsfavoriten Spanien hade inte övertygat hundraprocentigt hittills, medan Tyskland som få hade räknat in bland topplagen hade bevisat sin styrka under turneringen. Jag väntade mig en spännande match. Det kändes nästan som om det kunde bli en klassiker.
Jag vet inte om det berodde på de höga förväntningarna, lagens trötthet eller rädsla för att förlora, men matchen blev inte riktigt den gastkramande upplevelse som jag hade tänkt mig. Fram till i går kväll hade jag inga som helst tvivel på att Tyskland kunde klara av Spanien. Men efter de första tio minuterna såg man redan vartåt det barkade. Tyskarna hade stora svårigheter att ens komma över halva planen, för att inte tala om området framför Spaniens mål. Spaniens mittfält med Xavi och Iniesta knockade fullständigt Tysklands dito. Schweinsteiger som varit verkligt vass offensivt under tyskarnas tidigare matcher var tvungen att försöka hålla koll på Sergio Ramos och kunde inte göra mycket i anfallsväg. Klose såg mycket ensam ut, medan Villa hade starkt stöd av de sina.
Det är väl snarast ironiskt att Spanien gjorde matchens enda mål på en ”tysk” situation. Efter Spaniens första långa hörna nickade Carles Pyuol in bollen med en otagbar fullträff. Tyskland försökte och försökte, men åstadkom sist och slutligen ganska lite vid Casillas mål. En helt rättvis seger för Spanien.
Nu väntar turneringens två sista matcher. Mitt ”experttips” är att Tyskland slår Uruguay i bronsmatchen. Trots sydamerikanernas stora hunger efter framgång kommer Nationalelf att vara för svåra att slå. När det gäller finalen är det lite svårare. Både Holland och Spanien har hela tiden blivit bättre under turneringen. Efter gårdagens spanska uppvisning misstänker jag ändå att spanjorerna lyckas ta hem pokalen. Vi får se ur det går. Allt är bäddat för ett spännande veckoslut!
HIFK/White avslutade sin insats i Wasa Football Cup med en mycket jämn match mot Ajax (fast knappast från Amsterdam). Laget fick igen se sig besegrat med minsta möjliga marginal i en match som lika väl kunde ha slutat i seger. Resultatet skrevs 1-2.
Därefter blev det utdelning av kämpapriser, diplom och medaljer.

Harald hämtar sitt kämpapris
Den ivriga juniorhejaklacken fick en hedersuppgift i att dela ut diplom och medaljer åt båda HIFK-lagen.

Artur och Leia delar ut diplom och medaljer
Vi hade riktigt roligt och hela familjen njöt av fotbollssemestern för fulla muggar.

Fotbollsfans
Cupens tredje dag bjöd på två matcher mot Vasalaget BK-48. De jämna kamperna slutade tyvärr i snöpliga förluster för HIFK/White: 0-1 respektive 0-2. Laget kämpade på, men lyckades tyvärr inte med målskyttet trots flera fina försök.

Ricke sparkar hårt

Harald avfyrar ett skott
Dagen bjöd även på annan underhållning. Laget följde med VM-matchen mellan Argentina och Tyskland, och därefter hade vi picknick och match mellan föräldrarna och barnen.

VM-match
Eftersom dagarna blev långa och nätterna korta under vår Vasavistelse blev det inte av att uppdatera bloggen under cupens gång. Därför kommer inläggen nu istället i efterhand.
Den andra dagen började inte lika trevligt som den första. HIFK/White mötte ett av VPS lag, och orkade inte riktigt hålla jämna steg med dem trots en pigg och jämn inledning. Slutresultatet blev turneringens största förlust, 1-6.

Harald som kapten
I en tajt närkampssituation fick Harald bollen i magen och fick gå vila en stund vid sidan av spelplanen.

Harald skadad
Det mest minnesvärda från matchen var nog ändå domaren, som verkligen var sin uppgift mogen. Han förklarade alltid för spelarna varför han blåst av spelet, såg till att de var hövliga med varandra och knöt till och skosnören då det behövdes.

Full service
I dagens andra match spelade HIFK/White mot ett annat av VPS lag. Det var en betydligt jämnare drabbning, som efter många nära-ögat-situationer slutade 0-0. Harald spelade som vanligt mittback, och stoppade flera gånger motståndarnas anfall med sina lyckade glidtacklingar.

Harald glidtacklar