I morse fick jag en e-post som uppmanade mig att ta en titt på en stödadress för Ilkka Kantola och skriva under den om jag höll med. Jag läste den förstås genast och nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Det är en typisk ”å ena sidan, å andra sidan”-situation.
- Jag tycker att biskop Kantolas privatliv borde få vara just det, hans privata liv. Otroheten och en eventuell skilsmässa angår inte oss andra det minsta, det är en sak för Kantola själv och hans familj. Dessutom påverkar det inte hans förmåga att sköta sitt arbete annat än indirekt, och därför tycker jag att det kunde räcka med att ge honom tjänstledigt för att reda upp sin privata situation.
- Men: han har själv begärt avsked, och om han själv anser att han inte är kapabel att sköta sitt uppdrag som biskop borde han ju rimligtvis beviljas avsked. Han fattade förstås beslutet under stor press, men det oaktat var det hans eget beslut, som man borde respektera.
Så, vad gör man? Kanske man i alla fall borde skriva på adressen? Kantola har trots allt hört till mina absoluta favoriter bland biskoparna, inte minst tack vare sina uttalanden om homosexualitet.
Jag har inte hunnit läsa speciellt mycket den senaste tiden, men det är svårt att helt och hållet låta bli. Och varför skulle jag ens behöva försöka sluta? Böcker är ju inte direkt farliga, även om det finns de som kanske skulle påstå att mitt val av lektyr inte är riktigt politiskt lämpligt…