Nu inkommande söndag blir det debutkonsert för Key Ensemble, en kammarkör som jag har varit med om att starta i höstas. Här är lite reklam för konserten:

Bästa vänner av körmusik,

Ni är hjärtligt välkomna till kammarkören Key Ensembles debutkonsert ”Visions” i Mikaelskyrkan i Åbo söndagen den 15 januari 2006 kl. 18.00. Temat för konsertens sakrala repertoar är visioner och profetior. På konserten uppförs bl.a. verk av Einojuhani Rautavaara, Einar Englund, Olivier Messiaen, Julian Anderson och Ulf Långbacka samt renässanspolyfoni. Kören dirigeras av Ulf Långbacka. ”Visions” utgör en del av Mikaelsförsamlingens konsertserie i Mikaelskyrkan i Åbo.

Fritt inträde, programblad 5 €.

Välkommen!
Fortsätt läsa Key Ensemble debuterar →

Medbloggaren pni på skrubu har under en tid glatt den finskspråkiga bloggosfären genom att översätta de svenska Fredagsfyrorna till finska. Under den gångna hösten har han i allt högre grad irriterat sig på Fredagsfyrans förseningar (se speciellt det här inlägget). Till slut bestämde pni sig för att starta en egen, helt äkta och ursprungligt finsk (finländsk?) Veckoslutsfemma. Eftersom jag själv ibland har haft svårigheter att svara på fredagsfyrans frågor på grund av att de gällt svenska förhållanden börjar jag gärna svara på pni:s nya kreation istället. Han publicerade den första Veckoslutsfemman igår, trots att det var en fredag. Det beror väl sannolikt på att gårdagen var helgdag, så det må förlåtas honom den här gången.

Eftersom jag till skillnad från pni bloggar uteslutande på svenska har jag översatt frågorna. Det är förstås fritt fram för vem som helst att kopiera frågorna härifrån och svara på dem i svenska språkdräkt om man så vill.

1. Vad väntar du dig av Veckoslutsfemman?

Jag väntar mig frågor som i högre grad än Fredagsfyrans frågor berör mig som finländare. Jag väntar mig att frågorna uttrycks elegantare och med färre stavfel än i Fredagsfyran. Jag väntar mig att de publiceras inom utlovad tid. Jag väntar mig att det skall finnas plats även för humor. Om man kan dra några som helst slutsatser av den första femman är mina förväntningar på god väg att infrias.

2. Bör Femman alltid bestå av fem frågor eller är det frågan om en andlig femma som kan manifestera sig som färre eller fler frågor?

I mitt tycke kan det vara svårt att försvara namnet Veckoslutsfemman om frågorna antal varierar. Vad har siffran i så fall för funktion i namnet? Å andra sidan kan det ju vara frågan om ett subtilt skämt i stil med Lars Vegas Trio.

3. Skulle du skicka in dina bilder per e-post i hopp om att de skulle publiceras ifall veckoslutsfemman skulle publicera fotografier vid sidan av frågorna, trots att veckoslutsfemmans redaktion skulle behålla rätten att inte använda (eller använda enligt eget gottfinnande) bilder som skickats in och utan pardon skulle kassera alla bilder som skulle vara animationer, inte vara möjliga att publicera som sådana (jpg, png, gif) och/eller skulle vara större än 150 x 150 px (72 dpi)? (PUUH, red. anm.)

Ja.

4. Har du några frågor och om du har, sänder du dem hit per e-post? (dvs. till skrubu, red. anm.)

Självklart.

5. Och annars då – har året börjar bra och så?

Helt okej, liksom.

Citatet i rubriken är hämtat från DVDPlaza, en finskspråkig webbplats om ljudåtergivning och hemmabio. Det syftar på de nya högtalarna som jag köpte under julhelgen. Märket är Tannoy och modellen Mercury F2. Förutom högtalare skaffade jag även en förstärkare. Det blev en ProCaster AV-4330 från Verkkokauppa. Trots att den är gjord av en helt okänd tillverkare har den fått god kritik i tester i bland annat HIFI-lehti och verkar vara den förstärkare som har det bästa pris/kvalitet-förhållandet.

När jag letade efter en ny anläggning i lämplig prisklass visade det sig snart att om man vill skaffa Tannoys högtalare lönar det sig att göra det från Marek Sound i Helsingfors. Hans priser ligger långt under de andra butikernas. Dessutom är servicen strålande bra. Rekommenderas varmt!

Det här är den första bättre stereoanläggning som jag köper. I de tidiga tonåren i slutet av 1980-talet skaffade jag mig en Schneider-stereo i midistorlek till mitt rum. Den hade skivspelare (vinyl, alltså…), två kassettdäck och analog radio. Högtalarna var ganska små och gjorda av spånskivor. Den har anläggningen har jag haft ända sedan dess, visserligen utökad med en cd-spelare som även den börjar ha 15 år på nacken. Det är antagligen överflödigt att påpeka att jag redan länge har önskat mig ett bättre system. Och när jag nu har det är jag mycket nöjd. Förbättringen i ljudkvalitet är nästan omöjlig att beskriva, och jag har mycket svårt att förstå varför jag inte har bytt ut den gamla stereon för läääänge sedan.