Kategoriarkiv: Texter

Brown får fart på apologeterna

Texter

Det här inlägget skriver jag i Centrumkyrkan i Mora, där jag och några andra pilgrimer på vandring i Dalarna sover i natt. På en framträdande plats i aulan ligger en bunt med tidningar – det är tidningen Dagens bilaga om da Vinci-koden som tydligen har kommit ut nyligen med anledning av filmens framgång.

Dan Browns bok – och nu senast filmatiseringen av den – har verkligen fått fart på diskussionerna om vem Jesus egentligen var. Hela bilagan går nämligen ut på att bit för bit trasa sönder författarens trovärdighet. Jag tycker personligen att det är en smula onödigt. Må så vara att boken innehåller en hel del sakfel, som man gärna kan påpeka om och göra människor uppmärksamma på. Men att som bilagan i fråga gå till närmast personliga påhopp ger ett dåligt intryck och bidrar knappast till att förbättra situationen speciellt mycket. Snarare ger det ju just ett intryck av att man har något att dölja. Och det kan ju inte vara meningen, eller hur.

Åbo blir kulturhuvudstad 2011

Jobb, Texter

Åbo 2011Den spännande kampen om vilken av de sju intresserade städerna som blir den ena av Europas kulturhuvudstäder år 2011 avgjordes idag – till min hemstad Åbos favör. Av de städer som deltog i tävlingen (Jyväskylä, Lahtis, Mänttä, Uleåborg, Rovaniemi, Tammerfors och Åbo) hade ett råd av sakkunniga föreslagit antingen Åbo eller Rovaniemi. Av de två valde kulturminister Tanja Saarela lyckligtvis det bättre alternativet, Åbo 2011.

För en kulturarbetare i Åbo stad är det här givetvis en stor sak. Under våren har åtminstone den lokala pressen nästan varje vecka skrivit nya inslag om kultursektorns ekonomiska problem, och stundvis har de här dåliga nyheterna också överskridit den nationella nyhetströskeln. Jag hade faktiskt till och med väntat mig att den här rapporteringen kunde ha inverkat skadligt på Åbos möjligheter att bli kulturhuvudstad. Till all tur hade jag tydligen fel.

Den andra europeiska kulturhuvudstaden år 2011 kommer att vara Tallinn, så här finns alla möjligheter till ett ypperligt samarbete i god Östersjöanda. Det ser ut att bli ett intressant år.
[tags]åbo,turku,kulturhuvudstad,kultur,åbo 2011,turku 2011[/tags]

Pizzatest 6

Texter,

En av avsikterna med mina pizzatest har varit att tvinga mig själv att pröva på nya och för mig obekanta fyllningar. Hur märkligt det än kan låta hör faktiskt salami till de pizzapålägg som jag inte hittills har smakat på. Igår blev det en ändring på den saken då jag åt en Peperone, med salami- och paprikafyllning. Jag fick lov att revidera min uppfattning om salami i pizza en aning, det var inte fullt så dåligt som jag hade tänkt mig. Lite väl saltigt kanske, men annars ganska ok. Peperone blir nog ingen ny storfavorit, men jag kan helt bra tänka mig att äta den på nytt. Det blir tre oliver.

Betyg:

OlivOlivOliv

Pizzatest 5

Texter,

Efter en lite längre paus fortsatte jag min serie pizzatester igår. Nummer fem på menyn var Frutti di mare, en av mina favoriter sedan länge. Frutti är en riktigt klassisk pizza som man får på de flesta pizzerior. Fyllningen består av tonfisk, räkor och musslor – oftast i alla fall. I Rosso i Karleby råkade jag en gång ut för en märklig variant med hela sardiner på.

Själv föredrar jag fisk och grönsaker framom kött, så Frutti di mare är en pizzavariant som passar mig bra. Den är ganska mild i smaken, och man vill hetta upp den lite kunde t.ex. vitlök vara ett lämpligt tillägg. Men även utan vitlök är det här en pizza som jag gärna äter. Det blir fyra oliver.

Betyg:

OlivOlivOlivOliv

Osympatisk kampanj

Texter

I dagens Husis finns det en notis som berättar att rekordmånga har skrivit ut sig ur kyrkan under föregående år. Orsaken till detta uppges vara en kampanj som Fritänkarförbundet i Tammerfors har drivit på nätet under adressen www.eroakirkosta.fi (nej, jag tänker inte länka till dem…). Idéen är att man genom att fylla i sitt namn och trycka på en knapp skickar iväg ett meddelande till sin magistrat om att man vill skriva ut sig ur kyrkan.

Jag har personligen mycket svårt att förstå varför mänskor som säger sig tänka fritt och självständigt försöker driva andra mänskor att skriva ut sig ur kyrkan på det här sättet. Det är väl inte fritt tänkande? Enligt vilken logik är ”ateistisk mission” bättre än kristen mission? Å andra sidan stämmer det här mycket bra överrens med mina tidigare erfarenheter av fritänkarna. För några år sedan träffade jag på bokmässan i Åbo på en fritänkare som försökte förmå mig att prenumerera på deras tidning. Mycket snart övergick diskussionen i väldigt aggressiv mission från hennes sida. Jag har aldrig träffat på en lika irriterande proselyt som hon – Jehovas vittnen är åtminstone vänliga fast de är envisa. Och fritänkarna uppger sig sedan stå för något slags frihet att tänka själv! Damen i fråga gjorde det mycket klart för mig att hon ansåg mig vara sällsynt korkad som inte fattade att jag borde tycka som hon.

Processen att skriva ut sig ur kyrkan är inte så komplicerad att det skulle behövas en klicka-här-version. De som verkligen vill skriva ut sig gör nog det ändå, trots att det förutsätter att man själv egenhändigt skriver ett eget meddelande till magistraten. En sån här kampanj ger bara ett förfärligt osympatiskt intryck av Fritänkarna.

Pizzatest 4

Texter,

Osannolikt nog är det redan dags för avsnitt fyra av serien Pizzatest. När jag skrev det första inlägget trodde jag nog inte att jag skulle ha hinna med fyra tester under en vecka. Fortsätter det i den här takten kommer jag ju att hinna avverka hela pizzamenyn på lite drygt en månad. Det är en skrämmande ensidig diet, jag får nog lov att lite minska på pizzaintaget.

Dagens pizza intogs i sällskap av hela familjen efter en simtur i temaspa Caribia här i Åbo. Eftersom det var dags för den fjärde pizzan beställde jag förstås pizza nummer fyra på restaurangens meny. Den råkar heta Opera och förutom den obligatoriska brödbottnen och tomatsåsen består den av malet kött, champinjoner och ananas. Namnet på pizzan är tilltalande, eftersom opera hör till mina musikintressen. Själva smaken är alldeles ok, kanske en smula intetsägande – men det kan ju bero på att senaste pizzatest brände mina smaklökar helt och hållet. Det malda köttet ger ett intryck av att pizzan i första hand är tänkt för barn. På det hela taget är Opera ett ganska neutralt val, som varken väcker större obehag eller entusiasm.

Betyg:

OlivOlivOliv

Pizzatest 3

Texter,

I avsnitt tre av basseblogs serie Pizzatest stiftar den orädde pizzarecensenten närmare bekantskap med en verklig het variant – Mexicana. Fyllningen i den här tillplattade sombreron består av chilisås, salami, ananas samt, som krona på verket, jalapeño. ¡Ay caramba!

Jag brukar normalt inte rygga tillbaka för starkt kryddad mat. Endast en gång tidigare har det hänt att jag nått mina smaklökars smärtgräns. Det var i en thairestaurang här i Åbo. Jag hade aldrig förr ätit thailändsk mat och beställde dumt nog en rätt som hörde till de starkare. Det hade troligen gått helt bra ändå, om inte för det faktum att jag inte fattade att man skulle äta ris till den där soppan med kött, grönsaker och kokosmjölk! Idag kände jag likadant när jag åt den där mexikanska pizzan. Det brände, först på tungan men ganska snart i hela munnen. Näsan rann som en kran och så småningom började även ögonen tåras. Det vara bara att konstatera att chili och jalapeño är ganska starka kryddor. Om det inte hade varit för mycket av dem kunde den här pizzan ha varit riktigt god. Nu blev det liksom lite för mycket av det där starka. Det blir två oliver.

Betyg:

OlivOliv

Pizzatest 2

Texter,

Vanligen brukar jag inte avverka pizzorna i riktigt så här snabb takt, men jag blev inspirerad av min egen testserie och bestämda mig för att testa pizza nummer två på lunchrasten idag. Den heter Pizza Sussu och har en varierad fyllning bestående av skinka, räkor, ananas, vitlök och auraost (finsk blåmögelost som ursprungligen tillverkades i Åbo, i Finland har ordet auraost blivit nästan synonymt med blåmögelost). Åtminstone i den här pizzerian verkar just denna pizza höra till de mer populära, eftersom jag rätt många gånger har hört mänskor beställa den.

För mig blev smaken en stor besvikelse. Jag är ingen stor vän av mögelostar, men vid väl valda tillfällen och i bra smakkombinationer kan de vara riktigt goda. Det här var varken ett sådant tillfälle eller en sådan kombination. Smaken av blåmögelosten täckte mycket effektivt in all annan smak, och eftersom jag inte gillade den fanns det inte så mycket kvar att njuta av. Den enda höjdpunkten var de få gånger smaklökarna lyckades hitta en vitlöksbit som för en stund lite dämpade den dominerande mögelosten. Den här var alltså verkligen inte någon höjdare. Det blir bara en oliv.

Betyg:

Oliv

Pizzatest 1

Texter

Välkommen till det första avsnittet av den nya serien Pizzatest här på basseblog! Lite bakgrund: några dagar före jul slogs jag av tanken på att testa alla pizzor som finns på menyn på en lunchpizzeria (Sisilia) i närheten av mitt jobb. Jag äter ändå där ganska ofta, och tänkte att det skulle kunna vara skoj att pröva lite andra sorter än de jag vanligen äter. Tanken på att skriva ner ”testresultaten” på bloggen föddes sedan ganska naturligt. Jag tänkte också försöka mig på att poängsätta pizzorna på skalan 1-5 oliver.

Först ut är nummer ett på pizzalistan – Alla tonno. Fyllningen i den består av tonfisk, svarta oliver och strimlad lök. Alla tonno är på sätt och vis en bra start för min testarkarriär, eftersom den inte avviker speciellt mycket från de pizzor jag vanligtvis brukar äta. Tonfisken är väl som tonfisk på bruk för det mesta brukar vara, dvs. smakar inte speciellt mycket. De salta oliverna ger lite mer smak. Den här pizzan får i alla fall det mesta av sin karaktär från löken. Den ger en lite stingande smak åt helheten. En helt okej pizza om man gillar rå (eller nästan rå) lök, annars kanske ingen höjdare.

Betyg:

OlivOlivOliv

Sett: The Curse of the Were-rabbit

Dagbok, Texter

Wallace & Gromit: The Curse of the Were-rabbit

Igår gick jag på bio med Harald för första gången. Han tyckte att det var mycket spännande och påpekade under hela förmiddagen minst var femte minut att det skall bli roligt att gå på bio. Efter att ha packat popcorn och godis i ryggsäcken gick vi sedan iväg till biografen för att se på ”Wallace & Gromit: The Curse of the Were-rabbit”. De leranimerade figurerna var bekanta för Harald från tidigare, eftersom han har sett på de tidigare Wallace & Gromit-filmerna hos farmor och farfar.

Filmen var rolig, inte bara för Harald utan även för mig själv. Eftersom jag är mycket förtjust i den såkallade britthumorn som även Wallace & Gromit företräder var jag ganska säker på att jag skulle uppskatta den. Det enda orosmomenten var väl att Harald kanske inte skulle hänga med i handlingen, eftersom filmen gick på engelska, eller att han skulle bli alltför rädd. Visst blev han ju skrämd på vissa ställen, men aldrig så mycket att det skulle ha blivit något problem av det. När det gäller handlingen är filmen till all lycka rätt så visuell, vilket underlättade saken. Jag förklarade på svenska då när det behövdes.

Den här nya långfilmen med Wallace & Gromit rekommenderar jag verkligen varmt. Den är mycket underhållande, är fullspäckad med skojiga parodier på flera andra filmer och filmgenrer och är kort sagt en film värd att se. Så länge man inte väntar sig något djupt drama det vill säga, för det måste väl erkännas att så mycket mer än underhållning är den ju nog inte.

Tekniskt sett är den en helt suverän animationsfilm. I dessa tider när allt fler och fler överger den traditionella animationstekniken och övergår till datorskapad grafik (inget fel på det i sig) är det uppfräschande när någon tror på och håller fast vid en så ärorik tradition som leranimationen är. Och om man dessutom gör det så suveränt bra kan det inte annat än bli en succé av det hela.

Och Harald då? Jo, han tyckte nog om filmen han med. Och visst var det skoj att sitta bredvid honom i bänken och leva sig in i filmen – skratta åt de dråpliga skämten, bli skrämd av varulvskaninen och sitta som på nålar innan den spännande situationen äntligen löste sig i slutet. Biobesöket gav mersmak, på mer än ett plan.