Ingen blir profet i sin hemstad, heter det. Man kunde tänka sig att parafrasera det och säga att ingen blir turist i sin hemstad – det låter logiskt och bra. Trots det är det just turist jag har känt mig som den senaste veckan.

Nu är det inte så att Helsingfors i sig skulle kännas som en främmande plats för mig. Känslan av att vara turist har mer att göra med vad jag har gjort – och hur. Det normala för mig är att ha en massa ärenden att uträtta på kort tid, och därför springa från ett ställe till ett annat. Nu har jag istället haft tid att ta det lugnt och bara låta dagarna bli som de blir. Ta spåran till Brunnsparken utan någon annan anledning än att det är där som stadens godaste glass finns. Återvända till samma ställe några dagar senare för att spela minigolf. Välja andra rutter än de vanliga, och gå in i obekanta butiker bara för att de ser intressanta ut. Åka till Sveaborg på en dagsutflykt med picknick. Sådant som man gör när man turistar, alltså.

Vad jag egentligen vill ha sagt är väl helt enkelt att det är skönt med semester. Och synd att den snart är slut.

Jag känner en busschaufför som brukar säga att ”han gör som svensken, han kommer igen”. Nu skall jag försöka göra som svensken och göra en comeback på De profundis. Jag insåg till min stora fasa att det är över ett år sedan mitt senaste inlägg.

För att anlägga en kökspsykologisk infallsvinkel på bloggtorkan så tror jag att mitt dåliga samvete över den eftersläpande svenska översättningen av WordPress gjorde det svårt för mig att blogga överhuvudtaget. Blotta åsynen av alla oöversatta eller bristfälligt översatta textsträngar i WP fick mig att gå i lås. Tack vare WP-Support Sverige, som tog över arbetet med den svenska översättningen för ett antal månader sedan, kan jag nu igen använda WP med gott samvete.

I övrigt då? Under ett år hinner det hända en hel del, för mycket för att skriva i ett blogginlägg. Eftersom jag strävar till att skriva korta inlägg tänker jag återkomma till det gångna årets händelser i senare inlägg.

Det är dagen före skolstarten och jag känner mig rastlös. Jag körde in till stan för att skaffa de sista nödvändigheterna inför höstens rumba. Jag fick äntligen sista psykologiboken och kan sluta fundera på hur jag annars skulle ha fått alternativa kunskapsmedel inför studenten. Ny börjar nedräkningen, 5 veckor till hörförståelserna, 6 till realen. Skrämmande lite! Till all tur är det bara ett babysteg i min akademiska karriär, och sist och slutligen hänger inte hela min framtid på denna examen. Förstås skall jag göra mitt bästa, men 6 Laudatur blir det knappast… Hoppeligen får jag ändå åtminstone ett…

I övermorgon är det januari. Det betyder ny läsordning, för kurserna sträcker sig sällan över både höst- och vårterminen. Att pussla med dagarna och timmarna är inte lätt, men enklast är att utgå från studierna och passa in jobb och annat efter det.

Fortsätt läsa Nytt år på väg →

Så har då årets sista månad börjar och julens ljus lyser i varje stuga, hus, butik och till och med på nätet. De är måndag efter första advent och Veckofemman går längs de snöfria gatorna och funderar på kommande händelser.

1. Har du en jul- eller adventskalender (hurdan?)
2. Har du redan firat lilla jul?
3. Vad anser du om självständighetsdagens mottagning i presidentens slott?
4. Tänker du se på slottsbalen i TV (berätta gärna varför) eller kommer du rent av själv att vara på plats, antingen för att festa eller för att delta i kravallerna?
5. Har du redan köpt alla julklappar? Rubbar det dina cirklar att över 300 butiker tänker hålla stängt på julaftonsdagen?

Basseblog svarar:

1. Ja, jag har en adventskalender. Veikkaus adventskalender, närmare bestämt. Men jag saknar den gamla goda barndomstiden då jag brukade öppna luckor i Finska Missionssällskapets adventskalender. Det var grejer det: den började på första advent, inte 1.12 och den slutade inte 24.12 utan på den riktiga juldagen en dag senare. Den viktigaste skillnaden till andra kalendrar var att man skulle sätta en peng i luckan varje dag och sedan skicka in nedre delen av kalendern (där pengarna samlats) till FMS när alla luckor var öppnade. Häftigt!
2. Vi var på en fest förra lördagen och där serverades glögg. Det kan väl räknas som att fira lilla jul.
3. Den är helt yes. Ärligt talat är jag nog inte så intresserad, men inte irriterad heller.
4. Jag kommer nog varken att se balen på TV eller vara på plats själv.
5. Nej, jag har inte skaffat alla julklappar än. Processen har nog startat, kan jag avslöja. Och jag hinner nog fixa allt innan själva julafton, så butikernas överraskande vilja att hålla stängt den tjugofjärde blir knappast något problem.

Veckofemman är hämtad från skrubu, som vanligt.

Här kommer veckofemman för vecka 48, enligt löfte i senaste inlägg.

Veckofemman ligger på stranden och njuter av sanden och värmen, ser dig och bestämmer sig för att fråga om din surfbräda. Med vad surfar du omkring på internets vågor?

1. Vilken/vilka webbläsare använder du? Varför?
2. Har du någon speciell webbplats som startsida (vilken?), eller öppnar du alltid ett nytt tomt fönster (varför)?
3. Har du några extra finesser i din läsare? Vilka?
4. Har du ändrat inställningarna i läsaren, tex. teckenstorleken?
5. Hör du till dem som alltid har ett så stort läsarfönster som ryms på skärmen eller har du ett mindre fönster (hur stort i så fall?

Mina svar:

1. Firefox. Ibland är jag tvungen att använda Internet Explorer för att någon korkat planerad webbplats inte stöder annat. Och på min minnepinne har jag Firefox Portable.
2. Tomt fönster, främst för att jag inte vet vad jag skall ha som startsida.
3. Foxmarks, Forecastfox, coComment!, AdBlock och StumbleUpon.
4. Javisst, jag har minskat teckenstorleken en aning.
5. Alltid maximerat.

Nu är tiden då julskivorna skall grävas fram och dammas av. Annars har man inte en realistisk chans att hinna lyssna på allt innan julen är här. Och de flesta måste man ju lyssna på många gånger, eller hur?

Vilka är julskivorna då? Nå Real Group, Rajaton, King’s Singers och Lars Vegas är redan etablerade favoriter. Nykomlingar är Take 6 och Manhattan Transfer. På klassiska sidan finns förstås Bachs Juloratorium, som får vänta ett par veckor ännu. Beach Boys julskiva är fortfarande på svarta listan…

Sen hör det ju till med en del livekonserter också. I år blir de fler än någonsin. I kronologisk ordning Real Group, Ylioppilaskunnan Laulajat, Ceciliakören & Idunkören, Club For Five, samt Lyran & Akademen. Kanske något ex tempore -konsertbesök också, typ De vackraste julsångerna (fast där sjunger man ju själv, så strikt taget är det väl ingen konsert). Tyvärr är jag inte med på ”egna” His Master’s Noise julkonsert pga. krock med en av ovannämnda.

I januari får öronen och stämbanden sedan lite välförtjänt vila.