Nej, livet är inte precis stillastående

Ibland går det fort. Så fort att det kan vara svårt att hänga med. För min familj var den här sommaren just sådan.

Låt mig förklara lite närmare. Senaste jag skrev ett dagboksaktigt inlägg här på bloggen bodde vi ännu i en fantastisk trähuslägenhet i centrala Åbo. Jag jobbade som informatör på Åbo filharmoniska orkester, Sonja var klasslärare i Åbo, Harald såg fram emot att få börja i förskolan i Cygnaeus och Artur skulle flytta till äldre gruppen i Vinkelboda. Sen började det hända saker.

I maj lediganslogs en tjänst som förste notarkivarie vid Tapiola Sinfonietta. Eftersom jag hade en tidsbunden anställning vid Åbofilharmonikerna tänkte jag att jag gör bäst i att söka jobbet. Sagt och gjort, ansökan lämnades in och jag hoppades naturligtvis på det bästa. Jag kallades till intervju i mitten av juni, och tre timmar(!) efter intervjun ringde de från Tapiola Sinfonietta och sade att jag hade fått jobbet. Fantastiskt!

Nu återstod bara några smärre detaljer att lösa: vi hade ingen bostad, barnen behövde platser på förskola, eftis och dagis och Sonja hade inget jobb i Helsingforstrakten. Efter att ha ringt runt till femtioelva ställen i febril takt lyckades vi ändå lösa de här problemen. Vi hittade en trevlig trea på Lövö som vi fick hyra. Harald började i förskolan i Munksnäs lågstadieskola och han stortrivs där. Kunde inte vara bättre. Artur fick plats på daghemmet Elka i Munksnäs. För honom har den nya starten kanske varit svårast – han säger ofta att han inte vill gå till dagis, fast det nog är hur roligt som helst när han väl är där. Sonja började som klasslärare i Kyrkoby skola i Sibbo, så situationen löste sig även för henne. Egentligen är det ganska otroligt att det hela klaffade så perfekt, speciellt med tanke på att vi hade endast en vecka på oss att fixa allting. Efter midsommar får man nämligen ingenting gjort i Finland – alla är på semester.

Nu bor vi då på Lövö i Helsingfors, hundra meter från Esbogränsen. Jag har tio minuters bussresa till jobbet, vilket i praktiken tar ca en timme då jag åker via Munksnäs med barnen på morgnarna. Sonja har förstås lite längre arbetsresa till Sibbo. Lövö är ett trevligt ställe, lugnt, fridfullt och mycket grönt. Går man ner till stranden känns det nästan som att bo i skärgården. Vi trivs, och börjar vänja oss vid allt det nya. Karta

För övrigt har jag placerat De profundis i Finland på bloggkartan.se

Kommentera