Osannolikt nog är det redan dags för avsnitt fyra av serien Pizzatest. När jag skrev det första inlägget trodde jag nog inte att jag skulle ha hinna med fyra tester under en vecka. Fortsätter det i den här takten kommer jag ju att hinna avverka hela pizzamenyn på lite drygt en månad. Det är en skrämmande ensidig diet, jag får nog lov att lite minska på pizzaintaget.

Dagens pizza intogs i sällskap av hela familjen efter en simtur i temaspa Caribia här i Åbo. Eftersom det var dags för den fjärde pizzan beställde jag förstås pizza nummer fyra på restaurangens meny. Den råkar heta Opera och förutom den obligatoriska brödbottnen och tomatsåsen består den av malet kött, champinjoner och ananas. Namnet på pizzan är tilltalande, eftersom opera hör till mina musikintressen. Själva smaken är alldeles ok, kanske en smula intetsägande – men det kan ju bero på att senaste pizzatest brände mina smaklökar helt och hållet. Det malda köttet ger ett intryck av att pizzan i första hand är tänkt för barn. På det hela taget är Opera ett ganska neutralt val, som varken väcker större obehag eller entusiasm.

Betyg:

I avsnitt tre av basseblogs serie Pizzatest stiftar den orädde pizzarecensenten närmare bekantskap med en verklig het variant – Mexicana. Fyllningen i den här tillplattade sombreron består av chilisås, salami, ananas samt, som krona på verket, jalapeño. ¡Ay caramba!

Jag brukar normalt inte rygga tillbaka för starkt kryddad mat. Endast en gång tidigare har det hänt att jag nått mina smaklökars smärtgräns. Det var i en thairestaurang här i Åbo. Jag hade aldrig förr ätit thailändsk mat och beställde dumt nog en rätt som hörde till de starkare. Det hade troligen gått helt bra ändå, om inte för det faktum att jag inte fattade att man skulle äta ris till den där soppan med kött, grönsaker och kokosmjölk! Idag kände jag likadant när jag åt den där mexikanska pizzan. Det brände, först på tungan men ganska snart i hela munnen. Näsan rann som en kran och så småningom började även ögonen tåras. Det vara bara att konstatera att chili och jalapeño är ganska starka kryddor. Om det inte hade varit för mycket av dem kunde den här pizzan ha varit riktigt god. Nu blev det liksom lite för mycket av det där starka. Det blir två oliver.

Betyg:

Vanligen brukar jag inte avverka pizzorna i riktigt så här snabb takt, men jag blev inspirerad av min egen testserie och bestämda mig för att testa pizza nummer två på lunchrasten idag. Den heter Pizza Sussu och har en varierad fyllning bestående av skinka, räkor, ananas, vitlök och auraost (finsk blåmögelost som ursprungligen tillverkades i Åbo, i Finland har ordet auraost blivit nästan synonymt med blåmögelost). Åtminstone i den här pizzerian verkar just denna pizza höra till de mer populära, eftersom jag rätt många gånger har hört mänskor beställa den.

För mig blev smaken en stor besvikelse. Jag är ingen stor vän av mögelostar, men vid väl valda tillfällen och i bra smakkombinationer kan de vara riktigt goda. Det här var varken ett sådant tillfälle eller en sådan kombination. Smaken av blåmögelosten täckte mycket effektivt in all annan smak, och eftersom jag inte gillade den fanns det inte så mycket kvar att njuta av. Den enda höjdpunkten var de få gånger smaklökarna lyckades hitta en vitlöksbit som för en stund lite dämpade den dominerande mögelosten. Den här var alltså verkligen inte någon höjdare. Det blir bara en oliv.

Betyg: