månadsarkiv: januari 2006

Veckoslutsfemman 03 -06

Förra veckoslutets veckoslutsfemma (jo jag vet, jag är förbaskat försenad) handlade om kläder. Here goes…

1. Vilken stil är närmast din?

KoneHelsinki
Miss Sixty
– Oxford Street
Aino/Reino-tofflor
– Bandskjorta

Egentligen ingen av de ovannämnda, men om jag är tvungen att välja något av alternativen blir det nog bandskjortorna.

2. Vilken är din princip när det gäller klädsel?

– Kläderna på och sen iväg
– Noggrant övervägande och planerande
– Lagom är bäst

Kläderna på och sen iväg. Jag tycker inte att det är värt att satsa speciellt mycket tid på att välja kläder.

3. Vilket är ditt nyttigaste plagg och vilket är det onödigaste?

Just nu känns det som om mina nyttigaste plagg är tröjorna och långkalsongerna. Det onödigaste är väl antagligen det att jag har bortåt 40 kragskjortor hängande i skåpet fast jag nästan aldrig använder sådana.

4. Vad använder du för nattdräkt?

– Satin och siden
– Åtsmitande
– Löst och ledigt
– Ingenting

Här blir det ett kombinationssvar: på vintern löst och ledigt, på sommaren ingenting.

5. Hur mycket pengar använder du på kläder?

– För mycket
– För litet
– Lagom, tycker jag

Lagom. Jag köper något när jag behöver det.

6. Svarade du ärligt?

– Självklart
– Naturligtvis inte

Förstås svarade jag ärligt, annars skulle det väl inte vara någon idé med det här.

Veckoslutsfemman 02 -06

När vi hör ordet röst det här veckoslutet tänker vi kanske inte i första hand på det ljud som bildas när utandningsluften sätter stämbanden i vibration. Det här veckoslutet ger vi röster och de givna rösterna räknas. Nu är det dags att välja den som skall sitta framför (se även finska Wikipedias artikel, övers. anm.). Sex år till följande.

1. Gav du din röst på förhand, röstar du på valdagen eller håller du fast vid din röst som vid grannens verktyg fast du inte använder dem själv?

Det blir nog valdagen för min del. Jag tycker det är mycket trevligare att rösta då, man känner sig betydligt mer delaktig. Att vi dessutom har flyttat och för första gången skall rösta i en för oss ny vallokal gör dessutom saken mer spännande.

2. Var/är det klart vem du röstar på? Får man fråga varför? Om man får: varför?

När jag nu röstar på valdagen kan man väl säga att det blir en veckoslutsfemma för min del. Varför? För att jag tycker att hon är den lämpligaste av kandidaterna. Fast hon som kommer att vinna är nog också helt ok.

3. Hur tror du det går, blir det en andra omgång eller kommer någon av kandidaterna att besätta tronen direkt (och/eller kan man verkligen lita på galluparna)?

Det börjar väl lite luta mot att det blir en valomgång till.

4. Framför TV:n på söndag från kl. 19.30 ända tills den sista rösten har räknats?

Nej, knappast. Jag skall ju uppträda på konsert i Mikaelskyrkan. Dessutom brukar jag inte annars heller sitta fastklistrad när det är valvaka.

5. Vad tyckte du om kandidaternas affischer?

De flesta är ganska tråkiga eller direkt dåliga. Sauli Niinistös kampanj är ganska fräsch, även om jag inte omfattar innehållet. Heidi Hautalas texter på affischerna är också bra, även om hennes affischer i övrigt är ganska konventionella.

Något helt annat nästa vecka.

(det finskspråkiga originalet finns på skrubu)

Pizzatest 5

Efter en lite längre paus fortsatte jag min serie pizzatester igår. Nummer fem på menyn var Frutti di mare, en av mina favoriter sedan länge. Frutti är en riktigt klassisk pizza som man får på de flesta pizzerior. Fyllningen består av tonfisk, räkor och musslor – oftast i alla fall. I Rosso i Karleby råkade jag en gång ut för en märklig variant med hela sardiner på.

Själv föredrar jag fisk och grönsaker framom kött, så Frutti di mare är en pizzavariant som passar mig bra. Den är ganska mild i smaken, och man vill hetta upp den lite kunde t.ex. vitlök vara ett lämpligt tillägg. Men även utan vitlök är det här en pizza som jag gärna äter. Det blir fyra oliver.

Betyg:

OlivOlivOlivOliv

Osympatisk kampanj

I dagens Husis finns det en notis som berättar att rekordmånga har skrivit ut sig ur kyrkan under föregående år. Orsaken till detta uppges vara en kampanj som Fritänkarförbundet i Tammerfors har drivit på nätet under adressen www.eroakirkosta.fi (nej, jag tänker inte länka till dem…). Idéen är att man genom att fylla i sitt namn och trycka på en knapp skickar iväg ett meddelande till sin magistrat om att man vill skriva ut sig ur kyrkan.

Jag har personligen mycket svårt att förstå varför mänskor som säger sig tänka fritt och självständigt försöker driva andra mänskor att skriva ut sig ur kyrkan på det här sättet. Det är väl inte fritt tänkande? Enligt vilken logik är ”ateistisk mission” bättre än kristen mission? Å andra sidan stämmer det här mycket bra överrens med mina tidigare erfarenheter av fritänkarna. För några år sedan träffade jag på bokmässan i Åbo på en fritänkare som försökte förmå mig att prenumerera på deras tidning. Mycket snart övergick diskussionen i väldigt aggressiv mission från hennes sida. Jag har aldrig träffat på en lika irriterande proselyt som hon – Jehovas vittnen är åtminstone vänliga fast de är envisa. Och fritänkarna uppger sig sedan stå för något slags frihet att tänka själv! Damen i fråga gjorde det mycket klart för mig att hon ansåg mig vara sällsynt korkad som inte fattade att jag borde tycka som hon.

Processen att skriva ut sig ur kyrkan är inte så komplicerad att det skulle behövas en klicka-här-version. De som verkligen vill skriva ut sig gör nog det ändå, trots att det förutsätter att man själv egenhändigt skriver ett eget meddelande till magistraten. En sån här kampanj ger bara ett förfärligt osympatiskt intryck av Fritänkarna.

Key Ensemble debuterar

Nu inkommande söndag blir det debutkonsert för Key Ensemble, en kammarkör som jag har varit med om att starta i höstas. Här är lite reklam för konserten:

Bästa vänner av körmusik,

Ni är hjärtligt välkomna till kammarkören Key Ensembles debutkonsert ”Visions” i Mikaelskyrkan i Åbo söndagen den 15 januari 2006 kl. 18.00. Temat för konsertens sakrala repertoar är visioner och profetior. På konserten uppförs bl.a. verk av Einojuhani Rautavaara, Einar Englund, Olivier Messiaen, Julian Anderson och Ulf Långbacka samt renässanspolyfoni. Kören dirigeras av Ulf Långbacka. ”Visions” utgör en del av Mikaelsförsamlingens konsertserie i Mikaelskyrkan i Åbo.

Fritt inträde, programblad 5 €.

Välkommen!
Fortsätt läsa Key Ensemble debuterar

Veckoslutsfemman

Medbloggaren pniskrubu har under en tid glatt den finskspråkiga bloggosfären genom att översätta de svenska Fredagsfyrorna till finska. Under den gångna hösten har han i allt högre grad irriterat sig på Fredagsfyrans förseningar (se speciellt det här inlägget). Till slut bestämde pni sig för att starta en egen, helt äkta och ursprungligt finsk (finländsk?) Veckoslutsfemma. Eftersom jag själv ibland har haft svårigheter att svara på fredagsfyrans frågor på grund av att de gällt svenska förhållanden börjar jag gärna svara på pni:s nya kreation istället. Han publicerade den första Veckoslutsfemman igår, trots att det var en fredag. Det beror väl sannolikt på att gårdagen var helgdag, så det må förlåtas honom den här gången.

Eftersom jag till skillnad från pni bloggar uteslutande på svenska har jag översatt frågorna. Det är förstås fritt fram för vem som helst att kopiera frågorna härifrån och svara på dem i svenska språkdräkt om man så vill.

1. Vad väntar du dig av Veckoslutsfemman?

Jag väntar mig frågor som i högre grad än Fredagsfyrans frågor berör mig som finländare. Jag väntar mig att frågorna uttrycks elegantare och med färre stavfel än i Fredagsfyran. Jag väntar mig att de publiceras inom utlovad tid. Jag väntar mig att det skall finnas plats även för humor. Om man kan dra några som helst slutsatser av den första femman är mina förväntningar på god väg att infrias.

2. Bör Femman alltid bestå av fem frågor eller är det frågan om en andlig femma som kan manifestera sig som färre eller fler frågor?

I mitt tycke kan det vara svårt att försvara namnet Veckoslutsfemman om frågorna antal varierar. Vad har siffran i så fall för funktion i namnet? Å andra sidan kan det ju vara frågan om ett subtilt skämt i stil med Lars Vegas Trio.

3. Skulle du skicka in dina bilder per e-post i hopp om att de skulle publiceras ifall veckoslutsfemman skulle publicera fotografier vid sidan av frågorna, trots att veckoslutsfemmans redaktion skulle behålla rätten att inte använda (eller använda enligt eget gottfinnande) bilder som skickats in och utan pardon skulle kassera alla bilder som skulle vara animationer, inte vara möjliga att publicera som sådana (jpg, png, gif) och/eller skulle vara större än 150 x 150 px (72 dpi)? (PUUH, red. anm.)

Ja.

4. Har du några frågor och om du har, sänder du dem hit per e-post? (dvs. till skrubu, red. anm.)

Självklart.

5. Och annars då – har året börjar bra och så?

Helt okej, liksom.

Pizzatest 4

Osannolikt nog är det redan dags för avsnitt fyra av serien Pizzatest. När jag skrev det första inlägget trodde jag nog inte att jag skulle ha hinna med fyra tester under en vecka. Fortsätter det i den här takten kommer jag ju att hinna avverka hela pizzamenyn på lite drygt en månad. Det är en skrämmande ensidig diet, jag får nog lov att lite minska på pizzaintaget.

Dagens pizza intogs i sällskap av hela familjen efter en simtur i temaspa Caribia här i Åbo. Eftersom det var dags för den fjärde pizzan beställde jag förstås pizza nummer fyra på restaurangens meny. Den råkar heta Opera och förutom den obligatoriska brödbottnen och tomatsåsen består den av malet kött, champinjoner och ananas. Namnet på pizzan är tilltalande, eftersom opera hör till mina musikintressen. Själva smaken är alldeles ok, kanske en smula intetsägande – men det kan ju bero på att senaste pizzatest brände mina smaklökar helt och hållet. Det malda köttet ger ett intryck av att pizzan i första hand är tänkt för barn. På det hela taget är Opera ett ganska neutralt val, som varken väcker större obehag eller entusiasm.

Betyg:

OlivOlivOliv

Pizzatest 3

I avsnitt tre av basseblogs serie Pizzatest stiftar den orädde pizzarecensenten närmare bekantskap med en verklig het variant – Mexicana. Fyllningen i den här tillplattade sombreron består av chilisås, salami, ananas samt, som krona på verket, jalapeño. ¡Ay caramba!

Jag brukar normalt inte rygga tillbaka för starkt kryddad mat. Endast en gång tidigare har det hänt att jag nått mina smaklökars smärtgräns. Det var i en thairestaurang här i Åbo. Jag hade aldrig förr ätit thailändsk mat och beställde dumt nog en rätt som hörde till de starkare. Det hade troligen gått helt bra ändå, om inte för det faktum att jag inte fattade att man skulle äta ris till den där soppan med kött, grönsaker och kokosmjölk! Idag kände jag likadant när jag åt den där mexikanska pizzan. Det brände, först på tungan men ganska snart i hela munnen. Näsan rann som en kran och så småningom började även ögonen tåras. Det vara bara att konstatera att chili och jalapeño är ganska starka kryddor. Om det inte hade varit för mycket av dem kunde den här pizzan ha varit riktigt god. Nu blev det liksom lite för mycket av det där starka. Det blir två oliver.

Betyg:

OlivOliv

Pizzatest 2

Vanligen brukar jag inte avverka pizzorna i riktigt så här snabb takt, men jag blev inspirerad av min egen testserie och bestämda mig för att testa pizza nummer två på lunchrasten idag. Den heter Pizza Sussu och har en varierad fyllning bestående av skinka, räkor, ananas, vitlök och auraost (finsk blåmögelost som ursprungligen tillverkades i Åbo, i Finland har ordet auraost blivit nästan synonymt med blåmögelost). Åtminstone i den här pizzerian verkar just denna pizza höra till de mer populära, eftersom jag rätt många gånger har hört mänskor beställa den.

För mig blev smaken en stor besvikelse. Jag är ingen stor vän av mögelostar, men vid väl valda tillfällen och i bra smakkombinationer kan de vara riktigt goda. Det här var varken ett sådant tillfälle eller en sådan kombination. Smaken av blåmögelosten täckte mycket effektivt in all annan smak, och eftersom jag inte gillade den fanns det inte så mycket kvar att njuta av. Den enda höjdpunkten var de få gånger smaklökarna lyckades hitta en vitlöksbit som för en stund lite dämpade den dominerande mögelosten. Den här var alltså verkligen inte någon höjdare. Det blir bara en oliv.

Betyg:

Oliv

”De billigaste som ingen skrattar åt…”

Citatet i rubriken är hämtat från DVDPlaza, en finskspråkig webbplats om ljudåtergivning och hemmabio. Det syftar på de nya högtalarna som jag köpte under julhelgen. Märket är Tannoy och modellen Mercury F2. Förutom högtalare skaffade jag även en förstärkare. Det blev en ProCaster AV-4330 från Verkkokauppa. Trots att den är gjord av en helt okänd tillverkare har den fått god kritik i tester i bland annat HIFI-lehti och verkar vara den förstärkare som har det bästa pris/kvalitet-förhållandet.

När jag letade efter en ny anläggning i lämplig prisklass visade det sig snart att om man vill skaffa Tannoys högtalare lönar det sig att göra det från Marek Sound i Helsingfors. Hans priser ligger långt under de andra butikernas. Dessutom är servicen strålande bra. Rekommenderas varmt!

Det här är den första bättre stereoanläggning som jag köper. I de tidiga tonåren i slutet av 1980-talet skaffade jag mig en Schneider-stereo i midistorlek till mitt rum. Den hade skivspelare (vinyl, alltså…), två kassettdäck och analog radio. Högtalarna var ganska små och gjorda av spånskivor. Den har anläggningen har jag haft ända sedan dess, visserligen utökad med en cd-spelare som även den börjar ha 15 år på nacken. Det är antagligen överflödigt att påpeka att jag redan länge har önskat mig ett bättre system. Och när jag nu har det är jag mycket nöjd. Förbättringen i ljudkvalitet är nästan omöjlig att beskriva, och jag har mycket svårt att förstå varför jag inte har bytt ut den gamla stereon för läääänge sedan.