Ny design

Jobb

Lapsang Souchong har äntligen fått ny design. Jag tyckte att det var dags att sätta ut designen i sitt nuvarande skick istället för att fila i all oändlighet. Säkert kommer det ändringar och tillägg med tiden i alla fall.

I sidhuvudet finns förstås tekoppen och fotbollen, som sig bör. Annars är väl temat ett ganska typiskt WordPress-tema med en spalt för menyer och länkar och en spalt för innehållet. Koden är XHTML 1.0 Strict och i enlighet med W3C-standarden. CSS-koden klarar ännu inte av kvalitetskontrollen till 100 %, men följer i stort sett standarden den också.

Som vanligt har jag med jämna mellanrum hållit ett öga på hur sidan ser ut i Internet Explorer 6.0, men som alla som sysslar med webbsidor vet är Internet Explorers renderingsmotor hopplöst föråldrad och knepig att ta i beaktande om man vill skapa standardenlig kod. Sidorna borde ändå se någorlunda vettiga ut också i IE. Men tacka vet jag Firefox och andra sympatiska webbläsare. 🙂

T9 och dess egenheter

Okategoriserade

T9 heter systemet som gör att det går snabbare att skriva allmänt förekommande ord i textmeddelanden. Men när det gäller ovanliga ord eller egennamn blir det inte alltid så enkelt. Efter att ha försökt mata in ett långt ord kan man märka att ordet inte finns i T9-ordlistan. Alltid behöver de okända orden inte ens vara så ovanliga, utan helt vanliga svenska ord.

Namn är förstås knepiga, det kan man förstå, men nog måste man tillåta sig att skratta lite åt de förslag som T9 ger. Har du t.ex. träffat mina syskon: Barse, Phnom och Burnsa?

Femte vandringsdagen

Dagbok

Nu är det dags för den sista av rapporterna från pilgrimsvandringen. Dagens etapp var till skillnad från de övriga inte alls i Dalarna utan gruppen vandrade i stället genom naturskyddsområdet i Järfälla i Storstockholm. Det var en rejält kortare vandring, och eftersom jag dessutom sovit en stor del av bussresan från Dalarna till Stockholm var jag pigg och utvilad. Vandringen kändes lätt och skön. Nu övernattar vi på församlingshemmet i Jakobsberg och tidigt i morgon bär det av hemåt mot Finland igen med färjan.

Innan vi åkte iväg från Mora i morse hann vi även besöka Zorngården där. Det var ett mycket intressant ställe, och det var mäkta spännande att se hur Sveriges på sin tid rikaste man bodde. Från att ha varit en oansenlig stuga med två rum blev det till slut en lyxig men mycket personlig villa, komplett med de senaste nymodigheterna från utlandet. För att upprätthålla en tillräcklig standard i köket fick man två gånger i veckan en matleverans med tåget från NK i Stockholm. Vi stannade även i Nusnäs där Harald och Artur fick var sin efterlängtad dalahäst. Nu ligger de i sina sovsäckar och kramar dem i sömnen.

Resan har varit trevlig och givande på många plan. Speciellt roligt har det igen varit att se hur barnen har blivit en del av gruppen och hur de modigt har vågat prata med alla medvandrare. Den kontakten känns värdefull.

Vi har fotat flitigt och jag hoppas hinna lägga upp en del bilder från resan i ett galleri på flickr inom de närmaste dagarna. Men det tar säkert en stund att plöja genom drygt 2 Gb bilder…

Brown får fart på apologeterna

Texter

Det här inlägget skriver jag i Centrumkyrkan i Mora, där jag och några andra pilgrimer på vandring i Dalarna sover i natt. På en framträdande plats i aulan ligger en bunt med tidningar – det är tidningen Dagens bilaga om da Vinci-koden som tydligen har kommit ut nyligen med anledning av filmens framgång.

Dan Browns bok – och nu senast filmatiseringen av den – har verkligen fått fart på diskussionerna om vem Jesus egentligen var. Hela bilagan går nämligen ut på att bit för bit trasa sönder författarens trovärdighet. Jag tycker personligen att det är en smula onödigt. Må så vara att boken innehåller en hel del sakfel, som man gärna kan påpeka om och göra människor uppmärksamma på. Men att som bilagan i fråga gå till närmast personliga påhopp ger ett dåligt intryck och bidrar knappast till att förbättra situationen speciellt mycket. Snarare ger det ju just ett intryck av att man har något att dölja. Och det kan ju inte vara meningen, eller hur.

Tredje och fjärde vandringsdagarna

Dagbok

Efter den tredje dagen på vandring var jag för trött för att orka skriva något. Nu på kvällen efter den fjärde dagen sover barnen redan och resten av gruppen har åkt på utflykt så jag har gott om tid att formulera mig.

Den tredje dagen startade vi vandringen från Olsnäsgården och gick längs den så kallade Munkstigen genom skogen mot Åsen. Terrängen bjöd på gott och blandat i form av från tät slyskog till kärrmark och torr tallskog. Väl framme vid Åsen lastade vi in oss i bussen och styrde mot Sollerön där vi sov i det lokala församlingshemmet. På kvällen firade vi completorium vid Laurentius kapellruiner.

Vädret gjorde att planerna för den fjärde dagen fick göras om. Det blåste nämligen så mycket att kyrkbåtsrodden från Sollerön till Nusnäs fick ställas in. Istället vandrade vi en bit längs med Vasaloppsleden och in till vårt slutmål – Mora. På kvällen firade vi pilgrimsmässa i Mora kyrka.

Efter mässan brukar vandringarna ta slut och gruppen bege sig hemåt. Till skillnad från tidigare kommer vi den här gången att också gå en kortare sträcka i Stockholm i morgon. Därefter reser vi hemåt igen.

Det bästa med sommaren

Okategoriserade

Vad är det bästa med sommaren?

  • Badstranden?
  • Fotbollsplanen?
  • Temperaturen >25°C?
  • Sommarlovet/semestern?
  • Nypotatisen och grillkorven?

Nä, bäst är ändå ljuset som gör att man orkar vara igång hela dagen. Inget problem med att sova 5–6 timmars nätter, för det är ljust när man stiger upp och ljust när man går och lägger sig. Ljuset tar första priset.

Andra vandringsdagen

Dagbok

Vi började den andra vandringsdagen stämningsfullt med morgonbön i Leksands kyrka. Dagens vandring gick sedan både uppför och nedför. Jag bar Artur på ryggen idag, och även om man skulle föreställa sig att det är mycket tyngre att gå uppåt är det i själva verket nästan lika påfrestande att gå nedåt. I alla fall när nedåt innebär en slalombacke. Mina knän känner minsann av den strapatsen. Men den enastående utsikten från rastplatsen uppe på backens krön kompenserar nog det mesta.

Mot slutet av vandringen började det regna, och Harald tröttnade både på regnet och luffandet på landsväg. Så länge vi rör oss i skogen verkar han snarast outtröttlig, men på väg är situationen genast en annan. Idag fick han åka buss den sista kilometern till Olsnäsgården.

Vi avslutade sedan kvällen med completorium i kyrkan i Siljansnäs. I morgon blir det mera vandring igen. Roligt!

Första vandringsdagen

Dagbok

Nu har vi varit på resa i två dagar, varav den första på båten mellan Åbo och Stockholm. Om den finns det inte så mycket att säga. Det var en helt sedvanlig dag på färjan, med bollhav och skattefritt godis..

Den andra dagen gick till hälften i buss mellan Stockholm och Dalarna och till andra hälften på vandring. Dagens sträcka blev förstås en aning kortare än normalt eftersom vi började gå först på eftermiddagen. Både Harald och Artur har varit helt exemplariska i skogen – den delen av vandringen kunde inte ha gått bättre. På kvällen firade vi completorium i Rättvik kyrka. Den ligger helt otroligt vackert belägen ute på en udde i Siljan, omgiven av gamla kyrkstallar. Jag fotograferade flitigt i aftonsolen, hoppas bilderna blev bra.