David Beckham fick den avslutning på Real Madrid-karriären som han hade hoppats på. Seger i säsongens sista match räckte till La Liga-mästerskapet med minsta möjliga marginal. Ärkefienden Barcelona slutade på samma poängmängd och bucklan gick till Madrid på basis av resultaten i de inbördes matcherna.

Beckham har sagt att den gångna säsongen har varit hans tyngsta någonsin, och det är lätt att förstå varför. På hösten blev det sparsamt med speltid, i januari blev han helt utfryst av tränaren Capello då kontraktet med Los Angeles Galaxy blev klart, och McClaren valde andra spelare framom ex-kaptenen Beckham i engelska landslaget.

Ändå gjorde Beckham sitt yttersta och lyckades faktiskt återvinna både Capellos och McClarens förtroende. Under våren har man sedan kunnat se spår av den Beckham som vann den legendariska trippeln med Manchester United. Motgångar blir styrka.

Nu är det då Major Soccer League och LA Galaxy som gäller för Becks. Kritikerna har redan hunnit förpassa honom till deltidspension, men själv försäkrar han att han inte tänker trappa ner – snarare tvärtom. Om han faktiskt fortsätter med samma takter lär McClaren nog ha svårt att peta frisparksfantasten ur landslaget i fortsättningen också.

Efter två års paus blev det då ligaguld för Manchester United. Chelsea fick till slut ge sig i tätstriden. Den stora finalen på Stamford Bridge blev en betydelselös match då mästerskapet hade avgjorts redan tidigare.

I FA Cup-finalen och Champions League-semifinalen gick det inte lika bra. Efter en hyfsad 3–2-vinst på Old Trafford blev ManU totalt utklassat av AC Milan, som gick vidare till final och vann också den. I FA Cup-finalen på nya Wembley segrade Chelsea efter ett förlängningsmål av Drogba. Det blev alltså varken trippel eller dubbel för The Red Devils.

Säsongen i ett nötskal: United har visat att man fortfarande vet hur man spelar fotboll och vinner matcher. Laget har gjort bra ifrån sig under hela säsongen. Ett stort steg framåt jämfört med ifjol.

Sir Alex har troligen planerna klara för vilka spelare han gärna skulle se i rödtröjorna nästa år. Det är ingen större hemlighet att Hargreaves flyttar från München till Manchester. Och en klinisk målgörare skulle gynna Rooney, som inte riktigt lyckades hitta storformen i år. Rooney är alltid som bäst när han flankeras av en annan anfallare.

Nästa säsong kommer flera lag att vara med och kämpa om platsen i solen. Liverpool storsatsar på transfermarknaden i sommar och Arsene Wengers unga Arsenal kommer att vara ett år mognare än i år.

Åtta matcher kvarstår. Sex poäng skiljer Manchester United från utmanarna Chelsea. Slutsäsongen blir en thriller som heter duga.

Fortsätt läsa Förstaplatsen hägrar →

Om några timmar gör Manchester United allt vad de kan för att plocka tre ligapoäng på Arsenals bekostnad. Tabellettan och -fyran möts i London på Arsenals nya hemmaarena Emirates Stadium.

Fortsätt läsa Ypperlig chans för ManU att rycka →

Idag gäller det. Manchester United mot Chelsea på Old Trafford. De två stora i England för tillfället möts för första gången den här säsongen i en match som redan utpekas som avgörande för vem som vinner titeln i vår.

Fortsätt läsa Matchen med stort M →

Tro det eller ej, men Championship-jumbon Southend gick vidare på Premiership-ledarna Manchester Uniteds bekostnad i engelska ligacupen. Southend-spelarna gjorde sitt livs match och slog ut de röda djävlarna trots att Southend till vardags håller till 43 trappsteg längre ner i ligasystemet.

Fortsätt läsa ManU utslaget av Southend →

För en tid sedan fick jag ett paket Huolehtivaisen kauriin tee (Den omtänksamma/omsorgsfulla stenbockens te) som gåva. Det hör till Forsmans horoskopserie precis som bl.a. Telepaattinen rapu (Den telepatiska kräftan), Energinen oinas (Den energiska väduren) och Hienostunut vaaka (Den sofistikerade vågen).

Stenbockens te är ett grönt te smaksatt med hjortron, apelsinskal, apelsin och nejlika. Det låter juligt, men jag förknippar inte smaken med jul. Det är nog mer somrigt än så. Starka aromer och sött utan att vara sockrigt eller essensigt. Gott att dricka en mörk höstkväll. Så gott att påsen börjar vara tom! 🙂

West Ham kammade hem två mycket lovande, unga stjärnor strax innan transferfönstret stängdes. Många av Europas toppklubbar var ute efter argentinske duon Carlos Tevez och Javier Mascherano, men ”lilleputten” West Ham lyckades köpa loss spelarna från deras nuvarande klubb Corinthians och övertala dem att skriva på för Londonlaget. Inte illa!

Chelsea köpte landslagsbacken Ashley Cole från rivalen Arsenal för fem miljoner pund + backen William Gallas. Båda spelarna har varit missnöjda i sina respektive lag, så lösningen passar säkert alla parter riktigt bra. Arsenalbossarna har ändå orsak att vara lite missnöjda över den ganska anspråkslösa transfersumman. I spekulationerna har det talats om summor mellan 20 och 30 miljoner pund, och Gallas är nog inte värd 15 miljoner.

Mitt eget Manchester United höll mycket låg profil den sista dagen. Några unga spelare lånades ut för att samla rutin och erfarenhet, men Carrick förblev sommarens enda inköp. Nu gäller det bara för Sir Alex att göra det bästa av det spelarmaterial som finns till förfogande. Bra har det börjat i alla fall – tre vinster på lika många matcher och målskillnaden 10–2!

Om det inte vore för Bayern Münchens lagledning skulle mittfältaren Owen Hargreaves förstärka Manchester Uniteds mittfält ytterligare. Hargreaves är en bra spelare, men jag undrar om det inte skulle vara smartare att försöka hitta en värdig ersättare åt van Nisterlrooy i anfallet. Sir Alex köpte ju redan Carrick för att få ordning på mittfältet. Och 17 miljoner pund är ändå en relativt stor summa pengar…

Ferguson har meddelat att evighetsmaskinen Alan Smith kommer att flytta tillbaka till anfallet efter att ha prövat på mittfältsrollen i ett år. Det är säkert ett bra drag – Smiths positiva aggressivitet kan behövas i anfallet.

Roligt att se att sympatiske Solskjær på riktigt börjar hitta formen igen efter två år i sjukstugan. Vem hade trott att han faktiskt skulle göra comeback?

När man överväger att börja träna och funderar på vilken gren som skulle kunna vara lämplig gäller det att väga positiva och negativa sidor mot varandra. Utbudet är stort, och alla grenar har både fördelar och nackdelar. En del ser det sociala umgänget som viktigt och väljer då kanske en lagsport eller att gå på gym med en kompis. Andra föredrar att kunna motionera precis när de passar dem själva och väljer följaktligen hellre att gå, cykla eller jogga.

Som jag har nämnt tidigare här på basseblog har jag joggat aktivt under hela sommaren. Trots att jag under hela livet har föredragit bollsporter och fnyst lite föraktfullt åt joggning var det trots allt ett förvånansvärt lätt val av gren. Och jag kan ju inte bortse helt från att det i min ganska pressade tidtabell inte riktigt finns plats för det som så fint kallas organiserad idrott.

Men det finns faktiskt andra fördelar med joggandet än att det kan utföras när som helst. Det går nämligen också att utföra nästan var som helst, vilket kvällens träningspass är ett bra bevis på. Vår bil behövde nämligen föras på service, helst före det kommande veckoslutets längre körande. Att föra bilen till verkstaden är i och för sig inte något problem, men att komma därifrån utan bil är värre, för att inte säga omöjligt. Speciellt på kvällen. Bussarna till och från industriområdet går nämligen endast under kontorstid, då vi som skulle behöva anlita dem förstås sitter på kontoret. Men då ett träningspass ändå ingick i planerna för kvällen var det en smal sak att kombinera de två. Till min stora förvåning visade det sig dessutom att den helt oplanerade sträckan tog precis 50 minuter att jogga, det vill säga exakt den tid som träningspasset var tänkt att ta. Perfekt.