Jag brukar inte vara snabb att skaffa nyutkomna datorspel, men med årets upplaga av gamla favoriten Football Manager gjorde jag ett undantag. Innan spelet fanns i butikshyllan hade jag beställt det från Verkkokauppa till ett konkurrenskraftigt pris (just det, momsfritt från Åland) och någon dag senare damp paketet ner genom postluckan. Mycket behändigt.

Spelets användargränssnitt (hemskt ord, man borde hitta på ett bättre) har förnyats och jag tycker att man har en bättre överblick över helheten än i tidigare versioner. Häftigaste förändringarna är ändå möjligheten att påverka matchhändelserna genom att skrika instruktioner från sidolinjen (tänk Rafa Benítez med sina handrörelser) och presskonferenser före och efter matchen där man får/tvingas ta ställning till allt mellan himmel och jord.

Världens bästa jobb (”The greatest job on Earth”) är sloganen för spelet. Kan jag väl hålla med om, åtminstone så här i simulerad form. Är inte säker på att jag i verkligheten skulle vilja vara manager för Chelsea eller Real Madrid, där förväntningarna är enorma och inte ens bucklor är någon garanti för förlängt kontrakt.

Vilket lag jag oftast spelar med? Behöver väl knappast nämnas…

15-minuters-bloggande. Fattar mig kort.

Sammanfattning av säsongen 2008–2009: Manchester United fixade tredje raka mästerskapet i engelska ligan, mycket tack vare Chelseas tränarsåserier och Liverpools problem med spelarmaterialets djup. Säsongen bjöd på ett nytt rekord då försvaret lyckades hålla buren ren i långt över 1 000 minuter i sträck. Mot våren tröttnade laget aningen och i Champions League-finalen mot Barcelona var det inte tu tal om vilket lag som spelade bättre fotboll. Tyvärr.

Idag kom nyheten alla har räknat med redan en längre tid: Cristiano Ronaldo är på väg till Real Madrid. United har accepterat ett bud på 80 miljoner pund för portugisen och flytten torde vara klar inom kort.

Ärligt talat tror jag inte att United-anfallet försvagas avsevärt trots att Ronaldo lämnar laget. Visst, han är en av världens bästa spelare och har varit Uniteds bästa målgörare de senaste säsongerna, men man får också en känsla av att grabben ibland skapar en negativ atmosfär omkring sig. Flera av de andra spelarna på mittfältet och i anfallet har inte uppnått sin maximala nivå – nu får de en chans att stiga fram och ta för sig. Framför allt hoppas jag på en synligare roll för Rooney, som nog har hamnat lite i skymundan ute på vänsterkanten.

För Ferguson är 80 miljoner pund inte fy skam för en spelare som redan länge haft ena foten i Madrid. Kanske man nu äntligen kan skriva kontrakt med Tevez – må det då kosta sina 25 miljoner att köpa honom loss. Inte lika skicklig som Ronaldo, men en härlig kämpaanda har gjort honom till stor publikfavorit på Old Trafford.

Inte svårt att se att det är någonting som inte stämmer i ManUs spel för tillfället. Två raka förluster i ligan följdes upp av en pressad 3–2-vinst över Aston Villa. Och sedan 2–2 mot Porto på Theatre of Dreams i en Champions League-match där ingenting stämde för hemmalaget. Passningarna gick raka vägen till motståndarna och backarna sprang bredvid och tittade på när Porto-anfallarna närmade sig United-målet. Inget succérecept direkt.

De enda i startelvan som kan få godkänt betyg är van der Sar och Rooney. Holländaren stod för en rad fina parader när Manchester Uniteds försvar i övrigt läckte som ett såll. I andra ändan av planen jobbade Rooney hårt på sitt sedvanliga sätt och lyckades göra ett mål och spela fram ett annat.

Mardrömmen lär fortsätta i Portugal om inte Ronaldo, Scholes & co höjer nivån på spelet en hel del.

Det ser ut att kunna gå vägen för Manchester United i år igen. Vi är inne i början av mars och ManU är ännu med och kämpar på alla fronter. Klubbvärldsmästerskapet kammade laget hem i december och senaste veckoslut fick Tottenham se sig besegrade i ligacupfinalen. I ligan går allting som smort med tio matcher kvar att spela.

Största utmaningen i det här skedet är utan tvekan Champions League. 0–0 borta mot Inter var inte helt fel, men det krävs en perfekt match på Old Trafford nästa vecka om ManU skall avancera. Ett baklängesmål och uppgiften kan plötsligt bli övermäktig.

Roligt att se både nya och gamla namn bland de spelare som klarat sig bra den här säsongen så här långt. Danny Welbeck och brassetvillingarna Fábio och Rafael da Silva är unga typer som har övertygat när de fått chansen. Och Ryan Giggs spelar sin livs fotboll när många i hans ålder har gått i pension för länge sedan.

Ingen glömmer väl den legendariska trippeln säsongen 1998/99, och dubbeln ifjol kändes som en stor vinst. Men vem kunde någonsin ens drömma om fem titlar samma säsong? En sådan bedrift skulle man redan kunna kalla historia.

Igår tog Manchester United en övertygande seger över Wigan Athletic. Vinstmarginalen 4–0 har hört till ovanligheterna den här säsongen – de flesta United-matcherna har slutat 1–0. Vinst som vinst kanske någon säger, men visst är ju målen en viktig krydda i fotbollssoppan.

Fortsätt läsa Målkranarna öppna →

Åtta poäng på fem matcher är knappast den inledning som Sir Alex & co hade hoppats på. Att mellanskiktslag som Portsmouth och Reading har stått för motståndet gör inte precis saken bättre. Men säsongen är ju lång som vanligt, så allt hinner hända innan segraren koras i maj.

De regerande mästarna var ovanligt verksamma på spelarmarknaden i sommar. Kring 80 miljoner pund bytte ägare då Owen Hargreaves, Anderson, Nani och Carlos Tevez flyttade till Old Trafford. Hargreaves har redan i många år visat vad han går för, medan Anderson och Nani är mer oprövade kort. Tevez, vars övergång blev historisk på grund av oklarheter om vem som egentligen ägde hans spelarrättigheter, är ett mycket intressant namn som förhoppningsvis kommer att synas rätt ofta i målgörarlistorna.

Värt att notera är också att Ole Gunnar Solskjær i tisdags meddelade att han avslutar sin karriär. Den sympatiske norrmannen har drabbats av knepiga knäskador under de senaste åren, och trots flera comeback-försök lägger han nu skorna på hyllan för gott. Solskjær minns man kanske bäst för hans övertidsmål i den legendariska Champions League-finalen mot Bayern München 1999. 2–1-målet gav Manchester United titeln ”Europas bästa klubblag” för andra gången i lagets historia.