Kategoriarkiv: Jobb

Prinsessan besökte Åbo konserthus

Prinsessan Törnrosa av Lotta Nieminen, Martin koulu, ÅboVi har haft skolkonserter med orkestern här på Konserthuset – nästan 7000 åhörare under en och samma vecka är ganska häftigt! Orkestern har spelat Erkki Melartins Svit ur Prinsessan Törnrosa, och några skådespelare har agerat berättare. Själv har jag suttit bakom videokanonen i salongen och haft hand om bildkavalkaden i bakgrunden. Det är betydligt mer arbetsamt än det låter, det kan jag intyga efter en vecka. Man måste vara skärpt hela tiden för att inte göra någon dum miss som sedan syns i hela salongen.

Det att jag har suttit i salongen mest hela dagarna betyder inte att mina andra arbetsuppgifter har minskat, så det har blivit rätt stressigt. Å andra sidan är det helt roligt med omväxling, och när resultatet dessutom har varit lyckat känns det sist och slutligen rätt bra.

Om det intresserar kan du kan läsa mer om våra prinsesskonserter på orkesterns nyhetssida.

Hälsningar från Stockholm

Många hälsningar från Stockholm. Jag sitter här på en 7-Eleven nära Centralen och fikar samtidigt som jag skriver detta.

Orsaken till att jag är i Stockholm är Nordisk Orkesterbiblioteksunions årsmöte med seminarium, som arrangerades här 28 och 29 oktober. Notbibliotekarier från orkestrar över hela norden (utom Island, tyvärr) samlades här för att tillsammans höra på föredrag, samtala och ha det roligt tillsammans. Värd var Kungliga Operan i Stockholm.

Fortsätt läsa Hälsningar från Stockholm

Rapport från bokmässan + annat

Jag tillbringade både fredagen och lördagen till största delen på Åbo bokmässa där jag presenterade Åbo filharmoniska orkesters program för alla ens måttligt intresserade besökare. Jämfört med min upplevelse av förra veckoslutets mässa Kvinnor som kan var det har verkligen bra och trevligt. Omgiven av böcker och annan kultur kände jag mig riktigt som fisken i vattnet.

Fortsätt läsa Rapport från bokmässan + annat

Datorkverulans

Jag sitter här vid min jobbdator och skriver. Att skriva är det enda den duger till, det fick jag bekräftat med besked idag. Staden använder sig nämligen av elektronisk räkningshantering, vilket innebär att våra räkningar skickas till Helsingfors, skannas där och sedan vidarebefordras för granskning och godkännande via ett program. Systemet kallas Rondo, något som gör att vi här på orkestern ständigt och jämnt måste klargöra om vi talar om musiktidningen Rondo eller räkningsprogrammet Rondo. Tyvärr är programmet gjort som en webbapplikation i Java, vilket min jobbdator inte riktigt klarar av.

Fortsätt läsa Datorkverulans

Stressigt på jobbet

De senaste (arbets)dagarna har varit rätt intensiva. Som den uppmärksamme läsaren kommer ihåg var jag sjukledig ett par dagar förra veckan. Det ledde förstås till att mina arbetsuppgifter delvis blev ogjorda, vilket i sin tur ledde till att jag hade en hel massa att göra när jag kom tillbaka till jobbet på måndag morgon.

Den absolut viktigaste delen av mitt jobb är att se till att orkestern får sina noter i god tid. Det lite flummiga begreppet god tid innebär i praktiken två veckor på förhand. Vanligen är det inget problem för mig att göra det här. Med lite förhandsplanering går det riktigt bra att få det gjort. Nu var ju situationen en helt annan eftersom jag inte hade varit på jobb i praktiken på en vecka. Och det hela blev ju inte bättre av att materialet som skulle delas ut är extremt omfattande. Verdigalan Pertti Pekkanens 60-årsdag till ära ser ut att bli en verkligt trevlig upplevelse, men ni skulle se vilka nothögar det handlar om. Normalt står ju ca 3-4 verk på programmet, nu är de 12. Det tog en god stund att få noterna i pärmarna.

Kunde kvinnorna?

Fredag kväll är här, barnen har somnat och vad gör familjepappan? Jo, störtar till datorn för att föra in sina senaste funderingar i bloggen. Är detta ett friskt beteende eller inte? Jag överlåter det åt andra att bedöma.

Jag var på jobb idag efter ett par dagars sjukledighet (se gårdagens inlägg). Som jag skrev igår bestod min arbetsdag av att stå på Kvinnor som kan-mässan och presentera orkestern. Det var just precis ungefär som jag hade föreställt mig. Det var minst sagt ovant att betjäna en kundkrets som till 99% bestod av kvinnor. Sällan stöter man på så klart könssegregerade populationer.

Som så ofta när jag är uttråkad eller känner mig malplacerad slog jag om till något slags lekmannasociolog-läge och började göra olika slags iakttagelser. Av mina många tankar var det särskilt en som lämnade ett mer bestående intryck. När jag gick runt på mässan upplevde jag mycket kraftigt att jag var en icke-kund – jag tittade på det som presenterades, läste reklamer och kollade in broschyrer. Trots det var det så gott som ingen av utställarna som ens hälsade på mig. Det lysande undantaget var Helsingin Sanomats försäljare som försökte sälja en prenumeration åt mig. Mycket märkligt.

Nå, det får räcka med svammel för ikväll. God natt!

Flunssig

Jag är flunssig. Följaktligen har jag varit hemma från jobbet ett par dagar nu, vilket väl kanske är en orsak till att flytten till WordPress blev av just nu. Jag har inte mått direkt uselt, men tillräckligt dåligt för att inte orka vara på jobb. Istället har jag läst ett par böcker, sett på en film och tagit det allmänt lugnt. Det är förstås just det som är meningen med att vara sjukledig.

Men – imorgon är det slut på sjukledigheten. Jag har för länge sedan lovat stå och (re)presentera orkestern på mässan med det ståtliga namnet Kvinnor som kan. Visst, kvinnor kan – den saken behöver man inte övertyga mig om. Men vad kan de? Om mässan skall vara något slags indikator på kvinnors kunnande verkar det tyvärr begränsa sig till typiska ”kvinnosaker” som relationer, utseende, hälsa och bantning. Ja, och sen då kulturen förstås – den som jag representerar. Usch, så förutsägbart! Var är allt utmanande? Varför inte en avdelning för motorcyklar och motorer? Eller hemelektronik? Kanske sådant hör hemma endast på männens mässor?

Jag är alltså inte nödvändigtvis alldeles utom mig av glädje över att få den äran att stå där, men det är klart att det går för sig. Kanske bokmässan som kommer lite senare i höst kompenserar en aning…

Long time no see!

Nu kan man verkligen säga att det har blivit länge sen sist (med hänvisning till min förra post)! Jag har sannerligen varit mer än lovligt lat med mitt skrivande. Men när man ser på min blog hittills så verkar det ju vara mera regel än undantag att det går månader mellan posterna.

Mycket har ju som vanligt hänt. På jobbet går det som vanligt, inget nytt där inte. Den största enskilda händelsen just nu är väl kanske att planeringen för slagverksfestivalen PERC! fortskrider. Många spännande artister är på väg, så jag ser fram emot att se frukten av mitt producerande. Nu måste vi bara få ut affischer och broschyrer snabbt, så att också publiken hittar till festivalen.

Fortsätt läsa Long time no see!