Kunde kvinnorna?

Fredag kväll är här, barnen har somnat och vad gör familjepappan? Jo, störtar till datorn för att föra in sina senaste funderingar i bloggen. Är detta ett friskt beteende eller inte? Jag överlåter det åt andra att bedöma.

Jag var på jobb idag efter ett par dagars sjukledighet (se gårdagens inlägg). Som jag skrev igår bestod min arbetsdag av att stå på Kvinnor som kan-mässan och presentera orkestern. Det var just precis ungefär som jag hade föreställt mig. Det var minst sagt ovant att betjäna en kundkrets som till 99% bestod av kvinnor. Sällan stöter man på så klart könssegregerade populationer.

Som så ofta när jag är uttråkad eller känner mig malplacerad slog jag om till något slags lekmannasociolog-läge och började göra olika slags iakttagelser. Av mina många tankar var det särskilt en som lämnade ett mer bestående intryck. När jag gick runt på mässan upplevde jag mycket kraftigt att jag var en icke-kund – jag tittade på det som presenterades, läste reklamer och kollade in broschyrer. Trots det var det så gott som ingen av utställarna som ens hälsade på mig. Det lysande undantaget var Helsingin Sanomats försäljare som försökte sälja en prenumeration åt mig. Mycket märkligt.

Nå, det får räcka med svammel för ikväll. God natt!

Kommentera