Jag sitter här vid min jobbdator och skriver. Att skriva är det enda den duger till, det fick jag bekräftat med besked idag. Staden använder sig nämligen av elektronisk räkningshantering, vilket innebär att våra räkningar skickas till Helsingfors, skannas där och sedan vidarebefordras för granskning och godkännande via ett program. Systemet kallas Rondo, något som gör att vi här på orkestern ständigt och jämnt måste klargöra om vi talar om musiktidningen Rondo eller räkningsprogrammet Rondo. Tyvärr är programmet gjort som en webbapplikation i Java, vilket min jobbdator inte riktigt klarar av.
månadsarkiv: september 2004
Pojkgrupper
För någon dag skickade en av mina vänner en inbjudan till Folkhälsans pojkgruppsledarutbildning. Eller nåja, det var kanske snarare en uppmaning att delta. I alla fall tycker jag att det är bra att det ordnas både killgrupper och utbildning av ledare för dem. Tyvärr kan jag inte delta själv eftersom jag skall vara på Furahakörens 30-årsjubileum i Helsingfors, men jag hoppas förstås att många vettiga unga män skall ta chansen och åka på kurs. Pojkgrupper behövs nämligen – det märkte jag när jag förra året ledde två grupper på Höstdagarna i Tammerfors.
Stressigt på jobbet
De senaste (arbets)dagarna har varit rätt intensiva. Som den uppmärksamme läsaren kommer ihåg var jag sjukledig ett par dagar förra veckan. Det ledde förstås till att mina arbetsuppgifter delvis blev ogjorda, vilket i sin tur ledde till att jag hade en hel massa att göra när jag kom tillbaka till jobbet på måndag morgon.
Den absolut viktigaste delen av mitt jobb är att se till att orkestern får sina noter i god tid. Det lite flummiga begreppet god tid innebär i praktiken två veckor på förhand. Vanligen är det inget problem för mig att göra det här. Med lite förhandsplanering går det riktigt bra att få det gjort. Nu var ju situationen en helt annan eftersom jag inte hade varit på jobb i praktiken på en vecka. Och det hela blev ju inte bättre av att materialet som skulle delas ut är extremt omfattande. Verdigalan Pertti Pekkanens 60-årsdag till ära ser ut att bli en verkligt trevlig upplevelse, men ni skulle se vilka nothögar det handlar om. Normalt står ju ca 3-4 verk på programmet, nu är de 12. Det tog en god stund att få noterna i pärmarna.
Kunde kvinnorna?
Fredag kväll är här, barnen har somnat och vad gör familjepappan? Jo, störtar till datorn för att föra in sina senaste funderingar i bloggen. Är detta ett friskt beteende eller inte? Jag överlåter det åt andra att bedöma.
Jag var på jobb idag efter ett par dagars sjukledighet (se gårdagens inlägg). Som jag skrev igår bestod min arbetsdag av att stå på Kvinnor som kan-mässan och presentera orkestern. Det var just precis ungefär som jag hade föreställt mig. Det var minst sagt ovant att betjäna en kundkrets som till 99% bestod av kvinnor. Sällan stöter man på så klart könssegregerade populationer.
Som så ofta när jag är uttråkad eller känner mig malplacerad slog jag om till något slags lekmannasociolog-läge och började göra olika slags iakttagelser. Av mina många tankar var det särskilt en som lämnade ett mer bestående intryck. När jag gick runt på mässan upplevde jag mycket kraftigt att jag var en icke-kund – jag tittade på det som presenterades, läste reklamer och kollade in broschyrer. Trots det var det så gott som ingen av utställarna som ens hälsade på mig. Det lysande undantaget var Helsingin Sanomats försäljare som försökte sälja en prenumeration åt mig. Mycket märkligt.
Nå, det får räcka med svammel för ikväll. God natt!
Slopa arvsskatten?
Igår sade andra finansminister Ulla-Maj Wideroos (sfp) att hon skulle vara beredd att slopa arvsskatten eftersom den är ”ideologisk”. Jag bara frågar – vilken skatt är inte just ideologisk till sin natur? Hela poängen med skattesystemet är ju att i viss mån utjämna den ekonomiska ojämlikhet som uppstår i ett kapitalistiskt samhälle. Är detta inte ideologi så säg?
Till all lycka kontrade första finansministern Antti Kalliomäki genast och sade att Finland inte har några som helst planer på att slopa arvs- och gåvoskatten. Det är förstås lite synd att Wideroos förslag så brutalt skjuts i sank i offentligheten av kollegan, men å andra sidan verkade det ju som om hon slängde fram förslaget helt utan att först diskutera saken i regeringen.
Flunssig
Jag är flunssig. Följaktligen har jag varit hemma från jobbet ett par dagar nu, vilket väl kanske är en orsak till att flytten till WordPress blev av just nu. Jag har inte mått direkt uselt, men tillräckligt dåligt för att inte orka vara på jobb. Istället har jag läst ett par böcker, sett på en film och tagit det allmänt lugnt. Det är förstås just det som är meningen med att vara sjukledig.
Men – imorgon är det slut på sjukledigheten. Jag har för länge sedan lovat stå och (re)presentera orkestern på mässan med det ståtliga namnet Kvinnor som kan. Visst, kvinnor kan – den saken behöver man inte övertyga mig om. Men vad kan de? Om mässan skall vara något slags indikator på kvinnors kunnande verkar det tyvärr begränsa sig till typiska ”kvinnosaker” som relationer, utseende, hälsa och bantning. Ja, och sen då kulturen förstås – den som jag representerar. Usch, så förutsägbart! Var är allt utmanande? Varför inte en avdelning för motorcyklar och motorer? Eller hemelektronik? Kanske sådant hör hemma endast på männens mässor?
Jag är alltså inte nödvändigtvis alldeles utom mig av glädje över att få den äran att stå där, men det är klart att det går för sig. Kanske bokmässan som kommer lite senare i höst kompenserar en aning…
Jag andas, alltså är jag kåt?!?
Det damp ner en reklamblaska i postluckan häromdan. Rubriken var Aikuisten salaisuudet, titeln superseksiä fanns på en mycket synlig plats tillsammans med några citat, bland annat Mistä tiedät, onko mies valmis seksiin? Siitä, että hän hengittää. Publikationens färgsättning var ”syndigt” röd-svart.
Jaha, just så. Det var ju trevligt att även jag fick ta del av den slutgiltiga teorin om den manliga sexualiteten – jag andas, alltså är jag kåt! Ååh, jag blir så arg när jag läser sån här smörja. Menar författaren verkligen vad han/hon skriver? Det här är ju bara att bekräfta alla könsstereotypier om mannen som tänker på sex varannan sekund kontra kvinnan som totalt avsexualiserad madonna/modersgestalt. Sånt är bara ägnat att skapa sexuella hämningar och problem, och har dessutom ingenting att göra med verkligheten. Så det så.
Vad ville blaskan att vi skulle köpa då? Jo, hör och häpna, det handlar om en bokklubb som marknadsför sig genom ett ”oemotståndligt” introduktionserbjudande. Behöver jag tillägga att jag inte nappade på erbjudandet? Jag tror inte att det kan vara frågan om en bokklubb av kvalitet när den ledande tankegången i marknadsföringen verkar vara ”sex säljer”. Tacka vet jag Böckernas klubb.
Och boken superseksiä som reklammakarna ville att man genast skulle tända på? Den heter i original Supersex och är skriven av psykologen och ”Australiens främsta sex- och samlivsexpert” Tracey Cox. Hon är också redaktör på Cosmopolitan. Behöver jag säga mer? Läs den här recensionen av boken om ni vill veta varför ni inte skall köpa den.
basseblog har bytt motor
Jag har redan en längre tid sneglat lite på andra blogmotorer (hur sjutton översätter man det engelska ordet backend till svenska?) än Movable Type. Kraven på den nya ”motorn” var många: direktimport av inlägg från Movable Type, stöd för Textile2, databasen måste vara MySQL och så ville jag även gärna att den stöder Movable Type:s XML-RPC API så att jag kan blogga från telefonen med Azure.
Det fanns några lämpliga alternativ, men jag fastnade till slut för ett GPL-program i PHP som heter WordPress. Att det är en GPL-lösning gör att jag är extra nöjd, för då kan jag vara säker på att det inte går som för Movable Type som plötsligt började kosta pengar. Inte för att programvara måste vara gratis, men det är ju alltid ett välkommet plus.
Efter att ha jobbat en dag med att konvertera min Movable Type-mall till ett format som WordPress förstår är jag nu äntligen färdig och kan börja kolla in vilka slags nya grejer WordPress ger möjlighet till. Några av dem kan man redan se i min blog, t.ex. är kalendern betydligt mer avancerad. Jag har tyvärr också stött på några negativa sidor med bytet. Textile2-pluggen i Movable Type var betydligt mer avancerad, och det ledde bland annat till att jag var tvungen att editera alla inlägg med bilder och förenkla dem så att texten kommer efter bilderna och inte bredvid. Synd.
Överlag är jag i alla fall nöjd över att jag tog mig för att byta till WordPress. Hittills verkar det vara en bättre lösning. Framför allt är det ett program som fortfarande är under utveckling, till skillnad från gratisversionen av Movable Type.
AudioScrobbler & last.FM
Har du redan besökt AudioScrobbler? Om inte tycker jag att du genast skall göra det. Det är en intressant webbtjänst som hjälper dig att hitta ny musik som du eventuellt gillar. Det fungerar så att man installerar en plug-in i sin musikspelare på datorn. Det lilla programmet skickar sedan information om varje musikfil som du lyssnar på till AudioScrobblers server, och den jämför sedan din musiksmak med andras. Efter att ha sparat info om 100 sånger/stycken börjar scrobblern sedan rekommendera nya artister på basis av vad du lyssnar på. Jag upptäckte egentligen den här sajten redan för ett par veckor sedan men jag har inte kommit mig för att skriva om den tidigare. Kolla gärna in min profil när du nu ändå är igång.
AudioScrobbler har också en intressant systersajt som heter last.FM. Den har tillgång till AudioScrobblers databas och skapar utgående från den en personlig radiostation som du kan lyssna på med din musikspelare. Skojigt, även om det åtminstone i mitt fall fungerar bara ditåt. Av någon anledning tror last.FM nämligen att jag är speciellt förtjust i mystisk elektronisk musik, a la det som spelades i programmet Avaruusromua på den nu hädangångna kanalen Radiomafia någon gång i tidernas begynnelse. Det är jag ju inte. Kanske misstaget beror på ett för litet sampel, vem vet?
Två dagar i en kulturknuttes liv
Jag har en bekännelse att göra. Under de två senaste dagarna har jag alldeles hejdlöst utnyttjat alla möjligheter att avnjuta kultur i Åbo utan att betala för mig. Det har varit möjligt eftersom Sonja och barnen har varit i Sibbo och hälsat på hos mommo och Niklas. Här följer två minirecensioner, av I Love You, You’re Perfect, Now Change på ÅST och Tosca på Konserthuset.