Jag och Harald besökte Caribia i söndags. Det är ett otroligt kitschigt ställe, t.ex. är hela huset chockrosa. Men det går att simma där, och det är huvudsaken.

Fram tills nu har Harald varit helt ointresserad av att simma. Han har i första hand plaskat i knähögt vatten, och det har förstås inte varit speciellt inspirerande för föräldrarna – vi har i tur och ordning suttit vid bassängkanten och tittat på. Det här ändrade plötsligt helt och hållet. Vi prövade en simhjälp som Caribia lånade ut, och den fungerade perfekt. Plötsligt kunde Harald flyta omkring i vattnet helt på egen hand, och han tog verkligen vara på chansen. Nu var barnbassängen inte längre intressant utan vi skulle ut på äventyr i resten av bassängerna.

Fortsätt läsa Harald kan simma →

Under de senaste dagarna har vi fått uppleva ett rätt absurt väder. Det påminner mig om Christian Morgensterns dikt Der Walfafisch oder Das Überwasser ur diktsamlingen Galgenlieder.

Das Wasser rinnt, das Wasser spinnt,
bis es die ganze Welt gewinnt.
Das Dorf ersäuft,
die Eule läuft,
und auf der Eiche sitzt ein Kind.

Dem Kind sind schon die Beinchen naß,
es ruft: ”Das Wass, das Wass, das Wass!”
Der Walfisch weint
und sagt: ”Mir scheint,
es regnet ohne Unterlaß.”

Das Wasser rann mit Zasch und Zisch,
die Erde ward zum Wassertisch.
Und Kind und Eul,
o Greul, o Greul –
sie frissifraß der Walfafisch.

Vattnet har verkligen runnit med både ”zisch” och ”zasch” här i Sibbo, och ett av rummen i mina föräldrars källare har blivit ett ”vattenbord”. Trots allt måste man ju säga att de har kommit ganska lindrigt undan. Vattnet som rinner in är till exempel alldeles rent, och dessutom rinner det mesta in i ett rum som har ett avlopp i form av en golvsil. Bra så, annars skulle vi ha vadat i vatten för länge sedan.

På väg till Kervo idag såg vi betydligt värre översvämningar. Det flesta åar i trakten är alldeles översvämmande, och man får verkligen vara tacksam över att inte bo i närheten av dem. Då skulle det antagligen vara smutsvatten som forsade in i källaren.

Nu hoppas vi bara att valfafisken inte kommer och slukar oss alla. Det gäller ju att vara optimist…

Nu är vi tillbaka i Åbo, och efter att vi kom hit på fredag natt har rätt mycket igen hunnit hända.

Idag fick vi överraskande besök av Yokoso Japan, den första zeppelinare som besökt Finland på 74 år. Den flög faktiskt rakt ovanför vårt hus, och Sonja som satte på balkongen och läste hajade riktigt till. Det är ju faktiskt inte varje dag man ser en sådan flyga förbi.

Lite senare på dagen premiärsimmade vi den här sommarsäsongen. Åtminstone jag upplevde dagen som den första riktigt varma sommardagen hittills, och därför var de ju lämpligt att åka till Ekvalla simstrand och ta sig ett dopp. Jag rullskrinnade dit på mina nya rullskridskor, och resten av familjen kom i bilen. Det var riktigt kul!