Mammapappa

Dagbok, Sevärt

Sonja aktiverade sig på olika föräldraforum på nätet redan innan Harald föddes. På den tiden fanns det inget finlandssvenskt ställe, så hon surffade på rikssvenska sajter. Numera finns det en finlandssvensk webbplats, mammapappa.com, om föräldraskap och barn. Det är i sig ingen nyhet, den har funnits redan länge och Sonja har aktivt deltagit i diskussionerna under några månaders tid. Jag har smygläst lite över axeln, för jag är verkligt intresserad av föräldrafrågor och vill gärna diskutera sådant med andra.

För ett par dagar sedan registrerade jag mig äntligen på forumet och började delta i diskussionerna. De flesta andra medlemmarna verkar vara mammor, tydligen är föräldraskap och barn fortsättningsvis i stor utsträckning mammornas grej. Jag har mitt kön till trots tyckt att det har varit roligt att få komma med små inlägg i intressanta diskussioner, och ser fram emot att få fortsätta odla detta intresse i framtiden. Hittills har jag deltagit i diskussioner om feminism, Stockholm, böcker och curlingföräldrar.

Rapport från bokmässan + annat

Dagbok, Jobb

Jag tillbringade både fredagen och lördagen till största delen på Åbo bokmässa där jag presenterade Åbo filharmoniska orkesters program för alla ens måttligt intresserade besökare. Jämfört med min upplevelse av förra veckoslutets mässa Kvinnor som kan var det har verkligen bra och trevligt. Omgiven av böcker och annan kultur kände jag mig riktigt som fisken i vattnet.

Fortsätt läsa Rapport från bokmässan + annat →

Pappafunderingar för omväxlings skull

Dagbok

Jag tänkte skriva lite pappafunderingar för omväxlings skull, eftersom det har blivit oproportionerligt mycket annat här den senaste tiden.

Idag upplevde jag en milstolpe i Arturs liv. Jag bytte blöja och klädde på honom i morse innan jag cyklade till jobbet. När jag kom hem efter kyrkofullmäktigemötet ikväll hade han fortfarande samma kläder på sig! Hittills har han konsekvent lyckats spy eller söla ner sina kläder flera gånger varje dag, men idag lyckades han alltså låta bli. Livet är fullt av trevliga små överraskningar.

Imorgon skall jag föra Harald till dagis, för första gången på verkligt länge. Eftersom Sonja ändå är hemma med Artur har hon brukat föra Harald till dagis, så att han skall slippa morgonstressen som han annars skulle utsättas för. Imorgon är situationen lite annorlunda eftersom jag börjar jobbet lite senare. Det skall bli roligt att föra honom, och det är kanske också bra för mig eftersom jag har börjat känna mig ganska distanserad från hela dagistillvaron. Jag vill ju inte att barnens liv skall vara mammas grej. Fast det är förstås svårt att ”konkurrera” med en hemmamamma när man själv måste vara på jobb från åtta till fyra.

Datorkverulans

Jobb, Teknik & vetenskap

Jag sitter här vid min jobbdator och skriver. Att skriva är det enda den duger till, det fick jag bekräftat med besked idag. Staden använder sig nämligen av elektronisk räkningshantering, vilket innebär att våra räkningar skickas till Helsingfors, skannas där och sedan vidarebefordras för granskning och godkännande via ett program. Systemet kallas Rondo, något som gör att vi här på orkestern ständigt och jämnt måste klargöra om vi talar om musiktidningen Rondo eller räkningsprogrammet Rondo. Tyvärr är programmet gjort som en webbapplikation i Java, vilket min jobbdator inte riktigt klarar av.

Fortsätt läsa Datorkverulans →

Pojkgrupper

Dagbok

För någon dag skickade en av mina vänner en inbjudan till Folkhälsans pojkgruppsledarutbildning. Eller nåja, det var kanske snarare en uppmaning att delta. I alla fall tycker jag att det är bra att det ordnas både killgrupper och utbildning av ledare för dem. Tyvärr kan jag inte delta själv eftersom jag skall vara på Furahakörens 30-årsjubileum i Helsingfors, men jag hoppas förstås att många vettiga unga män skall ta chansen och åka på kurs. Pojkgrupper behövs nämligen – det märkte jag när jag förra året ledde två grupper på Höstdagarna i Tammerfors.

Stressigt på jobbet

Jobb

De senaste (arbets)dagarna har varit rätt intensiva. Som den uppmärksamme läsaren kommer ihåg var jag sjukledig ett par dagar förra veckan. Det ledde förstås till att mina arbetsuppgifter delvis blev ogjorda, vilket i sin tur ledde till att jag hade en hel massa att göra när jag kom tillbaka till jobbet på måndag morgon.

Den absolut viktigaste delen av mitt jobb är att se till att orkestern får sina noter i god tid. Det lite flummiga begreppet god tid innebär i praktiken två veckor på förhand. Vanligen är det inget problem för mig att göra det här. Med lite förhandsplanering går det riktigt bra att få det gjort. Nu var ju situationen en helt annan eftersom jag inte hade varit på jobb i praktiken på en vecka. Och det hela blev ju inte bättre av att materialet som skulle delas ut är extremt omfattande. Verdigalan Pertti Pekkanens 60-årsdag till ära ser ut att bli en verkligt trevlig upplevelse, men ni skulle se vilka nothögar det handlar om. Normalt står ju ca 3-4 verk på programmet, nu är de 12. Det tog en god stund att få noterna i pärmarna.

Kunde kvinnorna?

Dagbok, Jobb

Fredag kväll är här, barnen har somnat och vad gör familjepappan? Jo, störtar till datorn för att föra in sina senaste funderingar i bloggen. Är detta ett friskt beteende eller inte? Jag överlåter det åt andra att bedöma.

Jag var på jobb idag efter ett par dagars sjukledighet (se gårdagens inlägg). Som jag skrev igår bestod min arbetsdag av att stå på Kvinnor som kan-mässan och presentera orkestern. Det var just precis ungefär som jag hade föreställt mig. Det var minst sagt ovant att betjäna en kundkrets som till 99% bestod av kvinnor. Sällan stöter man på så klart könssegregerade populationer.

Som så ofta när jag är uttråkad eller känner mig malplacerad slog jag om till något slags lekmannasociolog-läge och började göra olika slags iakttagelser. Av mina många tankar var det särskilt en som lämnade ett mer bestående intryck. När jag gick runt på mässan upplevde jag mycket kraftigt att jag var en icke-kund – jag tittade på det som presenterades, läste reklamer och kollade in broschyrer. Trots det var det så gott som ingen av utställarna som ens hälsade på mig. Det lysande undantaget var Helsingin Sanomats försäljare som försökte sälja en prenumeration åt mig. Mycket märkligt.

Nå, det får räcka med svammel för ikväll. God natt!

Slopa arvsskatten?

Texter

Igår sade andra finansminister Ulla-Maj Wideroos (sfp) att hon skulle vara beredd att slopa arvsskatten eftersom den är ”ideologisk”. Jag bara frågar – vilken skatt är inte just ideologisk till sin natur? Hela poängen med skattesystemet är ju att i viss mån utjämna den ekonomiska ojämlikhet som uppstår i ett kapitalistiskt samhälle. Är detta inte ideologi så säg?

Till all lycka kontrade första finansministern Antti Kalliomäki genast och sade att Finland inte har några som helst planer på att slopa arvs- och gåvoskatten. Det är förstås lite synd att Wideroos förslag så brutalt skjuts i sank i offentligheten av kollegan, men å andra sidan verkade det ju som om hon slängde fram förslaget helt utan att först diskutera saken i regeringen.

Flunssig

Dagbok, Jobb

Jag är flunssig. Följaktligen har jag varit hemma från jobbet ett par dagar nu, vilket väl kanske är en orsak till att flytten till WordPress blev av just nu. Jag har inte mått direkt uselt, men tillräckligt dåligt för att inte orka vara på jobb. Istället har jag läst ett par böcker, sett på en film och tagit det allmänt lugnt. Det är förstås just det som är meningen med att vara sjukledig.

Men – imorgon är det slut på sjukledigheten. Jag har för länge sedan lovat stå och (re)presentera orkestern på mässan med det ståtliga namnet Kvinnor som kan. Visst, kvinnor kan – den saken behöver man inte övertyga mig om. Men vad kan de? Om mässan skall vara något slags indikator på kvinnors kunnande verkar det tyvärr begränsa sig till typiska ”kvinnosaker” som relationer, utseende, hälsa och bantning. Ja, och sen då kulturen förstås – den som jag representerar. Usch, så förutsägbart! Var är allt utmanande? Varför inte en avdelning för motorcyklar och motorer? Eller hemelektronik? Kanske sådant hör hemma endast på männens mässor?

Jag är alltså inte nödvändigtvis alldeles utom mig av glädje över att få den äran att stå där, men det är klart att det går för sig. Kanske bokmässan som kommer lite senare i höst kompenserar en aning…

Jag andas, alltså är jag kåt?!?

Texter

Det damp ner en reklamblaska i postluckan häromdan. Rubriken var Aikuisten salaisuudet, titeln superseksiä fanns på en mycket synlig plats tillsammans med några citat, bland annat Mistä tiedät, onko mies valmis seksiin? Siitä, että hän hengittää. Publikationens färgsättning var ”syndigt” röd-svart.

Jaha, just så. Det var ju trevligt att även jag fick ta del av den slutgiltiga teorin om den manliga sexualiteten – jag andas, alltså är jag kåt! Ååh, jag blir så arg när jag läser sån här smörja. Menar författaren verkligen vad han/hon skriver? Det här är ju bara att bekräfta alla könsstereotypier om mannen som tänker på sex varannan sekund kontra kvinnan som totalt avsexualiserad madonna/modersgestalt. Sånt är bara ägnat att skapa sexuella hämningar och problem, och har dessutom ingenting att göra med verkligheten. Så det så.

Vad ville blaskan att vi skulle köpa då? Jo, hör och häpna, det handlar om en bokklubb som marknadsför sig genom ett ”oemotståndligt” introduktionserbjudande. Behöver jag tillägga att jag inte nappade på erbjudandet? Jag tror inte att det kan vara frågan om en bokklubb av kvalitet när den ledande tankegången i marknadsföringen verkar vara ”sex säljer”. Tacka vet jag Böckernas klubb.

Och boken superseksiä som reklammakarna ville att man genast skulle tända på? Den heter i original Supersex och är skriven av psykologen och ”Australiens främsta sex- och samlivsexpert” Tracey Cox. Hon är också redaktör på Cosmopolitan. Behöver jag säga mer? Läs den här recensionen av boken om ni vill veta varför ni inte skall köpa den.