Segraren i fotbolls-VM 2006 utses idag när Italien och Frankrike möts i den heleuropeiska finalen på Olympiastadion i Berlin.

Ingetdera lagen visade sin bästa sida i gruppspelet, men båda har spelat bättre och bättre ju längre turneringen har lidit. Framför allt försvarsspelet har fungerat bra: Italien har släppt in ett och Frankrike två mål. I anfallet tycker jag att Frankrike har visat mera kreativitet, men visst har också Italien varit effektivt framåt.

En intressant ”duell” i kvällens match är målvaktskampen Buffon mot Barthez. Många anser att Buffon är världens bästa målvakt och det är lätt att instämma i det påståendet. Gigi är mångsidig, jämn och van att vakta buren i stora matcher. Barthez är också en toppmålvakt om han har en bra dag, men han kan också bli Frankrikes anti-hjälte om han gör en av sina Dunderblundrar^TM. En liten miss räcker för att avgöra matchen – fråga bara Tysklands Oliver Kahn om VM-finalen för fyra år sedan…

Något målkalas har vi knappast att vänta och en stor del av spelet kommer säkert att gå på mittfältet. Jag hoppas ändå att någotdera lagen lyckas hitta rätt och vinna matchen under ordinarie speltid eller åtminstone under förlängningen. Straffsparkstävling är alltid sista utvägen och inget roligt sätt att få fram ett avgörande.

Tippning: Frankrike vinner med 1–0 (mål av Vieira) och fransmännen får anledning att korka champagneflaskorna.

Under sommaren förra året började jag motionera regelbundet för att höja min kondition och förhoppningsvis gå ner några kilo i vikt. Jag höll på och joggade med min pulsmätare till slutet av september, men sedan tog fritiden helt enkelt slut. Min viktigaste hobby, körsången, är nämligen tidskrävande under höst, vinter och vår men under sommaren är det tomt i kalendern. Då hinner man alltså motionera.

Dessutom är det inte speciellt trevligt att jogga på vintern, så jag försökte mig istället på spinning. Det var inte något fel på det heller, men jag stötte igen på samma problem. Att försöka kombinera heltidsarbete, studier, föräldraskap och två mycket tidskrävande körer med tre motionspass i veckan är helt enkelt en omöjlig ekvation. Det blev alltså ett avbrott i mitt motionerande.

När sommaren nu igen kom och jag lyckades slutföra mina studier betydde det igen mer tid för annat. Fram med joggingskorna igen, alltså. Nu har jag motionerat tre gånger i veckan under ca en månads tid, och mår genast igen mycket bättre. En normal vecka försöker jag göra två pass joggning på ungefär 6 km och sedan en längre cykeltur, ca 30 km. Det känns som en ganska lämplig mängd.

För att nå mina egna mål borde jag dessutom ändra min diet lite. Det verkar tyvärr vara svårare för mig att göra än att börja motionera. Vi skall se hur det lyckas.

[tags]träning,motion,joggning,cykling,diet[/tags]

Tar mig friheten att använda veckans sista arbetsminuter på att skriva. Hoppas chefen inte läser. 😉

Förra veckan köpte jag nytt te till jobbet. Under merparten av våren levde jag på påste eftersom jag tänkte att kontraktet här skulle ta slut småningom. Nu när det ser ut som att jag stannar här en längre tid investerade jag i lösviktste igen. Sorten heter Lin Yun White Downy.

Lin Yun White Downy är det enda vita teet i Robert’s Coffees urval. Andra butiker klassar det ändå som grönt, så man kan väl tänka att det ligger någonstans på gränsen mellan vitt och grönt.

Vitt te är crème de la crème i teernas ”färgskala” – endast de yngsta bladskotten används (du har väl sett Lipton-reklamen… 😛 ). Smaken är för det mesta mjuk och nästan litet söt. Och visst har ljusgul-gröna Lin Yun White Downy en mycket mild smak. Kanske skulle det passa bättre som eftermiddags- eller kvällste än som ”väckarklocka”, men nog går det minsann hem också på morgonen. 🙂

Om det inte finns några fotbollsmatcher att se på får man väl lov att läsa och skriva om dem istället. 🙂

På fredag och lördag spelas kvartsfinalmatcherna i VM. Matchparen och heta tipsen är följande:

Tyskland—Argentina
Två starka lag som båda redan har visat att de kan gå långt i turneringen. Tyskarna har ett vasst anfallspar i Klose och Podolski, och de övriga spelarna är inte fy skam de heller. Argentinas mittfält består av idel världsstjärnor, men försvaret är ett litet frågetecken. Abbondanzieri i målet har varit aningen osäker.
Tippning: 2–1 till Tyskland.

Italien—Ukraina
Nykomlingarna Ukraina har spelat bättre än väntat. Mot Italien får de klara sig utan Voronin, som lider av en lårskada. Rebrov är ändå ingen dålig ersättare. Italienarna har inte övertygat hittills och var riktigt illa ute mot Australien. Jag tror ändå att de går vidare – på typiskt italienskt vis med minsta möjliga marginal.
Tippning: 0–0, Italien vinner på straffar.

England—Portugal
Ett intressant möte där portugisernas tränare Scolari möter det lag som han var fem före att ta över efter VM. Englands stjärnspelare har ännu inte riktigt visat vad de går för, och framför allt i anfallet ser det skralt ut. Att lämna Rooney helt ensam i anfallet som ”target man” låter som ett dåligt skämt, men tyvärr var det Erikssons taktik i matchen mot Ecuador. Portugal kommer till spel utan Deco och Costinha, som båda såg rött i Holland-matchen. De kommer att saknas på mittfältet.
Tippning: England vidare med 2–1 efter tilläggstid.

Brasilien—Frankrike
Finallagen från åtta år tillbaka möts igen. Ingen har riktigt kunnat testa Brasilien ännu och laget har målskillnaden 10–1 på fyra matcher. I matchen mot Ghana hade försvaret öppna dörrars dag. Om Henry får ens hälften så mycket utrymme som ghaneserna fick, så kan han ensam avgöra matchen – förutsatt att han lyckas hålla sig onside…
Tippning: Brasilien vinner med 3–2 och tar sig till semifinal.