Brödet är ett av de äldsta livsmedlen, och var känt redan under den neolitiska perioden. I det forntida Egypten var framställningen av bröd ett av de viktigaste sätten att göra mat vid sidan av ölframställningen, och det hade även en religiös innebörd. Brödet håller även Veckoslutsfemman i farten.

1. Bröd. Mörkt, ljust? Batong eller limpa. Kanske rostat? Är dina bröd semlor (frallor) eller sandwichar med fyllning mellan två brödskivor? Skär du dina brödskivor i triangelform?

Ljust och mörkt, batong och limpa. Även rostat. Jag är inte så nogräknad.

2. Vad lägger du överst på brödet när du har flera olika pålägg? Spelar ordningsföljden någon roll? Vilken är din favorit?

Jag brukar sällan ha flera olika pålägg, men de få gånger det inträffar lägger jag osten längst under och grönsakerna ovanpå.

3. Använder du något pålägg som enligt andra är underligt?

Nej, det är väl snarare så att det jag inte lägger på brödet är det mer underliga. Jag använder nämligen aldrig smör eller margarin. Har inte gjort det sedan jag var ca två och kommer nog knappast någonsin att börja heller.

4. Gällande knäckebröd: på vilken sida brer man smöret?

Ingendera, se svar 3.

5. Smör eller margarin? Eller brer du på något annat? Lätt?

Ingendera, se svar 3.

Som vanligt kom veckans femma från skrubu.

Igår kunde jag äntligen åka med vår gamla TV till Veikon Kone och byta ut den mot en ny. Vår lite över två år gamla LG hade nämligen ända från början ett allvarligt färgfel (se bilden) som gjorde att den måste bytas ut. När jag klagade över saken i oktober förra året och förväntade mig ärendet skulle lösa sig enkelt – garantitiden hade ju ännu inte gått ut – visade det sig till min stora förvåning att man på LG:s service ansåg att den här missfärgningen inte är ett direkt fel utan snarare en egenskap hos en billig TV. På bilden ser ni ju själva hur allvarligt felet är – inte direkt någon njutning att se på. Jag var inte beredd att ge upp så lätt, utan tog istället kontakt direkt med försäljaren för att höra vad de ansåg om saken.

Fortsätt läsa TV-byte →

Under de senaste dagarna har jag fått en ovanligt strid ström av diplomspam som inte har fastnat i spamfiltret. De flesta är säkert bekanta med den här typens reklammeddelanden, men jag bifogar för säkerhets skull ändå ett exempel. Att ange källor hör ju till god akademisk sed.

Obtain a prosperous future, money-earning power and the prestige that comes with having the career position you’ve always dreamed of. Diploma from prestigious non-accredited universities based on your present knowledge and professional experience. (”Kelvin Trotter”, 6.6.2006)

Till all lycka är jag inte i behov av en pseudoexamen från till exempel University of San Moritz, Trinity Souther University eller Degrees-R-Us. Den 23 maj fick jag nämligen äntligen min filosofie magisterexamen från Helsingfors universitet!
Min studietid varade ganska länge, hela nio år. Visst är det en lång tid, men man kan väl säga att jag har gjort det lite svårt för mig att studera snabbt: efter två studieår bosatte jag mig 200 km från universitet, sedan år 1999 har jag arbetat mer eller mindre heltid och jag har fått två barn under studietiden.

Nu är det i alla fall över, och jag kan äntligen sluta skämmas och/eller bli arg på mig själv varje gång Studentbladet eller Ylioppilaslehti dimper ner i postlådan. Skönt!

Veckoslutets femma handlar om språk, förutom en femte bonusfråga om något helt annat. Om den förra veckan var lätt ur översättningssynvinkel blev det betydligt värre den här gången…

1. Vilket är följande uttryck tycker du att är mer störande: ”De va kiva juttu de” eller ”Jag sejvar den här fajlen på usbpinnen”. Varför? Får man blanda språk?

Nog får man väl blanda språk, men jag försöker låta bli att göra det. En annan sak är väl om det lyckas. Framför allt när det gäller datorspråk är jag nog rätt ofta influerad av engelskan. Den ”kivoga juttun” som det så fint heter på äkta finlandssvenska stör mig nog mer än datorslangen.

2. In how many languages do you find yourself to be able to communicate in such a way that you get your message through to the reciever in a correct way?

My almost completely honest answer to this question is four: Swedish, Finnish, English and German. I’m not all that fluent in German though, unfortunately. Perhaps I should count that as half a language – I usually write e-mails and letters in German, but any conversation in German is slow and awkward at best.

3. Kan man höra varifrån du kommer på ditt sätt att tala? Talar du dialekt, snackar du slang eller är ditt språk neutralt bokspråk? Förstår man dig eller måste du ändra ditt sätt att tala för att ditt budskap skall gå fram?

Jag talar inte dialekt och egentligen inte slang heller. Faktum är att mitt språk, också det talade, är ganska bokligt. Om jag ibland ändrar – i första hand förenklar – beror det på att jag tenderar att förlora mig själv i komplicerade konstruktioner som den här…

4. För många finskspråkiga är svenskan i skolan tvångsvenska, men överraskande många kan svenska riktigt bra, trots att det varit en pina att lära sig det. Hur är din svenska och vad har du för ett förhållande till språket?

Svenska är mitt modersmål och även mitt nuvarande hemspråk. På jobbet talar jag uteslutande finska, men däremot skriver jag ganska mycket på svenska även på jobbet.

5. Tänker du se på Eurovisionen/Melodifestivalen/Eurovision Song Contest?

Eventuellt, jag har inte bestämt mig ännu. Jag brukar göra ett nummer av att inte vara intresserad, och musikaliskt är det säkert fortfarande lika tomt på innehåll som det brukar. Å andra sidan är jag ensam hemma ikväll, så om jag inte orkar jobba eller se på något mer djupsinnigt kanske jag följer med tävlingen.

pni har lagt ut veckoslutets femma på nätet. Den här veckan bjuder den på en angenäm överraskning, den är nämligen färdigt skriven på svenska. Fast i övrigt är den nog av det mer kryptiska slaget.

1. Jag har hittat nånting vackert, vännen, ser du vad jag ser?

Nej, det gör jag nog troligen inte. Säg mig, vännen, har den här frågan något att göra med den tredje?

2. Plasten gör dig vacker är Du glad?

Om jag vore Ken (som i Ken & Barbie) så kanske…

3. När ni var små, säg vilka droger tog ni då?

Inga droger alls. Kanske det är därför jag inte ser vad du kan se…?

4. Kan man gråta som en karl?

Menar du liksom så där med tårar och snyftningar? Det kan man väl.

5. Är det dags att ge sig av?

Absolut, nu skall jag ut. Trevligt veckoslut!

En av mina favoriter bland de specifikt finlandssvenska uttrycken är nog ”glada vappen”. Och just nu sitter jag vid datorn hos föräldrarna och firar min glada vapp efter att ha nattat en febersjuk Artur. Det var inte riktigt så här som jag hade tänkt fira, men när A-viruset slår till får man väl lov att anpassa sig. Sonja och Harald firar däremot vappen planenligt. Det här är första gången på tolv år som jag och Sonja är på olika håll på valborgsmässoafton. Underligt.

För övrigt: i Hufvudstadsbladet den 13 maj 1993 skrev Reuter om glada vappen i sin berömda ruta. Texten finns på nätet för den intresserade.

För ett par månader sedan hittade jag min gamla miniatyrjärnväg av märket Märklin i en låda ute i lidret hos föräldrarna. Den hade hunnit rosta en del och jag var ganska säker på att den inte skulle fungera, men till min stora förvåning gick loket hur bra som helst efter en ordentlig putsning.

Sedan dess har barnen, framförallt Harald, velat leka med den varje gång vi är på besök på Säters. Idag var det samma sak, och jag gav med mig ganska lätt för egentligen tycker jag också att det är rätt roligt. Den här gången passade jag på att ta några foton också. Det här är ett av dem.

Om man skulle ha tid och framförallt pengar skulle man kunna bygga helt fantastiska miniatyrvärldar med de här tågen. Min gudfar har hur mycket som helst av de här järnvägsgrejerna och jag har mycket livfulla minnen av hur vi ibland kunde leka en stund med dem när vi var på besök. Det var roligt! Min egen samling är inte riktigt lika stor, men helt tillräcklig för att jag och barnen skall tycka att det är kul.