Jorden… here I come!

För ett par veckor sedan åkte min kompis och jag iväg till Malms flygfält för att pröva våra vingar. Efter en tiominuters snabbskolning i fallskärmshoppning drog vi på oss halare och pilotmössor och flög upp till drygt 4 000 meters höjd med ett litet propellerplan. Med varsin uppsättning guru + fallskärm på ryggen (ett s.k. tandemhopp, alltså) hoppade vi sedan ut för att få uppleva en minuts fritt fall.

Att falla ner mot jordytan med 200km/h var en häftig upplevelse. Öronen gick förstås genast i lås och ögonen började tåras trots ”simglasögonen”, men i övrigt var det bara att njuta av fallet. Bättre än Borgbacken! När fallskärmen sedan vecklades ut var det som att sitta stilla, allting blev helt tyst. Det fanns gott om tid att njuta av utsikten, att lära sig styra fallskärmen – lite förvånad blev jag över hur mycket man faktiskt kan styra – och sist, men inte minst, att lära sig landa. Landningen gick smärtfritt, ungefär som när man fäller sig ner på en madrass.

Tandemhopp är ett enkelt och roligt sätt att hoppa eftersom man hoppar tillsammans med en erfaren hoppare som sköter allt det praktiska. Rekommenderar varmt åt alla som ens har funderat på att hoppa fallskärm någon gång. Suomen Laskuvarjokerho ry ordnar hoppen.

Förberedelserna, själva hoppet, landningen och ”hur känns det nu?” filmades av en annan hoppare, så här är ett par bilder från Helsingfors luftrum.

På dörrkanten

Iväg!

Fritt fall

3 tankar kring ”Jorden… here I come!

  1. Häftiga grejer! Det krävs nog lite mod för att göra sånt. Men å andra sidan är ju skillnaden på mod och dumdristighet det att modet kräver en viss rädsla att vinna över… Go bro’!

  2. Hej! Fina bilder av en speciell upplevelse. Måste erkänna att jag blev litet förvånad när du meddelade att du var på väg för att hoppa! Modigt gjort! Livet är spännande och man måste våga mer än man anar ibland. Kram. (Glad att det gick vägen!!!)

Lämna ett svar