Jag fick lite bråttom till båten igår så mina skriverier från 7-Eleven på Vasagatan blev något bristfälliga. Alltså, några tillägg:

• Jag passade på att göra mitt första boksläpp när jag var i Stockholm. Den lössläppta boken är Isabel Allendes Andarnas hus, och jag lämnade den i Centralstationens stora hall. Varför Stockholm och inte Åbo, kan man kanske undra? Förklaringen är enkel: när det gäller Bookcrossing är Stockholm totalt underutvecklat – 16 lössläppta böcker under de senaste 30 dagarna. Det är ganska dåligt med tanke på att Stockholm är en stor stad!
• Jag talade i telefon med Harald en gång under vistelsen i Stockholm. När jag försökte förklara för honom att jag var på väg från det stora huset där jag bodde svarade han med att fråga: ”Menar du hotellet?”. Där fick pappa minsann lära sig att inte undervärdera sonens kunskaper. Tydligen skall man inte vara rädd att använda så kallade svåra ord när man talar med honom.
• Under mina vandringar stötte jag på ett flertal skyltar med titeln Det litterära Stockholm. De är utplacerade på olika intressanta platser och innehåller citat som på något sätt anknyter till just den platsen. En verkligt rolig idé!
• Det råkade sig inte bättre än att Thomas Jennefelts opera Sport och fritid, som vi fått höra om på fredag, var med i programmet Nyhetsmorgon på TV4 på lördag. Jag slog på TV:n på hotellet kl. 9.20 och några minuter senare intervjuades han i TV. Vi fick också höra smakprov på operan – ett stycke där rollfiguren Utövaren, sjungen av Niklas Björling Rygert, sjunger ”Här är linjen”. Det här partiet av operan är inspirerat av John McEnroes eskapader vid Stockholm Open för 20 år sedan. Ytterligare ett sammanträffande var förstås det att Stockholm Open råkade spelas just under min vistelse i Sverige, så precis i dagarna firades 20-årsjubiléet av den berömda incidenten.
• Mina museibesök inskränkte sig den här gången till Kungliga Myntkabinettet. Det låter betydligt tråkigare än vad det egentligen är – en utställning som rätt bra belyser hela ekonomins historia, från byteshandel via brudköp (ytterligare en intressant koppling till fredagen) och tidig myntprägling till plastkort och handel på börsen. Det var riktigt intressant, och dessutom gratis. Sedan 1 oktober i år har de nämligen haft fri entré, enligt personalen med verkligt goda erfarenheter.
• Under lördagen noterade jag med intresse hur modebusinessen för män har kommit betydligt längre i Sverige än här hemma. Flera butikskedjor som i Finland knappt har några herrkläder alls hade egna butiker för män. På NK fanns en nyöppnad kosmetikavdelning med produkter för män. De svenska männen är tydligen betydligt mer intresserade av mode än de finska. Kanske svenskarna är mer metrosexuella än finnarna? Något att ta efter…?
• Jag hade med mig presenter åt familjemedlemmarna. Barnen fick var sin grej från butiken Kalikå på Österlånggatan i Gamla stan. Jag köpte en djurmössa åt Artur, närmare bestämt en maskmössa. Harald fick ett tredimensionellt Mulle Meck-flygplanspussel. Presenterna verkade vara omtyckta.

De senaste veckorna har jag haft verkligt mycket att göra, både på jobbet och på fritiden. Och, som det brukar gå när man har mycket att göra, har något av allt jag brukar göra fått ge vika. Nöjessurffandet, till vilket jag oftast också brukar räkna bloggandet, har kommit på undantag. Jag skall försöka kortfattat återge något av allt det som har hänt under de gångna veckorna. Tryck på ”läs mer” om du vill – ja, läsa mer om Verdigala, två Helsingforsveckoslut och Ansvarsveckoandakter.

Fortsätt läsa Mycket på en gång →

Igår gjorde hela familjen en söndagsutflykt till Kuhankuono. Området brukar kallas för fattigmans-Lappland, och efter att vandrat omkring i skogarna i ca tre timmar är jag benägen att hålla med. Den vandringsled vi valde, Soikeroinen och Mansikkapolku, var rätt kuperad vilket gjorde den intressant. Jag har ju alltid tyckt bäst om klippor och höga utkikspunkter så rutten passade mig riktigt bra.

Fortsätt läsa Vandring i Kuhankuono →

I närheten av vårt hem finns en gata med det finska namnet Maunu Tavastin katu. Gatan har fått sitt namn efter Magnus Tavast, som studerade i Prag och var biskop i Åbo åren 1412-50. Det mest synliga han åstadkom var troligen Birgittinerklostret i Vallis Gratiae. Han ligger begravd i Åbo domkyrka.

Nåväl, åter till gatan. Det som fick mig att ägna ett bloginlägg åt den är att dess svenska namn har blivit något oklart för mig. Det är nämligen så att på en sträcka av ca en kilometer förekommer fyra olika mer eller mindre svenska namnvarianter på gatan. Från S:t Marie kyrka sett har vi först Maunu Tavasts gatan, sedan kommer i tur och ordning Magnus Tavasts gatan, Maunu Tavasts gatan och Magnus Tavasts gata. Det är helt obegripligt att en och samma gata kan utsättas för en sådan total förvirring i skyltverkstaden! Man får väl ändå anta att det sistnämnda alternativet är korrekt, dvs. att gatan på svenska heter Magnus Tavasts gata.

Man måste alltid jämföra, och det kunde ju faktiskt ha varit värre. Ännu återstår några alternativ som åtminstone ännu inte förekommer på vägskyltarna. Där kunde ju t.ex. stå Magnus Tavastis gata, Maunu Tavastis gata eller varför inte Maunu Tavastis gatan!