Efter 45 minuter såg allting väldigt, väldigt bra ut för Manchester United i bortamatchen mot Chelsea. Rooney hade pangat in öppningsmålet då matchen var en halvtimme gammal, och van der Sar hade visat att man gott och väl kan vakta målburen ännu vid 40 års ålder. 1–0-ledningen i halvtid var fullt rättvis trots att Chelsea också hade skapat några riktigt fina chanser.

I andra halvlek tog Chelsea mer initiativ medan United drog sig en aning tillbaka, och kvitteringen lät inte vänta på sig. Chelseas nyförvärv David Luiz fick in en fullträff på volley och hans första mål för Chelsea var ett faktum. Vänsterbacken Evra får ta målet på sitt konto åtminstone till en del. Offensivt är han en av världens absolut bästa ytterbackar, men bakåt är han inte den som bergsäkert vinner alla dueller och städar rent. I målsituationen tappade han markeringen och Luiz fick precis den tid och det utrymme han behövde.

Segermålet 2–1 för Chelsea gjorde Lampard från elva meter efter att Smalling, som varit riktigt bra på sistone, fällt Zhirkov innanför målområdet. Något billig straff och sir Alex var sin vana trogen inte precis nöjd med domaren Atkinson efter matchen. Men även om Zhirkov halvt snubblade över Smalling har vi nog sett många lättare straffar än den här. Mycket mer irriterande var det att Luiz klarade sig utan utvisning då han med ett gult kort och en mängd fula tacklingar i bagaget knäade ner Rooney. Hur Atkinson resonerade i det fallet övergår mitt förstånd.

Skall United ro iland mästerskapet gäller det att börja vinna också bortamatcher. Hemma på Old Trafford har United plockat poäng på löpande band, men bortasaldot 4–8–2 är inte något vidare. Knepiga bortamatcher mot Liverpool och Arsenal återstår ännu.

Idag är det förresten jämnt 20 år sedan Ryan Giggs debuterade i rödtröjan. Fantastisk karriär som bara fortsätter. Jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv om jag inte får till stånd en resa till Manchester eller en ManU-bortamatch nästa säsong, som sannolikt blir den sista för Giggsy. Arise, sir Ryan.

Efter två långa pausdagar drar det ihop sig till kvartsfinaler i VM i Sydafrika. På tiden att man får se fotboll på tv igen. 😉 Kvällens matchpar är Holland–Brasilien och Uruguay–Ghana, och imorgon får vi se Argentina–Tyskland och Paraguay–Spanien.

Speciellt är ju att så många sydamerikanska lag tagit sig så här långt. Brasilien och Argentina kunde man väl räkna med, men Uruguay och Paraguay är inte alls lika självklara kvartsfinallag.

Både Holland och Brasilien har gått från klarhet till klarhet så här långt. För 10–15 år sedan hade man kunnat räkna med anfallsglad fotboll när de här två möts, men lagen som i tiden spelade totalfotboll och sambafotboll är betydligt mer defensivt inriktade under van Marwijk och Dunga. Troligen får vi se en hel del bollande på mittfältet.

Trots att Ghana spelat hyfsat så här långt i turneringen har jag svårt att tro att laget klarar av att slå Uruguay. Forlán och Suárez har varit riktigt farliga, så Kingson i Ghanas mål får tänja på sig ordentligt när skotten börjar hagla.

Argentina och Tyskland möttes i kvartsfinalskedet också i senaste VM. Då tog tyskarna hem segern med minsta möjliga marginal, nämligen på straffar. Maradona har på samma sätt som Mourinho lyckats ta all uppmärksamhet och press på sig själv och på så sätt fått laget att spela avslappnat. Alltid välorganiserade Tyskland brukar gå långt, men undrar om inte Argentina drar det längre strået den här gången.

I sista matchparet Paraguay–Spanien finns bara en favorit. Frågan är om Torres äntligen skall hitta rätt eller om Villa får fortsätta panga in målen. Roligt att Paraguay kommit ända hit, men inte kan de väl ändå lyckas överraska Spanien?

Gissningar:
Holland–Brasilien: 0–1 efter förlängning
Uruguay–Ghana: 2–0
Argentina–Tyskland: 2–1
Paraguay–Spanien: 0–1

Intensivt värre med tre matcher per dag. Svårt att riktigt hinna med vid sidan om jobb, men semestern hägrar…

Då alla lag varit i hetluften minst en gång kan man väl konstatera att Schweiz har stått för den största skrällen med sin 1–0-vinst över Spanien. Laget spelade taktiskt smart och även om Spanien hade sina chanser tycker jag att Schweiz förtjänade sin seger. Spanien har ju en fantastiskt framgångsfattig VM-historia – skall det faktiskt gå lika dåligt igen med Iniesta, Xavi, Torres, Villa & co i laget?

Besvikelsen med stort B har Frankrike stått för. 0–0 i öppningsmatchen mot Uruguay och 0–2 idag mot Mexiko är nog inte de resultat fransmännen hade tänkt sig. All heder åt motståndarna – mycket bra lag bägge två – men visst borde ju Frankrike ha kapacitet till mer än så här. Nu verkar det gå så att leken är slut efter gruppskedet.

En av de finare individuella prestationerna jag sett i årets VM är Vincent Enyeamas agerande som målvakt för Nigeria. Men trots många mäktiga räddningar har Nigeria åkt på två förluster och chansen till avancemang är ganska liten när laget tar sig an Sydkorea i sista gruppspelsmatchen.

Det närmar sig. Vi har en månads fotbollsfest framför oss. Julafton och födelsedag på en gång.

När världens bästa spelare samlas till VM finns det gott om förhandsfavoriter. Många tippar Spanien som mästare, vilket inte är så långsökt med tanke på EM-framgångarna för två år sedan. Världsklass på mittfält och anfall, och inte precis dåligt försvar heller. Traditionellt ett land som haft all potential men inte lyckats när det gäller. Den här gången har man erfarenhet av att vinna också.

Tyskland är ett turneringslag utan like och månne inte tyskarna går långt igen i år, trots att ikonen Ballack saknas på grund av skada. Italien skall man heller aldrig räkna bort i sådana här sammanhang.

De sydamerikanska topplagen Brasilien och Argentina är såtillvida intressanta att båda leds av forna storspelare utan omfattande tränarmeriter. Speciellt i det argentinska laget har det stormat när det höll på gå riktigt illa i kvalet. Få se hur långt Maradona lyckas föra sina mannar.

Ett annat land som lidit av tränarsvårigheter är Frankrike. Att horoskopmannen Domenech fått styra och ställa så här länge är ett smärre under. Blir kul att se hur Blanc klarar sig när han tar över i höst.

Av de afrikanska lagen är det väl snarast Elfenbenskusten och Ghana som har en reell chans att gå långt. Algeriet kan överraska.

Och i Nordkorea kommer man väl att fira VM-guld fastän laget med största sannolikhet åker på tre brakförluster mot Brasilien, Elfenbenskusten och Portugal…

Min Unibet-euro går ändå till Holland med oddset 9.00. Holland har ett spännande lag i Sydafrika med Robben och van Persie i nyckelroller.

Med 10 dagar kvar till öppningsmatchen i fotbolls-VM anno 2010 är det deadline för de deltagande lagen att meddela vilka 23 spelare som kommer att representera nationen. För Englands del blev själva kungörandet något av en fars då ingenting hördes förrän sent på eftermiddagen. Istället hann mer och mindre trovärdiga rykten florera under hela dagen. Någon visste berätta att Theo Walcott satt på ett flyg till Karibien, någon annan att Shaun Wright-Phillips meddelat sitt klubblag Manchester City att han är med i 23-mannatruppen. När FA (fotbollsförbundet) väl höll presskonferens kl. 16 lokal tid var lagets sammansättning den sämst bevarade nyheten i landet.

Storm i ett vattenglas kan tyckas. Kanske det, men väldigt onödigt i alla fall. Och tråkigt inte minst för spelarna själva som förstås står i centrum för alla spekulationer.

Truppen då? Inga större överraskningar där – Capello håller sig till gamla gardet. Målet vaktas av Green eller James, backlinjen består i den optimala öppningselvan av A. Cole, Terry, Ferdinand och Johnson, på mittfältet kämpar Gerrard, Lampard, Barry, J. Cole, Lennon och Carrick om fyra platser, och längst fram får Rooney antagligen i första hand sällskap av Crouch. Att Walcott inte rymdes med i det slutliga laget får väl klassas som en liten överraskning, men grabben har trots allt gått mycket skadad under det gångna året.

Förväntningarna på England är som vanligt skyhöga i öriket, men laget har några svaga länkar som gör att det känns optimistiskt att tro på stora framgångar. Ingen riktig stjärnmålvakt (inte ens ett givet förstaval faktiskt!), ingen av mittfältarna är riktigt hemma på vänsterkanten, och så ett anfall där lite för mycket hänger på Rooney. Men vem vet – vad som helst kan hända i en kort turnering när matcherna är få. Kanske Capello hittar en vinnande taktik och jag får äta upp mina ord…

Laget i sin helhet:

Målvakter:
Joe Hart, David James, Robert Green

Backar:
Jamie Carragher, Ashley Cole, Rio Ferdinand, Glen Johnson, Ledley King, John Terry, Matthew Upson, Stephen Warnock

Mittfältare:
Gareth Barry, Michael Carrick, Joe Cole, Steven Gerrard, Frank Lampard, Aaron Lennon, James Milner, Shaun Wright-Phillips

Anfallare:
Peter Crouch, Jermain Defoe, Emile Heskey, Wayne Rooney

Sista omgången i engelska ligan spelas idag. Största uppmärksamheten riktas mot Stamford Bridge där Chelsea möter Wigan. Hemmavinst innebär att titeln går till Londonlaget. Alla övriga resultat leder till att Manchester United kan snuva Chelsea på mästerskapet genom att hemmaslå Stoke.

Att Wigan skulle ta poäng mot Chelsea känns väl ungefär lika sannolikt som att Danmark skulle ha någonting att sätta emot Finland i ishockey-VM. Men överraskningar hör ju till sporten…

Och på tal om överraskningar: vem hade i början av säsongen trott att Fulham skulle spela Europa Cup -final mot Atlético Madrid? Roy Hodgson torde göra upp om titeln som årets manager tillsammans med Harry Redknapp, Tottenhams räddare i nöden, och Carlo Ancelotti, som kan föra Chelsea till en dubbel under sin första säsong i öriket.

Förresten är det bara en dryg månad kvar till världens största fotbollsfest. Många fina sommarkvällar att se fram emot. 🙂