Nu är då semestern slut och jag är tillbaka på jobbet. Det har varit en riktigt skön semester, ledigt och avkopplande för första gången på många år. Sorgligt nog varade den inte längre, men det blir å andra sidan en ganska mjuk start på jobbet eftersom orkestern inleder sin verksamhet först i början av september. Förhoppningsvis hinner jag fortsätta kampanjen med att göra undan evighetsprojekt innan höstsäsongen på allvar börjar.
En mer omfattande summering av semestern följer senare.
Nu är det dags för den sista av rapporterna från pilgrimsvandringen. Dagens etapp var till skillnad från de övriga inte alls i Dalarna utan gruppen vandrade i stället genom naturskyddsområdet i Järfälla i Storstockholm. Det var en rejält kortare vandring, och eftersom jag dessutom sovit en stor del av bussresan från Dalarna till Stockholm var jag pigg och utvilad. Vandringen kändes lätt och skön. Nu övernattar vi på församlingshemmet i Jakobsberg och tidigt i morgon bär det av hemåt mot Finland igen med färjan.
Innan vi åkte iväg från Mora i morse hann vi även besöka Zorngården där. Det var ett mycket intressant ställe, och det var mäkta spännande att se hur Sveriges på sin tid rikaste man bodde. Från att ha varit en oansenlig stuga med två rum blev det till slut en lyxig men mycket personlig villa, komplett med de senaste nymodigheterna från utlandet. För att upprätthålla en tillräcklig standard i köket fick man två gånger i veckan en matleverans med tåget från NK i Stockholm. Vi stannade även i Nusnäs där Harald och Artur fick var sin efterlängtad dalahäst. Nu ligger de i sina sovsäckar och kramar dem i sömnen.
Resan har varit trevlig och givande på många plan. Speciellt roligt har det igen varit att se hur barnen har blivit en del av gruppen och hur de modigt har vågat prata med alla medvandrare. Den kontakten känns värdefull.
Vi har fotat flitigt och jag hoppas hinna lägga upp en del bilder från resan i ett galleri på flickr inom de närmaste dagarna. Men det tar säkert en stund att plöja genom drygt 2 Gb bilder…
Det här inlägget skriver jag i Centrumkyrkan i Mora, där jag och några andra pilgrimer på vandring i Dalarna sover i natt. På en framträdande plats i aulan ligger en bunt med tidningar – det är tidningen Dagens bilaga om da Vinci-koden som tydligen har kommit ut nyligen med anledning av filmens framgång.
Dan Browns bok – och nu senast filmatiseringen av den – har verkligen fått fart på diskussionerna om vem Jesus egentligen var. Hela bilagan går nämligen ut på att bit för bit trasa sönder författarens trovärdighet. Jag tycker personligen att det är en smula onödigt. Må så vara att boken innehåller en hel del sakfel, som man gärna kan påpeka om och göra människor uppmärksamma på. Men att som bilagan i fråga gå till närmast personliga påhopp ger ett dåligt intryck och bidrar knappast till att förbättra situationen speciellt mycket. Snarare ger det ju just ett intryck av att man har något att dölja. Och det kan ju inte vara meningen, eller hur.
Efter den tredje dagen på vandring var jag för trött för att orka skriva något. Nu på kvällen efter den fjärde dagen sover barnen redan och resten av gruppen har åkt på utflykt så jag har gott om tid att formulera mig.
Den tredje dagen startade vi vandringen från Olsnäsgården och gick längs den så kallade Munkstigen genom skogen mot Åsen. Terrängen bjöd på gott och blandat i form av från tät slyskog till kärrmark och torr tallskog. Väl framme vid Åsen lastade vi in oss i bussen och styrde mot Sollerön där vi sov i det lokala församlingshemmet. På kvällen firade vi completorium vid Laurentius kapellruiner.
Vädret gjorde att planerna för den fjärde dagen fick göras om. Det blåste nämligen så mycket att kyrkbåtsrodden från Sollerön till Nusnäs fick ställas in. Istället vandrade vi en bit längs med Vasaloppsleden och in till vårt slutmål – Mora. På kvällen firade vi pilgrimsmässa i Mora kyrka.
Efter mässan brukar vandringarna ta slut och gruppen bege sig hemåt. Till skillnad från tidigare kommer vi den här gången att också gå en kortare sträcka i Stockholm i morgon. Därefter reser vi hemåt igen.
Vi började den andra vandringsdagen stämningsfullt med morgonbön i Leksands kyrka. Dagens vandring gick sedan både uppför och nedför. Jag bar Artur på ryggen idag, och även om man skulle föreställa sig att det är mycket tyngre att gå uppåt är det i själva verket nästan lika påfrestande att gå nedåt. I alla fall när nedåt innebär en slalombacke. Mina knän känner minsann av den strapatsen. Men den enastående utsikten från rastplatsen uppe på backens krön kompenserar nog det mesta.
Mot slutet av vandringen började det regna, och Harald tröttnade både på regnet och luffandet på landsväg. Så länge vi rör oss i skogen verkar han snarast outtröttlig, men på väg är situationen genast en annan. Idag fick han åka buss den sista kilometern till Olsnäsgården.
Vi avslutade sedan kvällen med completorium i kyrkan i Siljansnäs. I morgon blir det mera vandring igen. Roligt!
Nu har vi varit på resa i två dagar, varav den första på båten mellan Åbo och Stockholm. Om den finns det inte så mycket att säga. Det var en helt sedvanlig dag på färjan, med bollhav och skattefritt godis..
Den andra dagen gick till hälften i buss mellan Stockholm och Dalarna och till andra hälften på vandring. Dagens sträcka blev förstås en aning kortare än normalt eftersom vi började gå först på eftermiddagen. Både Harald och Artur har varit helt exemplariska i skogen – den delen av vandringen kunde inte ha gått bättre. På kvällen firade vi completorium i Rättvik kyrka. Den ligger helt otroligt vackert belägen ute på en udde i Siljan, omgiven av gamla kyrkstallar. Jag fotograferade flitigt i aftonsolen, hoppas bilderna blev bra.
Ikväll avgörs vem som som möter Italien i finalen i fotbolls-VM – Portugal eller Frankrike. Italien slog Tyskland igår efter två snygga mål precis i slutet av förlängningen, efter att tyskarna verkade ha slutat spela och börjat vänta på straffsparkarna. Idag möts Portugal och Frankrike i den andra semifinalen, som har alla förutsättningar att bli en riktigt spännande match. Portugal har gått från seger till seger i årets VM, medan Frankrike till en början misslyckades rejält. Nu har fransmännen återhämtat sig och spelet har löpt bättre och bättre hela tiden. Det kan med andra ord bli ganska jämnt. Jag tror ändå att Frankrike lyckas besegra portugiserna, men det blir knappast någon promenadseger för dem. Mitt tips är alltså att Azzurri möter Les Bleus i söndagens final medan portugiserna och tyskarna för göra upp om bronsmedaljen. Men det skulle nog vara ganska fräscht att se årets överraskning Portugal i finalen.
[tags]fotbolls-vm,fotboll,portugal,frankrike,italien,tyskland[/tags]
Jag läser ganska få bloggar med kyrklig eller teologisk anknytning, men Kalle af Hällströms blogg har jag inkluderat i min RSS-läsare. Han kommenterar flitigt aktuella frågor inom Borgå stift och den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, och gör det dessutom ur en synvinkel som är ganska nära min egen. Där finns ofta läsvärda inlägg. Nu senast har det handlat ganska mycket om kvinnliga präster och homosexualitet.
Nu är det bara lite drygt två arbetsdagar kvar tills min semester börjar. Och när den väl börjar bär det av på pilgrimsvandring till Dalarna. Vi skall försöka gå hela familjen, få se hur det lyckas. Förra året gick det riktigt bra, men i år är Artur ett år äldre och inne i värsta ”kan själv”-åldern. Så länge han går med på att sitta på ryggen går det nog bra, men om han får för sig att kräva att själv få gå blir det värre. Dagsetapperna är nämligen minst 10 km långa! Harald däremot orkar vandra som bara den.
Jag har aldrig varit i Dalarna, men det lär skall vara väldigt vackert där. Jag ser fram emot bland annat fina naturupplevelser. Det blir säkert trevligt.
[tags]pilgrim,pilgrimsvandring,dalarna[/tags]
Under sommaren förra året började jag motionera regelbundet för att höja min kondition och förhoppningsvis gå ner några kilo i vikt. Jag höll på och joggade med min pulsmätare till slutet av september, men sedan tog fritiden helt enkelt slut. Min viktigaste hobby, körsången, är nämligen tidskrävande under höst, vinter och vår men under sommaren är det tomt i kalendern. Då hinner man alltså motionera.
Dessutom är det inte speciellt trevligt att jogga på vintern, så jag försökte mig istället på spinning. Det var inte något fel på det heller, men jag stötte igen på samma problem. Att försöka kombinera heltidsarbete, studier, föräldraskap och två mycket tidskrävande körer med tre motionspass i veckan är helt enkelt en omöjlig ekvation. Det blev alltså ett avbrott i mitt motionerande.
När sommaren nu igen kom och jag lyckades slutföra mina studier betydde det igen mer tid för annat. Fram med joggingskorna igen, alltså. Nu har jag motionerat tre gånger i veckan under ca en månads tid, och mår genast igen mycket bättre. En normal vecka försöker jag göra två pass joggning på ungefär 6 km och sedan en längre cykeltur, ca 30 km. Det känns som en ganska lämplig mängd.
För att nå mina egna mål borde jag dessutom ändra min diet lite. Det verkar tyvärr vara svårare för mig att göra än att börja motionera. Vi skall se hur det lyckas.
[tags]träning,motion,joggning,cykling,diet[/tags]