Om jag skulle vara en maskin skulle min tryckmätare vara på explosionfara sidan! Det verkar som om alla lärare vill ge oss nior en perfekt chans att förbättra våra vitsord med att ge oss en tjock bunt med såkallade grupparbeten som i själva verket förvandlas till ”univelka”, för alla sena nätter man får sitta vid datorn och printa och skriva det ena och det andra.

Jag hade alldeles förskräcklig matiné igår! Som den otroligt självkritiska perfektionist jag är kunde jag förstås inte låta bli att bli helt förstörd av att matinén inte gick som planerat. Övningen före gick galant och Nina sa att hon fick rysningar och jag sjöng som alldrig förr, men när jag stod där i Lönkans festsal och rösten inte var så stark som förut skulle jag ha velat sjunka genom jorden ända ner till Arpeggios sångövning i bottenvåningen! Och där satt jag hela matinén igenom och skämdes över att varje gång någon annan spela eller sjöng fel var jag skadeglad. När matinén äntligen var slut störtade jag ut ur salen så fort jag kunde och jag grät hela bilresan hem. Tja, det kan väl inte alltid gå perfekt. Åtminsone har jag en chans att nästa vecka sjunga på Valentinefesten med Hanna. Det går säkert bättre.
Det är underligt, allt man sjunger låter bäst i duschen! Det är säkert fuktigheten. Nå jag får väl börja röka vattenpipa!