Jag tänkte skriva lite pappafunderingar för omväxlings skull, eftersom det har blivit oproportionerligt mycket annat här den senaste tiden.

Idag upplevde jag en milstolpe i Arturs liv. Jag bytte blöja och klädde på honom i morse innan jag cyklade till jobbet. När jag kom hem efter kyrkofullmäktigemötet ikväll hade han fortfarande samma kläder på sig! Hittills har han konsekvent lyckats spy eller söla ner sina kläder flera gånger varje dag, men idag lyckades han alltså låta bli. Livet är fullt av trevliga små överraskningar.

Imorgon skall jag föra Harald till dagis, för första gången på verkligt länge. Eftersom Sonja ändå är hemma med Artur har hon brukat föra Harald till dagis, så att han skall slippa morgonstressen som han annars skulle utsättas för. Imorgon är situationen lite annorlunda eftersom jag börjar jobbet lite senare. Det skall bli roligt att föra honom, och det är kanske också bra för mig eftersom jag har börjat känna mig ganska distanserad från hela dagistillvaron. Jag vill ju inte att barnens liv skall vara mammas grej. Fast det är förstås svårt att ”konkurrera” med en hemmamamma när man själv måste vara på jobb från åtta till fyra.

För någon dag skickade en av mina vänner en inbjudan till Folkhälsans pojkgruppsledarutbildning. Eller nåja, det var kanske snarare en uppmaning att delta. I alla fall tycker jag att det är bra att det ordnas både killgrupper och utbildning av ledare för dem. Tyvärr kan jag inte delta själv eftersom jag skall vara på Furahakörens 30-årsjubileum i Helsingfors, men jag hoppas förstås att många vettiga unga män skall ta chansen och åka på kurs. Pojkgrupper behövs nämligen – det märkte jag när jag förra året ledde två grupper på Höstdagarna i Tammerfors.

Jag och Harald besökte Caribia i söndags. Det är ett otroligt kitschigt ställe, t.ex. är hela huset chockrosa. Men det går att simma där, och det är huvudsaken.

Fram tills nu har Harald varit helt ointresserad av att simma. Han har i första hand plaskat i knähögt vatten, och det har förstås inte varit speciellt inspirerande för föräldrarna – vi har i tur och ordning suttit vid bassängkanten och tittat på. Det här ändrade plötsligt helt och hållet. Vi prövade en simhjälp som Caribia lånade ut, och den fungerade perfekt. Plötsligt kunde Harald flyta omkring i vattnet helt på egen hand, och han tog verkligen vara på chansen. Nu var barnbassängen inte längre intressant utan vi skulle ut på äventyr i resten av bassängerna.

Fortsätt läsa Harald kan simma →

Under de senaste dagarna har vi fått uppleva ett rätt absurt väder. Det påminner mig om Christian Morgensterns dikt Der Walfafisch oder Das Überwasser ur diktsamlingen Galgenlieder.

Das Wasser rinnt, das Wasser spinnt,
bis es die ganze Welt gewinnt.
Das Dorf ersäuft,
die Eule läuft,
und auf der Eiche sitzt ein Kind.

Dem Kind sind schon die Beinchen naß,
es ruft: ”Das Wass, das Wass, das Wass!”
Der Walfisch weint
und sagt: ”Mir scheint,
es regnet ohne Unterlaß.”

Das Wasser rann mit Zasch und Zisch,
die Erde ward zum Wassertisch.
Und Kind und Eul,
o Greul, o Greul –
sie frissifraß der Walfafisch.

Vattnet har verkligen runnit med både ”zisch” och ”zasch” här i Sibbo, och ett av rummen i mina föräldrars källare har blivit ett ”vattenbord”. Trots allt måste man ju säga att de har kommit ganska lindrigt undan. Vattnet som rinner in är till exempel alldeles rent, och dessutom rinner det mesta in i ett rum som har ett avlopp i form av en golvsil. Bra så, annars skulle vi ha vadat i vatten för länge sedan.

På väg till Kervo idag såg vi betydligt värre översvämningar. Det flesta åar i trakten är alldeles översvämmande, och man får verkligen vara tacksam över att inte bo i närheten av dem. Då skulle det antagligen vara smutsvatten som forsade in i källaren.

Nu hoppas vi bara att valfafisken inte kommer och slukar oss alla. Det gäller ju att vara optimist…

Nu är vi tillbaka i Åbo, och efter att vi kom hit på fredag natt har rätt mycket igen hunnit hända.

Idag fick vi överraskande besök av Yokoso Japan, den första zeppelinare som besökt Finland på 74 år. Den flög faktiskt rakt ovanför vårt hus, och Sonja som satte på balkongen och läste hajade riktigt till. Det är ju faktiskt inte varje dag man ser en sådan flyga förbi.

Lite senare på dagen premiärsimmade vi den här sommarsäsongen. Åtminstone jag upplevde dagen som den första riktigt varma sommardagen hittills, och därför var de ju lämpligt att åka till Ekvalla simstrand och ta sig ett dopp. Jag rullskrinnade dit på mina nya rullskridskor, och resten av familjen kom i bilen. Det var riktigt kul!