pni har lagt ut veckoslutets femma på nätet. Den här veckan bjuder den på en angenäm överraskning, den är nämligen färdigt skriven på svenska. Fast i övrigt är den nog av det mer kryptiska slaget.

1. Jag har hittat nånting vackert, vännen, ser du vad jag ser?

Nej, det gör jag nog troligen inte. Säg mig, vännen, har den här frågan något att göra med den tredje?

2. Plasten gör dig vacker är Du glad?

Om jag vore Ken (som i Ken & Barbie) så kanske…

3. När ni var små, säg vilka droger tog ni då?

Inga droger alls. Kanske det är därför jag inte ser vad du kan se…?

4. Kan man gråta som en karl?

Menar du liksom så där med tårar och snyftningar? Det kan man väl.

5. Är det dags att ge sig av?

Absolut, nu skall jag ut. Trevligt veckoslut!

En av mina favoriter bland de specifikt finlandssvenska uttrycken är nog ”glada vappen”. Och just nu sitter jag vid datorn hos föräldrarna och firar min glada vapp efter att ha nattat en febersjuk Artur. Det var inte riktigt så här som jag hade tänkt fira, men när A-viruset slår till får man väl lov att anpassa sig. Sonja och Harald firar däremot vappen planenligt. Det här är första gången på tolv år som jag och Sonja är på olika håll på valborgsmässoafton. Underligt.

För övrigt: i Hufvudstadsbladet den 13 maj 1993 skrev Reuter om glada vappen i sin berömda ruta. Texten finns på nätet för den intresserade.

För ett par månader sedan hittade jag min gamla miniatyrjärnväg av märket Märklin i en låda ute i lidret hos föräldrarna. Den hade hunnit rosta en del och jag var ganska säker på att den inte skulle fungera, men till min stora förvåning gick loket hur bra som helst efter en ordentlig putsning.

Sedan dess har barnen, framförallt Harald, velat leka med den varje gång vi är på besök på Säters. Idag var det samma sak, och jag gav med mig ganska lätt för egentligen tycker jag också att det är rätt roligt. Den här gången passade jag på att ta några foton också. Det här är ett av dem.

Om man skulle ha tid och framförallt pengar skulle man kunna bygga helt fantastiska miniatyrvärldar med de här tågen. Min gudfar har hur mycket som helst av de här järnvägsgrejerna och jag har mycket livfulla minnen av hur vi ibland kunde leka en stund med dem när vi var på besök. Det var roligt! Min egen samling är inte riktigt lika stor, men helt tillräcklig för att jag och barnen skall tycka att det är kul.

Skrubus traditionella veckoslutsfemma har nu hunnit till den första vapputgåvan. Här är min svenska översättning jämte mina svar, varsågoda.

1. Studentmössan, must eller pinsamt?

En obruten tradition sedan år 1996…

2. Drar du huvudet fullt, dricker du måttligt eller firar du en vinfri valborg?

Dricker måttligt, lite vin och så.

3. Vilken är trevligare, valborgsmässoafton eller Första maj?

Picknick på Första maj är min grej, ifall vädret är ok.

4. Hur förhåller du dig till allt extra krafs som vappuviuhka (blompinne med silkesremsor i ena ändan, red. anm.), näsor, serpentiner och annat?

Kyligt. Men mina barn gillar säkert dem.

5. Ditt bästa vappminne?

En fantastisk picknick på Vårdberget i Åbo. Solen sken, gräset var grönt och livet var skönt. Det var troligen någon gång i slutet av 1990-talet, jag minns inte exakt vilket år.

Kompositören Erik Bergman dog idag i Helsingfors efter en längre tids sjukdom, skriver Rundradions finskspråkiga Kulturnyheter. Bergman har under hela sin långa karriär varit en mycket viktig tonsättare för landets tonkonst, och för mig personligen har han hört till de allra viktigaste kompositörerna. Hans lekfulla men samtidigt seriösa inställning till komponerandet, humorn och allvaret i samklang med varandra, tilltalar mig. Vissa av hans kompositioner har berört mig verkligt djupt. För mig kommer Bergmans musik utan tvivel att leva vidare.

Mitt intresse för Bergmans musik väcktes på allvar när jag såg hans opera Det sjungande trädet på Nationaloperan i Helsingfors, och därefter stod det klart för mig att jag ville stifta närmare bekantskap med hans musik. Det hade jag möjlighet att göra i arbetet med min gradu, under rubriken ”Text och ton – relationen mellan text och musik i Erik Bergmans körverk till texter av Christian Morgenstern”. Märkligt nog råkar det sig så att gradun just nu ligger hos granskarna för att bedömas.

Skrivet om Bergmans död:
Internytt: Tonsättaren Erik Bergman död
Hufvudstadsbladet: Erik Bergman död

Bergmanlänkar:
Svenska Wikipedia
Finska Wikipedia
FIMIC

Jag har tidigare berättat att jag sjunger med i en relativt nystartad kammarkör med namnet Key Ensemble. Förra onsdagen höll Key Ensemble sin andra konsert, en kväll med musik till text av Shakespeare. Konserten hölls på Sibeliusmuseum och på programmet stod musik av bland annat Frank Martin, Juhani Komulainen, Ralph Vaughan Williams m.fl. Övningsperioden var intensiv och tung, men gav till sist utdelning. Vid måndagens övning kändes det rätt jobbigt men under konserten två dagar senare gick det redan mycket bättre. Det kan man märka även på recensionerna. På plats fanns nämligen också (åtminstone) två recensenter från Åbo Underrättelser och Turun Sanomat. TurSa:s recension kan du läsa på nätet, ÅU:s finns tyvärr inte tillgänglig annat än i pappersform.

Med anledning av den nalkande våren handlar veckans utgåva av veckoslutsfemman om skor.

1. I vilket skede av våren kan man börja använda vår/sommarskor istället för vinterskor?

När snön har smultit och det har blivit tillräckligt torrt. Jag tycker inte om att få våta fötter…

2. Vad kännetecknar ett par bra skor?

De är snygga, hållbara och bekväma.

3. Hurdana skor köpte du senast och när?

Det måste ha varit mina vinterskor, ett par ganska ordinära svarta herrskor. Jag köpte dem i november förra året.

4. Sköter du om dina skor (tvätta, smörja, polera, borsta)?

Alltför dåligt. Jag försöker nog tvätta då och då, men jag borde säkert vårda dem lite bättre så att de skulle hålla längre.

5. Hurdana är dina favoritskor? Modell, märke, färg?

Jag tycker om lite mer uppseendeväckande och speciella skor. De får gärna vara färgsprakande och annorlunda. Mer om det i ett tidigare inlägg i bloggen.