Kategoriarkiv: Dagbok

”De billigaste som ingen skrattar åt…”

Citatet i rubriken är hämtat från DVDPlaza, en finskspråkig webbplats om ljudåtergivning och hemmabio. Det syftar på de nya högtalarna som jag köpte under julhelgen. Märket är Tannoy och modellen Mercury F2. Förutom högtalare skaffade jag även en förstärkare. Det blev en ProCaster AV-4330 från Verkkokauppa. Trots att den är gjord av en helt okänd tillverkare har den fått god kritik i tester i bland annat HIFI-lehti och verkar vara den förstärkare som har det bästa pris/kvalitet-förhållandet.

När jag letade efter en ny anläggning i lämplig prisklass visade det sig snart att om man vill skaffa Tannoys högtalare lönar det sig att göra det från Marek Sound i Helsingfors. Hans priser ligger långt under de andra butikernas. Dessutom är servicen strålande bra. Rekommenderas varmt!

Det här är den första bättre stereoanläggning som jag köper. I de tidiga tonåren i slutet av 1980-talet skaffade jag mig en Schneider-stereo i midistorlek till mitt rum. Den hade skivspelare (vinyl, alltså…), två kassettdäck och analog radio. Högtalarna var ganska små och gjorda av spånskivor. Den har anläggningen har jag haft ända sedan dess, visserligen utökad med en cd-spelare som även den börjar ha 15 år på nacken. Det är antagligen överflödigt att påpeka att jag redan länge har önskat mig ett bättre system. Och när jag nu har det är jag mycket nöjd. Förbättringen i ljudkvalitet är nästan omöjlig att beskriva, och jag har mycket svårt att förstå varför jag inte har bytt ut den gamla stereon för läääänge sedan.

På bio i Tyskland

I mitt tidigare inlägg om vår Berlinresa glömde jag bort att nämna att vi även gick på bio i Tyskland. Själva filmen vi såg, Stolthet och fördom eller på tyska Stolz under Vorurteil, var det inget speciellt med. En helt bra film, som vi tyvärr ständigt jämförde med den brittiska TV-serien vi tidigare har sett (…och sett …och sett).

Det mest intressanta med biobesöket var nog den ganska annorlunda tyska Kinokulturen. Den första ”kulturkrocken” stötte vi på när vi försökte ta reda på var man kan se på filmen på engelska. Det visade sig att det i hela centrala Berlin fanns exakt ett ställe där de regelbundet visade odubbade filmer! Nå, vi köpte givetvis biljetter till den biografen. På utsatt tid bänkade vi oss i salongen, som verkade märkvärdigt tom. Reklamerna, som för övrigt i regel marknadsförde antingen tobak eller alkohol, började, fortsatte – och fortsatte ytterligare lite till. Vi tittade frågande på klockan och på varandra. Under hela tiden strömmade fler mänskor in i salongen. Så småningom hade det gått 25 minuter. Plötsligt tändes lamporna i salongen igen, och in vandrade två glassförsäljare som började sälja glass till hugade köpare. Andra biobesökare insåg att de hellre ville ha öl och rusade ut ur salongen för att handla det i närmaste kiosk. Efter en stunds allmän villervalla slocknade lamporna igen och vi trodde att filmen skulle börja. Men tji fick vi – nu var det dags för trailers. Efter hela 35 minuters väntan började sedan slutligen filmen.

På det hela taget var det en intressant upplevelse, och när filmen hade pågått ett par minuter hade vi redan glömt den inledande irritationen. Fast jag föredrar nog ändå kortare reklamer i inledningen.

I Berlin

Jag och Sonja tog några dagar ledigt och åkte till Berlin för ett långt veckoslut. Harald och Artur fick istället tillbringa några dagar i Sibbo, först hos mommo och Niklas och sedan hos fammo och faffa. Det var fantastiskt skönt att kunna koppla av och göra precis vad vi ville under flera dagars tid!

Som vanligt när vi är ute och reser besökte vi en hel uppsjö av muséer och vandrade omkring i Berlin för att hinna se och uppleva så mycket som möjligt. De här muséerna stiftade vi närmare bekantskap med: Altes Museum, Pergamonmuseum, Jüdisches Museum Berlin, Haus am Checkpoint Charlie och Gedenkstätte Sachsenhausen.

Vi tog oss nog tid även för lite annat än muséer. Vi strövade omkring i Tiergarten i strålande solsken och åtta värmegrader, klättrade upp i kupolen på Reichstag och ”beundrade” glittret och blinget i KaDeWe. Men kaféet i KaDeWe var nog ganska maffigt. Och deras delikatessavdelning – wow!

Igår laddade jag upp några bilder från resan på Flickr. Kolla in dem på mitt flickr-galleri.

4 x 4

Jag har inte skrivit någon Fredagsfyra under en hel månads tid, men sparat alla frågorna i min feedläsare. Varsågoda, fyra fredagsfyrar i rad:

Tema: Musik (v. 46 2005)

1. Har du fastnat för någon speciell musikstil?

Det skulle man väl kunna säga, fast då snarare några olika. Jag lyssnar mest på klassiskt, jazz samt folk- och världsmusik. Enstaka popartister går också hem, men då förutsätter det att de avviker på något sätt från den så kallade huvudfåran. Mest blir det nog klassiskt, trots allt.

2. Hur ofta lyssnar du på musik?

Nästan hela tiden. På jobbet hör jag ju orkestermusik (live) nästan varje dag, och annars lyssnar jag nog rätt mycket. Däremot vill jag absolut inte ha på musik så att säga ”i bakgrunden”, utan försöker lyssna aktivt.

3. Kan du spela något instrument?

Jag spelar viola (altviolin) och lite piano. I tiderna har jag även fuskat på några andra instrument, men jag kan nog inte påstå att jag skulle kunna spela dem.

4. Svår fråga, kan du sjunga?

Vad då svår fråga? Jo, jag kan nog sjunga. Jag sjunger i flera körer, och har sjungit hela mitt liv.

Tema: Bio (v. 47 2005)

1. Hur ofta går du på bio?

Inte alls ofta, kanske tre-fyra gånger per år. Däremot ser jag ganska ofta på film hemma.

2. Kan det bli spontant att du väljer att gå dit, eller bestämmer du noga innan, till vilken film och allt?

Jag har nog aldrig gjort något spontant biobesök enligt definitionen ovan. Det skulle inte falla mig in, jag är ganska kräsen vad gäller filmer och vill inte kasta bort min tid och mina pengar med att se på filmer jag inte gillar.

3. Vilken film är den bästa du sett på bio?

Det finns många bra att välja mellan, men den som har gjort det största intrycket är nog utan tvivel Krzysztof Kieslowskis film Blå. Det är otroligt svårt att sätta fingret på exakt vad det är med den filmen, men jag har aldrig känt mig lika berörd av någon annan film.

4. Vilken är den sämsta?

Jag skulle tro att det är Terminator 2, som jag såg någon gång under högstadietiden. Det var ingen höjdare…

Tema: Andra advent (v. 48 2005)

1. Ska du gå på någon adventsgudstjänst?

Om frågan syftar på en adventsgudstjänst föregående söndag är svaret nej. Om det däremot syftar på någon gudstjänst under adventstiden blir svaret ja. Som familjens tradition påbjuder besökte vi högmässan på första advent och imorgon skall vi gå på familjemässa.

2. Kommer det bli någon adventsfika?

Vad är det? Glögg, lussekatter och pepparkakor? I så fall ja.

3. Har du en adventsljusstake av stearin hemma?

Nej, ljusstaken är inte gjord av stearin. Däremot har vi nog en adventsljusstake med stearinljus.

4. Vilken advent ger dig mest julkänsla?

Återigen en konstigt ställd fråga. Handlar det här månne om adventssöndagar? I så fall är det nog definivt första advent, som för mig fungerar som en upptakt till julfirandet.

Tema: Demonstration (v. 49 2005)

1. Skulle du kunna tänkas vara med i någon sådan?

Absolut. Jag har deltagit i demonstrationer, redan som barn men också senare i vuxen ålder.

2. Känner du nu att du brinner för att demonstrera för något?

Just nu nej, inte åtminstone så mycket att jag skulle gå ut på gatan och demonstrera. Det finns ju förstås andra sätt också, som att på bära märken som visar att man stöder en viss åsikt eller verksamhet på kläder och väskor.

3. Hur ska en bra demonstration gå till?

Jag stöder endast och enbart demonstrationer som inte är våldsamma. Stenkastning och liknande är helt omöjligt för mig att acceptera.

4. Tror du att man kan påverka folk genom en demonstration?

Säkert. Åtminstone kan man få synlighet för sina krav och på så sätt kanske påverka.

Fredagsfyran v. 45 2005

Fredagsfyrans tema den här veckan är helger.

1. Vilken dag är skönast av fredag, lördag och söndag?

Lördag! Då är jag ledig och kan dessutom njuta av tanken på ytterligare en ledig dag imorgon…

2. Vad gör du helst en ledig helgdag?

Något av följande: vilar, slöar, slappar eller kopplar av. Alternativt allt på en gång.

3. Tycker du vi har lagom lång helg?

Jag skulle inte personligen misstycka om den blev en dag längre. Å andra sidan är det väl en ganska omöjlig tanke, våra industrichefer tycker ju att vi snarare borde jobba mer än mindre.

4. Vad ska du göra den här helgen?

Idag skall jag fira min födelsedag och på söndag är det ju farsdag. Med andra ord finns det paket att öppna och godsaker att äta.

Fredagsfyran v.44 2005

Idag är det måndag, men jag svarar ändå på senaste fredagsfyra nu. Temat är datorer.

1. Vilket operativsystem är det på datorn du använder nu?

På min dator på jobbet har jag Windows XP. Hemma har jag också Windows XP, fast där skulle jag gärna köra OS X eller Linux. Jag får väl lov att skaffa mig en bärbar Apple

2. Föredrar du bärbara eller stationära datorer? Varför?

Egentligen tycker jag bättre om bordsmaskiner, främst på grund av ergonomin men även av ekonomiska skäl. Ibland skulle det vara helt praktiskt att ha en bärbar som komplement.

3. Har du en egen dator? Hur kommer det sig?

Jo, jag har en egen dator. Om jag inte hade någon egen maskin skulle vi inte ha någon dator hemma – en situation som känns nästan omöjlig. Den behövs helt enkelt.

4. Hur ofta är du vid en dator?

Ofta, på jobbet nästan hela tiden och hemma ibland på kvällarna. Man kan nog säga att jag använder datorer dagligen.

Kakk-oo

Fram tills nu har Artur oftast sagt antingen ”mamma” eller ”pappa”. Det gör han visserligen ännu, men under den senaste tiden har ett nytt favoritord utkristalliserats. Morgon, middag och kväll säger han ”kakk-oo”. Det betyder kakao, och man kan verkligen säga att han har upptäckt den drycken. När han vaknar på morgonen sätter han sig upp i sängen och ropar ”kakk-oo”. När man lagar morgon- eller kvällsgröt står han bredvid och säger ”kakk-oo, kakk-oo”, som för att försäkra sig om att man inte har glömt bort att han skall dricka kakao till gröten. Om man inte genast reagerar på vad han säger får rösten ett allt mer upprört tonfall ända tills han börjar skrika. Och det fungerar ju, senast då gör man nog någonting åt saken. Av någon anledning har i alla fall kakaon för honom blivit synonym med maten, han vill alltid ha kakao att dricka till allting. Det skojiga med det hela är att han själv kan meddela oss om det – det är roligt att han lär sig tala!

Jag satt på jobbet när jag skrev det här inlägget. När jag kom hem och började laga mat åt barnen kom Artur till köket och ville ha kakao. När jag hörde honom insåg jag att min transkription inte gör hans uttal rättvisa. Det borde snarare vara ”kaaka-oo” och inte ”kakk-oo”.

Sett: The Curse of the Were-rabbit

Wallace & Gromit: The Curse of the Were-rabbit

Igår gick jag på bio med Harald för första gången. Han tyckte att det var mycket spännande och påpekade under hela förmiddagen minst var femte minut att det skall bli roligt att gå på bio. Efter att ha packat popcorn och godis i ryggsäcken gick vi sedan iväg till biografen för att se på ”Wallace & Gromit: The Curse of the Were-rabbit”. De leranimerade figurerna var bekanta för Harald från tidigare, eftersom han har sett på de tidigare Wallace & Gromit-filmerna hos farmor och farfar.

Filmen var rolig, inte bara för Harald utan även för mig själv. Eftersom jag är mycket förtjust i den såkallade britthumorn som även Wallace & Gromit företräder var jag ganska säker på att jag skulle uppskatta den. Det enda orosmomenten var väl att Harald kanske inte skulle hänga med i handlingen, eftersom filmen gick på engelska, eller att han skulle bli alltför rädd. Visst blev han ju skrämd på vissa ställen, men aldrig så mycket att det skulle ha blivit något problem av det. När det gäller handlingen är filmen till all lycka rätt så visuell, vilket underlättade saken. Jag förklarade på svenska då när det behövdes.

Den här nya långfilmen med Wallace & Gromit rekommenderar jag verkligen varmt. Den är mycket underhållande, är fullspäckad med skojiga parodier på flera andra filmer och filmgenrer och är kort sagt en film värd att se. Så länge man inte väntar sig något djupt drama det vill säga, för det måste väl erkännas att så mycket mer än underhållning är den ju nog inte.

Tekniskt sett är den en helt suverän animationsfilm. I dessa tider när allt fler och fler överger den traditionella animationstekniken och övergår till datorskapad grafik (inget fel på det i sig) är det uppfräschande när någon tror på och håller fast vid en så ärorik tradition som leranimationen är. Och om man dessutom gör det så suveränt bra kan det inte annat än bli en succé av det hela.

Och Harald då? Jo, han tyckte nog om filmen han med. Och visst var det skoj att sitta bredvid honom i bänken och leva sig in i filmen – skratta åt de dråpliga skämten, bli skrämd av varulvskaninen och sitta som på nålar innan den spännande situationen äntligen löste sig i slutet. Biobesöket gav mersmak, på mer än ett plan.

Mša Glagolskaja

Jag var på min vanliga tisdagskörövning idag. CCA håller för tillfället på och övar inför en konsert i Mikaelskyrkan den 3 november, då vi skall uppträda med Leoš Janáčeks Mša Glagolskaja, eller Glagolitisk mässa på svenska. Oj vad skoj att sjunga på gammal kyrkoslaviska. Och speciellt roligt blir det när tenoren skall klämma i med en hög ton, jag tror det var ett b, på den vackra vokalen ”mrt”! Liknande tungvrickande ställen finns det fler av – många fler, kan jag lova. Men musiken är vacker, och vi kommer nog att få språket under kontroll i tid till konserten. Det lönar sig definitivt att komma på konserten om man råkar ha möjlighet att besöka Åbo den 3.11.

Ny cykel

Min gamla trotjänare till cykel har blivit utbytt. Efter att växlarna slutat fungera och fastnat på högsta växeln tröttnade jag kapitalt och började leta efter en ny cykel åt mig. Först lutade jag lite åt att skaffa något riktigt billigt, typ Biltema, men efter att ha läst en stund på Fillari-lehtis diskussionsforum konstaterade jag att det antagligen skulle vara en mycket dum idé. Så jag började leta efter något annat, i en aningen högre prisklass.

Sen hittade jag till Kauppa-Veljet och såg att de sålde Gary Fishers Tiburon för 299 €. Den här cykeln var så pass förmånlig att jag bestämde mig för att byta ut min åtminstone 15 år gamla 5-växlade Crescent. Åtminstone hittills har den nya cykeln nog infriat förväntningarna.