En längre tid har jag varit utan nätkontakt på min egen dator. Sedan idag på eftermiddagen är ordningen dock återställd, och visst märker man hur stor del av t.ex. kommunikationen och informationssökningen som går elektroniskt. Detta till trots kommer jag faktiskt ikväll att skriva en uppsats på gammalt sätt, med papper och penna.

Idag när jag och barnen gick hem från dagis såg vi en pärlemorsfärgad bil som stod parkerad vid trottoarkanten. Jag tyckte att det var en ganska snygg färg och sade det högt, varpå Harald kontrade med en snabb replik: ”Nä, jag tycker inte att den där är så snygg, för det där är ingen pojkfärg.” Sjutton också, tänkte jag. Här har man hållit på i fem år och försökt att på alla sätt och vis göra något åt sådana här könsstereotypier, och sedan kommer det sånt här. Jag kunde ändå inte låta bli att gräva lite djupare i det hela, och frågade därför vilka färger han tycker att är pojkiga. Hans svar fick mig på gott humör igen: ”Nå rött förstås!”. Kanske vi inte har misslyckats i alla fall.

[tags]feminism,kön,barn[/tags]

Flunsa och feber. Trötthet och klagovisor. En del dukar under av bakteriernas kraft, andra står emot. Veckofemman har ett sjukt tema.

1. Har du redan drabbats av höstens snuva, flunsa eller kanske magsjuka?
2. Vad gör du får att hålla sjukdomarna borta?
3. Hur kämpar du mot ”bobborna” om sjukdomen redan har slagit till?
4. Har probiotiska och hälsofrämjande livsmedel egentligen någon effekt?
5. Vad anser du om influensavaccin, gör de någon nytta eller är det placebo?

Och därefter mina svar:

1. Lite snuva har jag haft, ingenting värre.
2. Inte speciellt mycket, faktiskt. Försöker komma ihåg att tvätta händerna rätt ofta.
3. Någon slags medicin, oftast. C-vitaminer om det handlar om flunsa.
4. Säkerligen, men jag har aldrig prövat så jag vet inte.
5. Jag tog vaccinet för första gången förra året. Om jag kommer rätt ihåg blev jag inte allvarligt sjuk under vintern, men vad det säger om vaccinet vet jag inte.

Veckofemman är i vanlig ordning hämtad från skrubu och översatt av mig.

Ett par kyrkor på Västbanken har attackerats med molotovcocktails och en italiensk nunna har blivit skjuten till döds i Mogadishu. Alla händelserna har på sätt eller annat sagts vara något slags hämnd för påven Benedictus XVI uttalande tidigare i veckan, då han citerade en medeltida text som kritiserade islam. Vad i hela fridens namn tänker de här synbarligen tankehämmade klantarna? Jag har nämligen verkligt svårt att se logiken i följande resonemang:

1. Påve kritiserar islam för att vara en våldsam religion.
2. Muslimer världen över blir förargade över den grova generaliseringen.
3. Islamister protesterar mot påves uttalande genom att bränna ett par kyrkor och skjuta en katolsk nunna.

Jag bara frågar mig: hur dum får man bli? Inser de inte att det här bara så att säga bevisar påvens uttalande? Det är ju åtminstone så som allmänheten kommer att uppfatta det, trots alla moderata muslimers försök att hävda annat.

[tags]påven,islam,muslimer,extremister,idioti[/tags]

För en halv timme sedan tog 11 september 2006 slut. Det var fem år sedan World Trade Center, de såkallade tvillingtornen, totalförstördes. Minnesdagen har givetvis märkts i media, speciellt i de amerikanska media som jag sporadiskt följer med på nätet. Även Veckofemman på skrubu påminner oss om händelserna fem år tillbaka.
Det är fem år sedan. Veckofemman handlar om händelserna den elfte september, år tvåtusenett.

1. Var var du när du hörde om terrorattackerna i USA 11.9 2001?
2. Hur kändes det då?
3. Har du sett någon film som behandlar/tangerar ämnet (som United 93 eller Fahrenheit 9/11)?
4. Har 9/11 påverkat ditt liv på något sätt?
5. Finns det något som du skulle vilja tillägga? Ordet är fritt.

Mina svar:

1. På körövning i Helsingfors. Jag hade inte tillgång till vare sig TV eller dator före sent på kvällen när jag kom hem till Åbo, då jag insåg vidden av förstörelsen.
2. Overkligt och obehagligt.
3. Jag såg Michael Moores Fahrenheit 9/11 för några månader sedan. Han är sitt vanliga jag, det vill säga alldeles för populistisk för min smak, även om vi delar politisk grundsyn.
4. Ärligt talat nej.
5. Även om händelsen givetvis i sig är alldeles grym och förkastlig måste jag nog tillägga att jag inte har mycket till övers för USA:s regerings sätt att hantera situationen. Det verkar snarare som om man utnyttjar människors (irrationella) rädsla för terrorister för att driva genom vilka lagförslag och militära projekt som helst. T.ex. Irakkriget motiverade man med hotet från terrorister, även om Irak hade absolut ingenting att göra med 9/11. Oärlig och dålig politik.

Firar födelsedag i Lappträsk. Förtätad stämning, säkert femtio människor samtidigt i en tvåa. På golvet en heltäckande matta av lekande barn. Stoj, stim och en dansande hamster utklädd till kyckling. Ett liv, och vilket liv sen!

Nästa vecka börjar studierna igen. För mig innebär det att jag sitter på föreläsningar för första gången på 1½ år. Kul! 🙂

Hösten kommer att bli en soppa av olika ämnen. Förutom två mattakurser kommer jag att läsa en astronomikurs, en finskakurs, en italienskakurs och eventuellt en egyptologikurs. Det blir allt mellan himmel och jord, med andra ord.

Vid sidan av studierna kommer jag att fortsätta jobbet på Kyrkans informationscentral, men bara en dag i veckan. Efter att ha jobbat där i ett år och två månader på heltid känns det skönt att minska arbetsmängden och återuppta studierna istället. 😛