Träna med Harald

Senaste tisdag, den 16 augusti, hade Sonja och Artur gått iväg på något ärende till stan och tänkte komma sent hem. I mitt träningsprogram stod det ”40 minuters hårt träningspass” och där var jag hemma med Harald. Jag försökte få honom att komma med på cykel, men han vidhöll envist att ”springer du så springer jag också – ingen cykel”. Jag tänkte förstås att det här kan inte bli till något. Han orkar aldrig i världen springa i 40 minuter i samma takt som jag. På cykeln hade han i alla fall haft en chans att hinna med. Men vad gör man? Envis som han är gav han inte efter.

Jag började finna mig i tanken att ändra mitt 40 minuters hårda träningspass till ett kortare och lättare. Vi värmde upp genom att promenera raskt till Samppalinna där jag numera brukar springa. Harald var full av förväntan och ivrig som få. När vi kom fram slog jag på pulsmätaren, utan några förväntningar att kunna fullfölja mitt träningspass, och började sakta länka på konditionsbanan. Harald följde efter. Jag ökade takten lite eftersom mätaren pep konstant. Harald följde efter. När jag hade kommit in i rätt pulsintervall fortsatte jag i den takten. Harald följde fortfarande efter. Jag sprang och han sprang, bredvid varandra. Folk som vi mötte tittade lite konstigt på oss, för det hör väl kanske inte till vanligheterna att pappor är ute och länkar med sina barn.

När vi hade sprungit ett varv frågade jag Harald om han orkade ett till. Visst, svarade han. Vi fortsatte. När vi sprungit två varv tänkte jag att nu orkar han säkert inte mer. Vi måste fortsätta på stadions löparbana. Vi sprang ett varv. Efter det orkade han inte längre. Jag fortsatte två varv till i högre tempo. Sedan stängde jag mätaren och vi började gå hem.

När jag räknade ut hur mycket vi sprungit visade det sig att Harald joggat ca 3,5 kilometer tillsammans med mig, största delen av sträckan i medelhårt tempo. Han var trött men mycket nöjd över att ha fått vara med pappa och springa.

Det var helt roligt att ha med Harald på länken. Trots det tror jag nog att han mår bäst om han inte upprepar den tortyren flera gånger i veckan. Skall jag ha någon träningskompis så tror jag att det är bättre om det är någon lite mer jämnårig.

En reaktion på ”Träna med Harald

  1. Hej på er!

    Jasså, ni har varit ute och tränat tillsammans – skojigt! Ni har varit betydligt aktivare än jag…har svårt just nu att hitta tid o komma ut o träna…kanske det heter lathet…Eller så beror det på att det är skördetid + att en ny kamera ligger i kameraväskan 😉

    Roligt att Harald ville vara med, men som du skrev – tror jag nog det är bäst att han väntar med sådan träning några år till. Men visst är det bra om barn vill röra på sig frivilligt, mer kan man ju inte önska…

    Hälsa alla där hemma!

Kommentera