Dagsarkiv: 19.8.2005

Fredagsfyran v.33 2005

Dagbok

Återigen dags för fredagsfyran. Temat är radio. Med tanke på mina radiovanor kommer det säkert att bli svårt för mig att svara på frågorna.

1. Ditt första radiominne?

Det här är verkligt knepigt. Vi har inte lyssnat på radio i min familj, så jag vet inte riktigt. Kanske när jag som barn skulle tala i radion för första gången. Det var en gudstjänst i Östersundom kapell i Sibbo och jag skulle läsa någon av texterna. Nervöst!

2. Vilket är ditt favoritprogram?

Har egentligen inget, jag lyssnar nästan inte alls på radio. Om jag måste välja något blir det väl radioandakterna i Rundradions Radio Vega eftersom jag själv är en av de många redaktörer som gör andakterna.

3. När stänger du av radion?

Några sekunder efter att den har slagits på. Det handlar alltså om min klockradio som väcker mig på morgonen.

4. Drömmer du om att någon gång göra ett eget radioprogram?

Nej, jag drömmer inte om det – jag gör program. Se svar 2.

Slutkläm: om jag lyssnar på radio är det så gott som alltid nätradio. Min absoluta favorit är kanalen djupsjob på last.FM, eftersom den är helt och hållet skräddarsydd för min musiksmak. I enstaka fall kan jag slå på radion i bilen, men oftast byter jag tillbaka till mina egna skivor efter en liten stund.

Träna med Harald

Sport & fritid

Senaste tisdag, den 16 augusti, hade Sonja och Artur gått iväg på något ärende till stan och tänkte komma sent hem. I mitt träningsprogram stod det ”40 minuters hårt träningspass” och där var jag hemma med Harald. Jag försökte få honom att komma med på cykel, men han vidhöll envist att ”springer du så springer jag också – ingen cykel”. Jag tänkte förstås att det här kan inte bli till något. Han orkar aldrig i världen springa i 40 minuter i samma takt som jag. På cykeln hade han i alla fall haft en chans att hinna med. Men vad gör man? Envis som han är gav han inte efter.

Jag började finna mig i tanken att ändra mitt 40 minuters hårda träningspass till ett kortare och lättare. Vi värmde upp genom att promenera raskt till Samppalinna där jag numera brukar springa. Harald var full av förväntan och ivrig som få. När vi kom fram slog jag på pulsmätaren, utan några förväntningar att kunna fullfölja mitt träningspass, och började sakta länka på konditionsbanan. Harald följde efter. Jag ökade takten lite eftersom mätaren pep konstant. Harald följde efter. När jag hade kommit in i rätt pulsintervall fortsatte jag i den takten. Harald följde fortfarande efter. Jag sprang och han sprang, bredvid varandra. Folk som vi mötte tittade lite konstigt på oss, för det hör väl kanske inte till vanligheterna att pappor är ute och länkar med sina barn.

När vi hade sprungit ett varv frågade jag Harald om han orkade ett till. Visst, svarade han. Vi fortsatte. När vi sprungit två varv tänkte jag att nu orkar han säkert inte mer. Vi måste fortsätta på stadions löparbana. Vi sprang ett varv. Efter det orkade han inte längre. Jag fortsatte två varv till i högre tempo. Sedan stängde jag mätaren och vi började gå hem.

När jag räknade ut hur mycket vi sprungit visade det sig att Harald joggat ca 3,5 kilometer tillsammans med mig, största delen av sträckan i medelhårt tempo. Han var trött men mycket nöjd över att ha fått vara med pappa och springa.

Det var helt roligt att ha med Harald på länken. Trots det tror jag nog att han mår bäst om han inte upprepar den tortyren flera gånger i veckan. Skall jag ha någon träningskompis så tror jag att det är bättre om det är någon lite mer jämnårig.