Såja. Genrep och premiär på Fallåker Teaters Spelman på taket är över. Förra fredagen (12.11) hade vi en fullsatt premiärsalong ute i Esbo, och många var de som trotsade stormen och tog sig dit ut, busstrejken inte att förglömma.

Jag var mycket nöjd med mina ”elever” som jag sedan september övat in körsånger och sångpartier med. Mats Liljeroos på HBL verkar också ha varit nöjd. Recensionen i söndagens husis var nämligen mycket bra. Laddningen hos skådisensemblen var på topp, och jag har inte sett en enda repetition av samma kaliber. Publiken gör väl sitt när det sist och slutligen gäller.

Nu skall ensemblen spela ca 25 föreställningar, på lördagar och söndagar fram till april. Jag har lovat komma och kolla läget nu och då, som körpolis, men i övrigt är mitt arbete över. Roligt har det varit och får se om det blir fortsättning på det…

Under veckoslutet var jag i Åbo för att fira brorsan Basse som blivit 28 år. Det är alltid roligt att fara dit, för det blir liksom att rycka sig loss från vardagen för en kort tid och glömma en hel del annat. Det är förstås kul att träffa också Sonja och brorsönerna Harald och Artur. För en tid får man vara lekfarbror Zio eller Bambos Mimos.

Nu börjar man känna av en viss tillpackad almanacksstress som omfattar november och december. Det gäller bara att ta det lugnt nu och då och försöka ”festina lente”, skynda långsamt. Ibland tar man sig tid för att bara promenera eller för att sitta en halv timme längre på matstället eller caféet. Sådana små oaser i vardagen är nog så viktiga. Kanske som att ibland skriva litet blog…