Lång godnattläsning

Ronja Rövardotter

Jag har redan länge tänkt att vi kanske så småningom borde börja läsa lite längre böcker för Harald. Det säger ju sig självt att de böcker vi läser tillsammans med lillebror Artur inte riktigt räcker som intellektuell stimuli för honom:
– ”Var är bollen, Artur?”
– ”Ja, dääär är bollen, duktigt Artur.”
– ”Och hur låter hunden då, Artur?”
Det behövs lite mer för att tillfredställa en fyraårings litterära aptit.

Så jag blev glad när jag märkte att Sonja kommit till insikt om samma sak. Vid senaste biblioteksbesök lånade vi sedan Ronja Rövardotter och började läsa den för Harald som godnattsaga. Dundersuccé! Han tycker verkligen om boken, och lyssnar gärna till ett helt kapitel per gång. Det är mycket mer text på en gång än han någonsin tidigare orkat höra på. Tydligen blir också Harald äldre och mognare…

Kommentera