Skööönt att vara hemma! Vi hade en lång men effektiv teaterövning idag. Många nya idéer föddes under repetitionen och jag tror att helheten blir väldigt bra, efter lite övning förstås…

Vi hadde besök i skolan idag av en informatör från EF. D.v.s en förening som ordnar språkresor och språkkurser. Hon visade otaliga alternativ men det som fångade min uppmärksamhet så till den höga grad att jag hade stora problem med att inte drömma bort mig var Drama Camp i Oxford, England. Givetvis fanns det ju andra saker som också intresserade men draman låg nog närmast hjärtat. dessutom passade den mig utmärkt då den bara håller på en sommar. Så det är bara att börja spara. Dessutom utlovades det Shakespears pjäser och det är det enda jag saknar i Engelska undervisningen. Engelsk litteratur! Där är någonting som borde införas i läroplanen i stället för att repetera tempusformerna varje år!!

Som med de flesta av de dagar som det faktiskt händer nåt händer allting alltid på samma dag. Som ödets oskrivna regel, om man nu skulle tro på ödet. Till saken. Vi var på besök i Sibbo Gymnasium. Rektorn och studiehandledaren hade ordet och berättade om den inte längre så avlägsna gymnasietiden och om allt i vad den ingår. Allt från Studentexamen till studieplanering, yrkesval och läseordningar. Det är underligt att fast man förbereder sig mentalt, i mitt fall i många, många år, känns allting som har med gymnasiet att göra så avlägset och obekant. Men så stiger man ju faktiskt in på okänt land. I alla fall i mitt fall. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt för mig att förstå att jag faktiskt snart måste börja ta ansver för mina egna studier. Okej, visst är det ju ännu en och en halv period kvar men sanningen är att om tre månader står jag där framför en jury och bli dömd. Musiklinje eller ej. Ifall ej blir svaret kan man ju alltid hoppas på Hummalinjen. Och om jag inte kommer dit heller blir det att ta sig fram i en djungel av olika gymnasier. Men tack och lov är det ännu några månader ”pakkoskola” kvar som vi så vackert kallar det.