Jag och Harald besökte Caribia i söndags. Det är ett otroligt kitschigt ställe, t.ex. är hela huset chockrosa. Men det går att simma där, och det är huvudsaken.

Fram tills nu har Harald varit helt ointresserad av att simma. Han har i första hand plaskat i knähögt vatten, och det har förstås inte varit speciellt inspirerande för föräldrarna – vi har i tur och ordning suttit vid bassängkanten och tittat på. Det här ändrade plötsligt helt och hållet. Vi prövade en simhjälp som Caribia lånade ut, och den fungerade perfekt. Plötsligt kunde Harald flyta omkring i vattnet helt på egen hand, och han tog verkligen vara på chansen. Nu var barnbassängen inte längre intressant utan vi skulle ut på äventyr i resten av bassängerna.

Harald imponerade verkligen på mig. Han orkade ”simma” långa sträckor utan att jag hjälpte honom överhuvudtaget, och han tog verkligen ut allt av besöket. Ni skulle ha sett honom – en stoltare gosse fanns inte i hela hallen! Han påminde mig minst 20 gånger om att vi måste berätta för mamma att ”mig kan simma ensam” som han säger. När vi kom hem berättade han för mamma som lät sig imponeras. Sedan började Haralds kampanj för att få fara och simma igen – helst nu genast.

På måndag åkte jag och Harald till butiken. På leksaksavdelningen råkade vi hitta en simhjälp på rea. Det krävdes inte speciellt mycket övertalning för att vi skulle köpa den, eftersom jag hade hans entusiasm i färskt minne. Sagt och gjort – nu är Harald då ägare till en Aqua-Leisure Swimschool Level 3 Floating Pad. Den är tillsvidare otestad, eftersom Caribia är dyrt, jag inte har haft tid och vädret inte direkt har inbjudit till utomhusbad. Men så småningom skall vi väl komma iväg till en simhall så han kan pröva sin nya fina utrustning.