Jag har skrivit en hel del om Artur i min blog under den senaste tiden, men Arturs storebror Harald förtjänar nog också ett omnämnande. Han har varit en verkligt fin och gullig storebror, som bryr sig mycket om Artur, som han kallar ”min bebis”. Varje gång Artur påminner oss om sin existens är Harald noga med att vi skall reagera. ”Pappa, nu min bebis tåta” kan han t.ex. säga, vilket översatt till standardsvenska blir ”Pappa, Artur gråter”.