Idag var första hela dagen hemma för Sonja och Artur. Det har varit roligt att ha dem hemma, men så här på kvällskvisten är vi väldigt trötta. Jag misstänker att Sonja redan har somnat, hon låg och ammade Artur när jag gick iväg till datorn för att skicka några mail.

Vi hade gäster idag. De var faktiskt inte de första som hälsade på Artur i hans hemmiljö, eftersom Westerlunds från Pojo kom på besök redan igår, bara en timme efter att vi hade kommit hem från sjukhuset. Dagens gäster var Arturs morfar Helge, hans fru Eija, Arturs moster Tina, hennes man Kari och deras pojke Kevin. Det var skoj att ha dem här på besök.

Artur sov ett par lite längre pass på eftermiddagen, och han passade också på att vara vaken en längre stund lite senare. Jag tror inte att han har varit så vaken hittills – han låg och granskade sin omgivning ganska länge. Nu på kvällen har han igen återgått till den ”normala” babystilen – äta och sova, äta och sova. Han förbereder väl sig för en (förhoppningsvis) lugn och lång natt.

Att ha ett så litet men perfekt bylte här hemma är verkligt stort. Det är så stort att man väl inte riktigt kan fatta det. Han är skenbart så hjälplös där han ligger i sin säng. Samtidigt har han ju lindat sina föräldrar kring sitt lillfinger med sin omedvetna charm, och vi gör allt vi kan för att han skall må bra och växa till sig. Ett nyfött barn är nog allt bra märkligt!