Nu kan man verkligen säga att det har blivit länge sen sist (med hänvisning till min förra post)! Jag har sannerligen varit mer än lovligt lat med mitt skrivande. Men när man ser på min blog hittills så verkar det ju vara mera regel än undantag att det går månader mellan posterna.

Mycket har ju som vanligt hänt. På jobbet går det som vanligt, inget nytt där inte. Den största enskilda händelsen just nu är väl kanske att planeringen för slagverksfestivalen PERC! fortskrider. Många spännande artister är på väg, så jag ser fram emot att se frukten av mitt producerande. Nu måste vi bara få ut affischer och broschyrer snabbt, så att också publiken hittar till festivalen.

Chorus Cathedralis Aboensis har hunnit hålla en konsert sedan Berlioz Tristia. Vi sjöng Arvo Pärts Te Deum på Åbo filharmoniska orkesters konsert i Åbo domkyrka. Det är ett verkligt spännande stycke! Tyvärr gick framträdandet inte så strålande – absolut ingen katastrof, inte ens nära, men en viss osäkerhet svävade över det hela.

På det privata planet händer det desto mera. Harald har börjat i Knatteby dagis, och idag förde jag dit honom första gången. Det skär i hjärtat att lämna sin pojke där, trots att han bara vinkar och säger ”vi ses sen”. Det är tydligen svårare för hans föräldrar än för honom själv, åtminstone i det här skedet. ”Dagistanterna” brukar tala om en smekmånad, så det kan ju hända att han börjar protestera sen när den har tagit slut. Det återstår att se.

Jag har inte skrivit det i min blog ännu, men vi väntar vårt andra barn, och idag är det ganska exakt 1 månad kvar till den beräknade dagen. Sonja var på läkarbesök idag, och läkaren sade att babyn ligger lågt nere redan, och kan komma ut ganska fort. Man blir ju nästan lite nervös av att höra sådant, vi har absolut inte räknat med att babyn skulle välja att komma ut före den beräknade dagen. Harald föddes ju två veckor efter. Men egentligen har ju ingenting ändrats, så vi fortsätter väl att leva som förut ändå.

Inkommande helg har Furahakörens skivinspelning i Karabacka kapell i Esbo. Jag har ju inte varit så aktivt med i Furahakören de senaste åren, men jag bestämde mig i alla fall för att delta i skivinspelningen då jag blev tillfrågad. Skivans sånger är inspirerande och varierande, och det att vi har en professional kompgrupp med oss gör saker och ting desto roligare. Jag ser fram emot veckoslutet!