Sedan vi flyttade från Åbo till Helsingfors för fem år sedan har vi regelbundet turistat i vår före detta hemstad. Igår gjorde vi igen ett återbesök i Åbo, en endagsutflykt i våra egna fotspår så att säga. Efter en visit utanför ”vår” lägenhet i Portsa gick vi runt i centrum och såg oss omkring. Min gamla arbetsplats Konserthuset såg ut som förr, Domkyrkan stod kvar och det mesta andra var också sig likt. Det är lite speciellt att vara turist i sin gamla hemstad, eftersom allt känns så hemvant. Vi skulle troligen ha lagt märke till t.om. en flyttad parkbänk.

Allt är ändå inte som förr. För fem år sedan hade vi just börjat dricka kaffe, som vi kokade i mutterpanna på spisen. Alla finare nyanser gick med andra ord förlorade. Fem år senare har kraven på kaffet ökat, så efter en intetsägande morgonkopp kände jag mig tvungen att googla ”turku barista”. Eftermiddagens kaffe drack vi följaktligen på CaféArt, där kaffet höll verkligt hög kvalitet. Rekommenderas.

En annan sak som är annorlunda numera är att fängelset på Kakolabacken har stängt, så nu vågade vi oss dit upp för att ta en titt på stället. Det är en otroligt vacker byggnad, men i ganska risigt skick för tillfället. Hoppas att man kan utnyttja områdets potential vettigt. Åtminstone är läget alldeles förträffligt.

Fler bilder från utflykten på Sagolandet, se här och här.

Dagens YLE-nyheter vet berätta att lärarföreningen OAJ funderat över kvarsittningarnas effektivitet och kommit fram till att det är slöseri med lärarnas tid. Istället borde man införa arbetstjänst (työpalvelu) för att avskräcka ungdomarna och samtidigt få dem att städa upp och putsa efter sig. Samtidigt kunde det ju vara lite hushållsundervisning. Var lär man sig annars att tvätta och skura?

Men dethär är nog inget nytt. Under min skoltid hade vi FÖRsittning på fredagar kl. 7 och då fick man minsann uppdrag av lärarna…

För nästan ett och ett halvt år sedan gjorde familjen en semesterresa till Danmark. Vi bilade ner genom Sverige, över Öresund och vidare genom Danmark till Legoland. Det blev en mycket lyckad resa på många sätt, men resan kom också att bli svanesången för vår blå Kangoo.

Vår första tanke när vi insåg att bilen inte skulle gå att rädda var naturligtvis att köpa en ny. Men efter att ha tänkt lite mer på saken började vi lockas av tanken på att pröva på ett liv utan bil. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att göra ett försök. Vi sålde det som var kvar av bilen, köpte ett energisnålt kylskåp för pengarna och började förbereda oss på allt som det bilfria livet kunde tänkas föra med sig.

Man måste ju nog erkänna att det finns rätt många situationer där en bil skulle kännas välkommen. Körande till fotbollsträningar och -matcher, storhandlande och liknande är betydligt mer komplicerat nu än tidigare. Å andra sidan bor vi i landets tätast befolkade del, med all service på rätt nära håll och en förhållandevis väl utvecklad kollektivtrafik. Egentligen är en bil inget måste för oss, den skulle bara underlätta vardagen – ibland.

När det kommer till kritan tycker jag trots allt att de positiva sidorna av det bilfria livet överväger. Vi sparar hundratals euro varje månad på att inte behöva amortera billån, betala försäkringar och tanka dyr bensin. Vi slipper bli irriterade över att inte hitta parkeringsplatser. Och då när det blir riktigt omöjligt att klara sig utan bil kan vi till all lycka låna av släkt eller vänner.

Det viktigaste av allt är ändå att vi slipper ha dåligt samvete över nedsmutsning, koldioxidutsläpp, trängsel på vägarna och allt annat som privatbilismen för med sig. Jag hoppas att vi klarar oss länge till utan egen bil. Och om/när vi köper en skall det vara en elbil eller åtminstone hybrid!

Det här inlägget har kommit till som en del av kampanjen Blog Action Day ’09, som den här gången har den globala uppvärmningen som tema.

Att shoppa hör inte till mina favoritsysslor. Finns t.ex. inte mycket som är tråkigare än att leta efter kläder. Men shoppingintresset är ändå lite selektivt – böcker, skivor och filmer går faktiskt förvånansvärt bra att skaffa. Vem månne jag har ärvt det av…? 😉

Senaste nyförvärven kom genom postluckan idag: The Corrs Talk On Corners, Real Groups nya The Real Album, likaså nyutgivna a cappella-sillsalladsalbumet Bara vara ledig samt Hercules Poirot säsong 4. Program för många regniga höstkvällar. =)

Konstigt svårt verkar butiken ha att hålla reda på vad som finns i lagret. I somras beställde jag Take 6 skiva So Much 2 Say. Butiken skickade meddelande att skivan är slut och att jag får pengarna tillbaka. Nå, nu fanns skivan igen att beställa och jag gjorde ett nytt försök, och igen verkar det som om jag kommer att bli utan. Tredje gången gillt?