Häromdagen hittade jag en ny och väldigt spännande twitter-klient för iApparaterna. Den heter twheel och är utvecklad här hemma i Finland.
Konceptet avviker helt från allt jag tidigare sett i twitterväg. Jag fastnade direkt. Definitivt värt att testa.
Helt buggfritt är det dock inte än, som ni ser på skärmdumpen här nedanför.
Sedan vi flyttade från Åbo till Helsingfors för fem år sedan har vi regelbundet turistat i vår före detta hemstad. Igår gjorde vi igen ett återbesök i Åbo, en endagsutflykt i våra egna fotspår så att säga. Efter en visit utanför ”vår” lägenhet i Portsa gick vi runt i centrum och såg oss omkring. Min gamla arbetsplats Konserthuset såg ut som förr, Domkyrkan stod kvar och det mesta andra var också sig likt. Det är lite speciellt att vara turist i sin gamla hemstad, eftersom allt känns så hemvant. Vi skulle troligen ha lagt märke till t.om. en flyttad parkbänk.
Allt är ändå inte som förr. För fem år sedan hade vi just börjat dricka kaffe, som vi kokade i mutterpanna på spisen. Alla finare nyanser gick med andra ord förlorade. Fem år senare har kraven på kaffet ökat, så efter en intetsägande morgonkopp kände jag mig tvungen att googla ”turku barista”. Eftermiddagens kaffe drack vi följaktligen på CaféArt, där kaffet höll verkligt hög kvalitet. Rekommenderas.
En annan sak som är annorlunda numera är att fängelset på Kakolabacken har stängt, så nu vågade vi oss dit upp för att ta en titt på stället. Det är en otroligt vacker byggnad, men i ganska risigt skick för tillfället. Hoppas att man kan utnyttja områdets potential vettigt. Åtminstone är läget alldeles förträffligt.
Jag tröttnade på standarddesktopen på jobbdatorns Windows XP och fixade till den med ny bakgrundsbild, Rainmeter och lite annat. Allt i strid med jobbets IT-policy, naturligtvis. Borde man få dåligt samvete nu? Svårt, för det känns bara befriande.
Vårt hushåll håller sakta men säkert på att applefieras totalt. I natt släpptes iPad 2 på den europeiska marknaden, och jag kunde inte låta bli att beställa. Därför satt jag så att säga med fingret på avtryckaren och väntade på att klockan skulle slå 03.00. När det magiska ögonblicket sedan kom visade det sig att Apple Store inte pallade för av trycket av alla europeiska applentusiaster utan föll ihop som ett korthus. Först i morse lyckades beställningen, parallellt med grötkokandet.
Det låter kanske som ett impulsköp, men jag kan lova att det är inte är det. I själva verket har jag övervägt att köpa en iPad redan i flera månaders tid, men väntat eftersom jag visste att den nya versionen var på väg ut. Hoppas den är bra. Och att det räcker med en.
Harald firade födelsedag för ungefär tre veckor sedan. En av presenterna var en sushimåltid för hela familjen, men vi har inte riktigt haft tid att inta den före idag. Men den som väntar på något gott…
Igår bänkade vi oss igen framför TV:n för att avnjuta den andra semifinalen. Den stora förhandsfavoriten Spanien hade inte övertygat hundraprocentigt hittills, medan Tyskland som få hade räknat in bland topplagen hade bevisat sin styrka under turneringen. Jag väntade mig en spännande match. Det kändes nästan som om det kunde bli en klassiker.
Jag vet inte om det berodde på de höga förväntningarna, lagens trötthet eller rädsla för att förlora, men matchen blev inte riktigt den gastkramande upplevelse som jag hade tänkt mig. Fram till i går kväll hade jag inga som helst tvivel på att Tyskland kunde klara av Spanien. Men efter de första tio minuterna såg man redan vartåt det barkade. Tyskarna hade stora svårigheter att ens komma över halva planen, för att inte tala om området framför Spaniens mål. Spaniens mittfält med Xavi och Iniesta knockade fullständigt Tysklands dito. Schweinsteiger som varit verkligt vass offensivt under tyskarnas tidigare matcher var tvungen att försöka hålla koll på Sergio Ramos och kunde inte göra mycket i anfallsväg. Klose såg mycket ensam ut, medan Villa hade starkt stöd av de sina.
Det är väl snarast ironiskt att Spanien gjorde matchens enda mål på en ”tysk” situation. Efter Spaniens första långa hörna nickade Carles Pyuol in bollen med en otagbar fullträff. Tyskland försökte och försökte, men åstadkom sist och slutligen ganska lite vid Casillas mål. En helt rättvis seger för Spanien.
Nu väntar turneringens två sista matcher. Mitt ”experttips” är att Tyskland slår Uruguay i bronsmatchen. Trots sydamerikanernas stora hunger efter framgång kommer Nationalelf att vara för svåra att slå. När det gäller finalen är det lite svårare. Både Holland och Spanien har hela tiden blivit bättre under turneringen. Efter gårdagens spanska uppvisning misstänker jag ändå att spanjorerna lyckas ta hem pokalen. Vi får se ur det går. Allt är bäddat för ett spännande veckoslut!
HIFK/White avslutade sin insats i Wasa Football Cup med en mycket jämn match mot Ajax (fast knappast från Amsterdam). Laget fick igen se sig besegrat med minsta möjliga marginal i en match som lika väl kunde ha slutat i seger. Resultatet skrevs 1-2.
Därefter blev det utdelning av kämpapriser, diplom och medaljer.
Den ivriga juniorhejaklacken fick en hedersuppgift i att dela ut diplom och medaljer åt båda HIFK-lagen.
Vi hade riktigt roligt och hela familjen njöt av fotbollssemestern för fulla muggar.
Cupens tredje dag bjöd på två matcher mot Vasalaget BK-48. De jämna kamperna slutade tyvärr i snöpliga förluster för HIFK/White: 0-1 respektive 0-2. Laget kämpade på, men lyckades tyvärr inte med målskyttet trots flera fina försök.
Dagen bjöd även på annan underhållning. Laget följde med VM-matchen mellan Argentina och Tyskland, och därefter hade vi picknick och match mellan föräldrarna och barnen.
Eftersom dagarna blev långa och nätterna korta under vår Vasavistelse blev det inte av att uppdatera bloggen under cupens gång. Därför kommer inläggen nu istället i efterhand.
Den andra dagen började inte lika trevligt som den första. HIFK/White mötte ett av VPS lag, och orkade inte riktigt hålla jämna steg med dem trots en pigg och jämn inledning. Slutresultatet blev turneringens största förlust, 1-6.
I en tajt närkampssituation fick Harald bollen i magen och fick gå vila en stund vid sidan av spelplanen.
Det mest minnesvärda från matchen var nog ändå domaren, som verkligen var sin uppgift mogen. Han förklarade alltid för spelarna varför han blåst av spelet, såg till att de var hövliga med varandra och knöt till och skosnören då det behövdes.
I dagens andra match spelade HIFK/White mot ett annat av VPS lag. Det var en betydligt jämnare drabbning, som efter många nära-ögat-situationer slutade 0-0. Harald spelade som vanligt mittback, och stoppade flera gånger motståndarnas anfall med sina lyckade glidtacklingar.
Det kan knappast ha undgått den uppmärksamme läsaren att åtminstone vissa delar av familjen Djupsjöbacka hyser ett passionerat intresse för det gröna fältets schack, fotboll. Intresset har spritt sig även till den yngre generationen, och därmed vistas nu undertecknads hela del av klanen i Vasa på Wasa Football Cup. Harald deltar aktivt i spelet, och vi andra hejar på bäst vi kan. På bilden ser man lagets tränare Jussi gå genom taktiken före avspark.
