Intensivt värre med tre matcher per dag. Svårt att riktigt hinna med vid sidan om jobb, men semestern hägrar…

Då alla lag varit i hetluften minst en gång kan man väl konstatera att Schweiz har stått för den största skrällen med sin 1–0-vinst över Spanien. Laget spelade taktiskt smart och även om Spanien hade sina chanser tycker jag att Schweiz förtjänade sin seger. Spanien har ju en fantastiskt framgångsfattig VM-historia – skall det faktiskt gå lika dåligt igen med Iniesta, Xavi, Torres, Villa & co i laget?

Besvikelsen med stort B har Frankrike stått för. 0–0 i öppningsmatchen mot Uruguay och 0–2 idag mot Mexiko är nog inte de resultat fransmännen hade tänkt sig. All heder åt motståndarna – mycket bra lag bägge två – men visst borde ju Frankrike ha kapacitet till mer än så här. Nu verkar det gå så att leken är slut efter gruppskedet.

En av de finare individuella prestationerna jag sett i årets VM är Vincent Enyeamas agerande som målvakt för Nigeria. Men trots många mäktiga räddningar har Nigeria åkt på två förluster och chansen till avancemang är ganska liten när laget tar sig an Sydkorea i sista gruppspelsmatchen.

Det närmar sig. Vi har en månads fotbollsfest framför oss. Julafton och födelsedag på en gång.

När världens bästa spelare samlas till VM finns det gott om förhandsfavoriter. Många tippar Spanien som mästare, vilket inte är så långsökt med tanke på EM-framgångarna för två år sedan. Världsklass på mittfält och anfall, och inte precis dåligt försvar heller. Traditionellt ett land som haft all potential men inte lyckats när det gäller. Den här gången har man erfarenhet av att vinna också.

Tyskland är ett turneringslag utan like och månne inte tyskarna går långt igen i år, trots att ikonen Ballack saknas på grund av skada. Italien skall man heller aldrig räkna bort i sådana här sammanhang.

De sydamerikanska topplagen Brasilien och Argentina är såtillvida intressanta att båda leds av forna storspelare utan omfattande tränarmeriter. Speciellt i det argentinska laget har det stormat när det höll på gå riktigt illa i kvalet. Få se hur långt Maradona lyckas föra sina mannar.

Ett annat land som lidit av tränarsvårigheter är Frankrike. Att horoskopmannen Domenech fått styra och ställa så här länge är ett smärre under. Blir kul att se hur Blanc klarar sig när han tar över i höst.

Av de afrikanska lagen är det väl snarast Elfenbenskusten och Ghana som har en reell chans att gå långt. Algeriet kan överraska.

Och i Nordkorea kommer man väl att fira VM-guld fastän laget med största sannolikhet åker på tre brakförluster mot Brasilien, Elfenbenskusten och Portugal…

Min Unibet-euro går ändå till Holland med oddset 9.00. Holland har ett spännande lag i Sydafrika med Robben och van Persie i nyckelroller.

Med 10 dagar kvar till öppningsmatchen i fotbolls-VM anno 2010 är det deadline för de deltagande lagen att meddela vilka 23 spelare som kommer att representera nationen. För Englands del blev själva kungörandet något av en fars då ingenting hördes förrän sent på eftermiddagen. Istället hann mer och mindre trovärdiga rykten florera under hela dagen. Någon visste berätta att Theo Walcott satt på ett flyg till Karibien, någon annan att Shaun Wright-Phillips meddelat sitt klubblag Manchester City att han är med i 23-mannatruppen. När FA (fotbollsförbundet) väl höll presskonferens kl. 16 lokal tid var lagets sammansättning den sämst bevarade nyheten i landet.

Storm i ett vattenglas kan tyckas. Kanske det, men väldigt onödigt i alla fall. Och tråkigt inte minst för spelarna själva som förstås står i centrum för alla spekulationer.

Truppen då? Inga större överraskningar där – Capello håller sig till gamla gardet. Målet vaktas av Green eller James, backlinjen består i den optimala öppningselvan av A. Cole, Terry, Ferdinand och Johnson, på mittfältet kämpar Gerrard, Lampard, Barry, J. Cole, Lennon och Carrick om fyra platser, och längst fram får Rooney antagligen i första hand sällskap av Crouch. Att Walcott inte rymdes med i det slutliga laget får väl klassas som en liten överraskning, men grabben har trots allt gått mycket skadad under det gångna året.

Förväntningarna på England är som vanligt skyhöga i öriket, men laget har några svaga länkar som gör att det känns optimistiskt att tro på stora framgångar. Ingen riktig stjärnmålvakt (inte ens ett givet förstaval faktiskt!), ingen av mittfältarna är riktigt hemma på vänsterkanten, och så ett anfall där lite för mycket hänger på Rooney. Men vem vet – vad som helst kan hända i en kort turnering när matcherna är få. Kanske Capello hittar en vinnande taktik och jag får äta upp mina ord…

Laget i sin helhet:

Målvakter:
Joe Hart, David James, Robert Green

Backar:
Jamie Carragher, Ashley Cole, Rio Ferdinand, Glen Johnson, Ledley King, John Terry, Matthew Upson, Stephen Warnock

Mittfältare:
Gareth Barry, Michael Carrick, Joe Cole, Steven Gerrard, Frank Lampard, Aaron Lennon, James Milner, Shaun Wright-Phillips

Anfallare:
Peter Crouch, Jermain Defoe, Emile Heskey, Wayne Rooney