Ingen blir profet i sin hemstad, heter det. Man kunde tänka sig att parafrasera det och säga att ingen blir turist i sin hemstad – det låter logiskt och bra. Trots det är det just turist jag har känt mig som den senaste veckan.

Nu är det inte så att Helsingfors i sig skulle kännas som en främmande plats för mig. Känslan av att vara turist har mer att göra med vad jag har gjort – och hur. Det normala för mig är att ha en massa ärenden att uträtta på kort tid, och därför springa från ett ställe till ett annat. Nu har jag istället haft tid att ta det lugnt och bara låta dagarna bli som de blir. Ta spåran till Brunnsparken utan någon annan anledning än att det är där som stadens godaste glass finns. Återvända till samma ställe några dagar senare för att spela minigolf. Välja andra rutter än de vanliga, och gå in i obekanta butiker bara för att de ser intressanta ut. Åka till Sveaborg på en dagsutflykt med picknick. Sådant som man gör när man turistar, alltså.

Vad jag egentligen vill ha sagt är väl helt enkelt att det är skönt med semester. Och synd att den snart är slut.