Nu är det här igen, halarfolket. De vaknar ur sin dvala ett par veckor före Valborg och syns överallt i gatubilden. I de mest färggranna färger och med utbytta byxbuntar springer de omkring på stan. En del försöker sig på att sälja Äpy, en teknologprodukt som har sålts sedan 1948. I år har de satsat på litet design, och kallar sin produkt ”Finnish Design Äpy (2007)”. En liten anspelning på det kommande toppuniversitetsprojektet kanske… I alla fall har de haft samarbete med bl.a. Artek och IVANAHelsinki. Teknologhumor inför Vappen varje år…

Hursomhelst, jag förstår mig inte riktigt på halarkulturen ändå. Hellre köper jag en laptop eller en resa, än att jag sätter ut 1000 euro på en halare (alla tygmärken man måste köpa och sy fast på den). Idén ursprungligen har säkert kommit från teknologhåll också den, men då var säkert idén att man fick sponsorlogon till halaren, inte att man betalade skjortan för att få halaren. Nu finns halarna i så gott som alla fakulteter vid alla högskolor.

Det finns naturligtvis positiva sidor med halarna också. De är stryktåliga, håller regn, smuts och vind, och man behöver inte bry sig om att de är skitiga eller gröna av gräs. Och sedan kanske de är lite personliga också, möjligtvis. Och sedan kan man ta sig lite friheter under vårfestligheterna. Poliserna och securitasvakterna ser antagligen mellan fingrarna om det är en representant av halarfolket som går omkring på stan med en flaska skumppa.

Dagens Stbl (Studentbladet) ägnar en stor del av sitt nummer åt halarna, vars ryggsidor är fotograferade och förklarade i tidningen. Läs själv. Glada vappen!

www.stbl.fi

Wow! Vilken fiilis! Den stora körsatsningen för våren är över… Med klart godkänt betyg.

Rubriken härstammar från ett uttalande av en trogen His Master’s Noise-fantast som har följt med körens verksamhet i 7-8 år. Så det är inte så litet sagt med andra ord. Men så fungerade det mesta faktiskt jättebra denna gång. Koristerna var fulla av entusiasm, självförtroende och välinövade stämmor, själv upplevde jag att jag hade koll på alla sånger, på bandet och insatserna. Och pricken på i:et förstås Frank Ådahl som tillförde det där lilla extra till gospelkonserten.

Det var mycket som passade in på gospelkvällens rubrik: Another level. Förutom att åhörarna fick lyftas av en klang som fyllde Tempelplatsens kyrka fick de ta del av Franks tal / predikan och egna sånger. Kören själv nådde också nya höjder i och med de solistmikrofoner som koristerna fick dela på och sjunga i parvis. Ett djärvt drag eftersom majoriteten av koristerna aldrig sjungit i mikrofon tidigare och sedan gör man det första gången på konsert! Koreograf-Niina hade också satt sprätt på kören på ett mycket bra sätt. Gospel är också rörelse, och kören rörde sig naturligt i låtarna. Another level på många plan alltså. Tästä on hyvä jatkaa…

För den som vill läsa mera kan jag hänvisa till herr Mickelssons sida och till pod.fi där ett kort inslag från lördagens konsert finns publicerat.

Körens hemsida kan naturligtvis också besökas, och vi börjar igen i aug-sept 2007 efter ett välförtjänt sommarlov

Tack kören för i år!