Vi började den andra vandringsdagen stämningsfullt med morgonbön i Leksands kyrka. Dagens vandring gick sedan både uppför och nedför. Jag bar Artur på ryggen idag, och även om man skulle föreställa sig att det är mycket tyngre att gå uppåt är det i själva verket nästan lika påfrestande att gå nedåt. I alla fall när nedåt innebär en slalombacke. Mina knän känner minsann av den strapatsen. Men den enastående utsikten från rastplatsen uppe på backens krön kompenserar nog det mesta.
Mot slutet av vandringen började det regna, och Harald tröttnade både på regnet och luffandet på landsväg. Så länge vi rör oss i skogen verkar han snarast outtröttlig, men på väg är situationen genast en annan. Idag fick han åka buss den sista kilometern till Olsnäsgården.
Vi avslutade sedan kvällen med completorium i kyrkan i Siljansnäs. I morgon blir det mera vandring igen. Roligt!