En av mina favoriter bland de specifikt finlandssvenska uttrycken är nog ”glada vappen”. Och just nu sitter jag vid datorn hos föräldrarna och firar min glada vapp efter att ha nattat en febersjuk Artur. Det var inte riktigt så här som jag hade tänkt fira, men när A-viruset slår till får man väl lov att anpassa sig. Sonja och Harald firar däremot vappen planenligt. Det här är första gången på tolv år som jag och Sonja är på olika håll på valborgsmässoafton. Underligt.

För övrigt: i Hufvudstadsbladet den 13 maj 1993 skrev Reuter om glada vappen i sin berömda ruta. Texten finns på nätet för den intresserade.

För ett par månader sedan hittade jag min gamla miniatyrjärnväg av märket Märklin i en låda ute i lidret hos föräldrarna. Den hade hunnit rosta en del och jag var ganska säker på att den inte skulle fungera, men till min stora förvåning gick loket hur bra som helst efter en ordentlig putsning.

Sedan dess har barnen, framförallt Harald, velat leka med den varje gång vi är på besök på Säters. Idag var det samma sak, och jag gav med mig ganska lätt för egentligen tycker jag också att det är rätt roligt. Den här gången passade jag på att ta några foton också. Det här är ett av dem.

Om man skulle ha tid och framförallt pengar skulle man kunna bygga helt fantastiska miniatyrvärldar med de här tågen. Min gudfar har hur mycket som helst av de här järnvägsgrejerna och jag har mycket livfulla minnen av hur vi ibland kunde leka en stund med dem när vi var på besök. Det var roligt! Min egen samling är inte riktigt lika stor, men helt tillräcklig för att jag och barnen skall tycka att det är kul.