I mitt tidigare inlägg om vår Berlinresa glömde jag bort att nämna att vi även gick på bio i Tyskland. Själva filmen vi såg, Stolthet och fördom eller på tyska Stolz under Vorurteil, var det inget speciellt med. En helt bra film, som vi tyvärr ständigt jämförde med den brittiska TV-serien vi tidigare har sett (…och sett …och sett).

Det mest intressanta med biobesöket var nog den ganska annorlunda tyska Kinokulturen. Den första ”kulturkrocken” stötte vi på när vi försökte ta reda på var man kan se på filmen på engelska. Det visade sig att det i hela centrala Berlin fanns exakt ett ställe där de regelbundet visade odubbade filmer! Nå, vi köpte givetvis biljetter till den biografen. På utsatt tid bänkade vi oss i salongen, som verkade märkvärdigt tom. Reklamerna, som för övrigt i regel marknadsförde antingen tobak eller alkohol, började, fortsatte – och fortsatte ytterligare lite till. Vi tittade frågande på klockan och på varandra. Under hela tiden strömmade fler mänskor in i salongen. Så småningom hade det gått 25 minuter. Plötsligt tändes lamporna i salongen igen, och in vandrade två glassförsäljare som började sälja glass till hugade köpare. Andra biobesökare insåg att de hellre ville ha öl och rusade ut ur salongen för att handla det i närmaste kiosk. Efter en stunds allmän villervalla slocknade lamporna igen och vi trodde att filmen skulle börja. Men tji fick vi – nu var det dags för trailers. Efter hela 35 minuters väntan började sedan slutligen filmen.

På det hela taget var det en intressant upplevelse, och när filmen hade pågått ett par minuter hade vi redan glömt den inledande irritationen. Fast jag föredrar nog ändå kortare reklamer i inledningen.