Fram tills nu har Artur oftast sagt antingen ”mamma” eller ”pappa”. Det gör han visserligen ännu, men under den senaste tiden har ett nytt favoritord utkristalliserats. Morgon, middag och kväll säger han ”kakk-oo”. Det betyder kakao, och man kan verkligen säga att han har upptäckt den drycken. När han vaknar på morgonen sätter han sig upp i sängen och ropar ”kakk-oo”. När man lagar morgon- eller kvällsgröt står han bredvid och säger ”kakk-oo, kakk-oo”, som för att försäkra sig om att man inte har glömt bort att han skall dricka kakao till gröten. Om man inte genast reagerar på vad han säger får rösten ett allt mer upprört tonfall ända tills han börjar skrika. Och det fungerar ju, senast då gör man nog någonting åt saken. Av någon anledning har i alla fall kakaon för honom blivit synonym med maten, han vill alltid ha kakao att dricka till allting. Det skojiga med det hela är att han själv kan meddela oss om det – det är roligt att han lär sig tala!

Jag satt på jobbet när jag skrev det här inlägget. När jag kom hem och började laga mat åt barnen kom Artur till köket och ville ha kakao. När jag hörde honom insåg jag att min transkription inte gör hans uttal rättvisa. Det borde snarare vara ”kaaka-oo” och inte ”kakk-oo”.