Jag har börjat träna igen. Redan ett par veckor före Englandsresan inledde jag min träning med att jogga så hårt jag kunde i en halvtimme och kollapsa flåsande och flämtande på vårt vardagsrumsgolv. Efter tre sådana pass per vecka i två veckors tid insåg jag att det inte kunde vara speciellt hälsosamt. Det måste gå att träna lite vettigare än så.

Efter att ha samtalat om saken med några vänner som själva nyligen har börjat träna kom jag till slutsatsen att jag behöver någon form av träningsplan. Ett lätt sätt att göra upp en plan är att köpa en pulsmätare och låta den avgöra hur mycket träning man behöver, sa de. Jag bekantade mig med utbudet och kom till att jag skulle köpa en Polar F11 eftersom just den klarar av att göra ett programförslag och sedan upprätthålla det i takt med att konditionen (förhoppningsvis) ökar. Tanken var att skaffa den någon gång under hösten.

På flygfältet såg jag sedan att Polars pulsmätare fanns till salu i en elektronikaffär. F11 kostade där 118 € när den normalt går lös på 145 €. Frestelsen var för stor så jag beslöt att ”spara pengar” och skaffa den genast. Men testa den kunde jag förstås inte göra medan vi var på resa, så det fick vänta tills vi kom hem. Väl hemkommen blev jag sjuk och ibruktagandet fick skjutas upp igen. Igår kväll kom jag äntligen igång med testet, och idag gjorde jag första träningspasset – ett kort pass på 40 minuter. Och det fungerade! Tack vare mätaren hade jag inte sprungit för fort utan var i alldeles gott skick när jag kom tillbaka hem efter rundan. Dessutom kan man föra in uppgifter om puls, tid och kaloriförbrukning i sin personliga träningsdagbok. Toppen!