Förutom Doktor Faust (se föregående inlägg) var även doktor Stefan Djupsjöbacka på tapeten under föregående vecka. Han disputerade nämligen vid teologiska fakulteten vid Åbo Akademi med sin avhandling ”Dialogue In The Crisis Of Representation”. Det var en utomordentligt trevlig disputation. Även festen efteråt blev till slut lyckad, även om mina kära barn höll på att ställa till det för sina föräldrar genom att springa omkring och härja.

Förra veckan var extremt intensiv men samtidigt otroligt givande. Chorus Cathedralis Aboensis gjorde Robert Schumanns Szenen aus Goethes Faust tillsammans med Åbo filharmoniska orkester och en del av gosskören Chorus Cathedralis Iuniorum. Det är frågan om en mastodont på lite drygt två timmar, så det tog på krafterna att under veckan först öva in det och sedan uppföra verket både på torsdag och fredag. Men som vanligt när det gäller CCA handlar det ju om angenäma ansträngningar som man gärna åtar sig. Att konserterna togs väl emot av kritikerkåren gör ju inte saken värre.

Jag tänkte börja göra fredagsfyran, mer eller mindre regelbundet. Här är de första svaren.

Den här veckan är det ett metatema som gäller – Fredagsfyran själv är under luppen.

1. Hur känner du för Fredagsfyran – är det kul att hålla på eller känns det bara som ett meningslöst tvång?

Ett helt roligt sätt att ”tvinga” sig själv att skriva. Något tvång är det väl inte? Man skriver ju bara om man hinner, orkar och vill, eller hur?

2. Är det någonting i Fredagsfyrans upplägg som du saknar (funktioner, utseende, interaktivitet etc)?

Nej, inte ännu. Fråga på nytt när jag har lite erfarenhet av den.

3. Borde Fredagsfyran i efterhand uppmärksamma vilka som har svarat på tidigare veckors frågor och länka till ”svaren”?

Ja, det tycker jag. Om man inte kan läsa vad andra har svarat går väl en del av idén förlorad, eller hur?

4. Har du något eget förslag på en Fredagsfyra?

Nej, se svar 2.