Igår bänkade vi oss igen framför TV:n för att avnjuta den andra semifinalen. Den stora förhandsfavoriten Spanien hade inte övertygat hundraprocentigt hittills, medan Tyskland som få hade räknat in bland topplagen hade bevisat sin styrka under turneringen. Jag väntade mig en spännande match. Det kändes nästan som om det kunde bli en klassiker.

Jag vet inte om det berodde på de höga förväntningarna, lagens trötthet eller rädsla för att förlora, men matchen blev inte riktigt den gastkramande upplevelse som jag hade tänkt mig. Fram till i går kväll hade jag inga som helst tvivel på att Tyskland kunde klara av Spanien. Men efter de första tio minuterna såg man redan vartåt det barkade. Tyskarna hade stora svårigheter att ens komma över halva planen, för att inte tala om området framför Spaniens mål. Spaniens mittfält med Xavi och Iniesta knockade fullständigt Tysklands dito. Schweinsteiger som varit verkligt vass offensivt under tyskarnas tidigare matcher var tvungen att försöka hålla koll på Sergio Ramos och kunde inte göra mycket i anfallsväg. Klose såg mycket ensam ut, medan Villa hade starkt stöd av de sina.

Det är väl snarast ironiskt att Spanien gjorde matchens enda mål på en ”tysk” situation. Efter Spaniens första långa hörna nickade Carles Pyuol in bollen med en otagbar fullträff. Tyskland försökte och försökte, men åstadkom sist och slutligen ganska lite vid Casillas mål. En helt rättvis seger för Spanien.

Nu väntar turneringens två sista matcher. Mitt ”experttips” är att Tyskland slår Uruguay i bronsmatchen. Trots sydamerikanernas stora hunger efter framgång kommer Nationalelf att vara för svåra att slå. När det gäller finalen är det lite svårare. Både Holland och Spanien har hela tiden blivit bättre under turneringen. Efter gårdagens spanska uppvisning misstänker jag ändå att spanjorerna lyckas ta hem pokalen. Vi får se ur det går. Allt är bäddat för ett spännande veckoslut!