Fredagsfyrans tema den här veckan är helger.

1. Vilken dag är skönast av fredag, lördag och söndag?

Lördag! Då är jag ledig och kan dessutom njuta av tanken på ytterligare en ledig dag imorgon…

2. Vad gör du helst en ledig helgdag?

Något av följande: vilar, slöar, slappar eller kopplar av. Alternativt allt på en gång.

3. Tycker du vi har lagom lång helg?

Jag skulle inte personligen misstycka om den blev en dag längre. Å andra sidan är det väl en ganska omöjlig tanke, våra industrichefer tycker ju att vi snarare borde jobba mer än mindre.

4. Vad ska du göra den här helgen?

Idag skall jag fira min födelsedag och på söndag är det ju farsdag. Med andra ord finns det paket att öppna och godsaker att äta.

Idag är det måndag, men jag svarar ändå på senaste fredagsfyra nu. Temat är datorer.

1. Vilket operativsystem är det på datorn du använder nu?

På min dator på jobbet har jag Windows XP. Hemma har jag också Windows XP, fast där skulle jag gärna köra OS X eller Linux. Jag får väl lov att skaffa mig en bärbar Apple…

2. Föredrar du bärbara eller stationära datorer? Varför?

Egentligen tycker jag bättre om bordsmaskiner, främst på grund av ergonomin men även av ekonomiska skäl. Ibland skulle det vara helt praktiskt att ha en bärbar som komplement.

3. Har du en egen dator? Hur kommer det sig?

Jo, jag har en egen dator. Om jag inte hade någon egen maskin skulle vi inte ha någon dator hemma – en situation som känns nästan omöjlig. Den behövs helt enkelt.

4. Hur ofta är du vid en dator?

Ofta, på jobbet nästan hela tiden och hemma ibland på kvällarna. Man kan nog säga att jag använder datorer dagligen.

Fram tills nu har Artur oftast sagt antingen ”mamma” eller ”pappa”. Det gör han visserligen ännu, men under den senaste tiden har ett nytt favoritord utkristalliserats. Morgon, middag och kväll säger han ”kakk-oo”. Det betyder kakao, och man kan verkligen säga att han har upptäckt den drycken. När han vaknar på morgonen sätter han sig upp i sängen och ropar ”kakk-oo”. När man lagar morgon- eller kvällsgröt står han bredvid och säger ”kakk-oo, kakk-oo”, som för att försäkra sig om att man inte har glömt bort att han skall dricka kakao till gröten. Om man inte genast reagerar på vad han säger får rösten ett allt mer upprört tonfall ända tills han börjar skrika. Och det fungerar ju, senast då gör man nog någonting åt saken. Av någon anledning har i alla fall kakaon för honom blivit synonym med maten, han vill alltid ha kakao att dricka till allting. Det skojiga med det hela är att han själv kan meddela oss om det – det är roligt att han lär sig tala!

Jag satt på jobbet när jag skrev det här inlägget. När jag kom hem och började laga mat åt barnen kom Artur till köket och ville ha kakao. När jag hörde honom insåg jag att min transkription inte gör hans uttal rättvisa. Det borde snarare vara ”kaaka-oo” och inte ”kakk-oo”.